lørdag 13. juli 2013

Att vara nära anhörig

Jag och Helge har de senaste åren levt med att ha sjukdom i våra liv. I våras såg allt ljust ut och vi började planera resor och säga ja till saker vi en tid sagt nej till. Men så kommer ny sjukdom och vi måste ändra våra planer. Vi börjar att bli ganska bra på att vara flexibla och improvisera. Jag har blivit ledsen, besviken och rädd. Samtidigt har jag känt en stor styrka, engagemang och inte minst kärlek. Helges sjukdom påverkar inte bara hans kropp och själ. Den är en existentiell realitet för oss båda. 

«Ta vara på dig själv»
Många har sagt de orden till mig. De har blivit sagda med omsorg och kärlek till mig. Det är klart att det är viktigt att jag ska ha tid för mig själv, vila, sova, äta, möta vänner, meditera, motionera. Men jag önskar inte att stänga av eller fly från det som är. Min önskan är att vara så närvarande som jag kan. Det är väldigt fint att vara med Helge på undersökningar, läkarsamtal och behandlingar. Alla vi möter är så vänliga och respektfulla.  Det känns så viktigt att vara delaktig, försöka förstå och att dela det som inte kan förstås. Vi talar mycket med varandra, rör vid varandra och är ofta tysta -  tillsammans. Jag tror att något av det som ligger i att ta vara på sig själva är att man inte ska offra sig för en annan, ge upp sig själv. Då kan man riskera att ösa ut av egna krafter och stå där tom och utsliten en dag. Min upplevelse så här långt är att jag hämtar krafter i vår relation. Att vår kärlek bär oss båda. Att vi tillsammans kan skapa ett särskilt tillstånd av samvaro där vi bara är och där energien kan flyta igenom oss, mellan oss och runt oss.


Det öppna hjärtat
När jag blir trött, överväldigad eller rädd kan jag känna rent fysiskt att jag stänger mitt hjärta. Det blir hårt. När jag sluter mitt hjärta känns allt mycket svårare. Mörkare. Dystrare. Då måste jag vända min uppmärksamhet till andningen. Bli medveten om att jag andas in. Andas ut. Flyttar så uppmärksamheten till mitt hjärta. Går till källan. Hjärtat. Kärleken. Sakta låta hjärtat bli mjukt. Den här tiden lär mig mycket om vad det innebär att älska en annan människa, att leva i ett förhållande där vi välger att stå tillsammans i ljusa och mörka tider. Den lär mig mycket om mig själv, om att våga stå öppen för kärlek när rädsla för att förlora den kunde få mig till att stänga för den. Hela livet har jag längtat efter att leva i en relation som är buren av kärlek. Det gör jag sedan många år med Helge. Att ta vara på den är det bästa sättet jag kan ta vara på mig själv.
Och – att låta alla de vänliga, omsorgsfulla och kärleksfulla hälsningar, brev, mejler och besök få flöda in i mitt hjärta och känna hur de visar att Helge, jag och Helge är omslutna av så mycket värme och kärlek. Det betyder otroligt mycket för mig att ni är där. Då vet jag att jag aldrig behöver känna mig  ensam  när vi vandrar på okända stigar.  

"Love is the substance of all life. Everything is connected in love, absolutely everything." Julia Cameron


 

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar