søndag 28. juli 2013

Varför får man cancer?

Nu läser jag  om  boken Grace and Grit. Jag läste den första gången för snart 15 år sedan. Den är en blandning av dagboksanteckningar, texter och dialoger, skriven  av Treya Killam Wilber och Ken Wilber. Boken är en stark skildring av kärlek, en kärlek som kommer färgas av att hon får cancer bara månader efter att de möttes. Parallelt är det avsnitt om spiritualitet, psykologi, meditation och alternativ medicin. När jag läste den förra gången blev läsningen påverkad av att min nära vän Lisbeth fick bröstcancer. Hon dog några år senare. Min bror fick prostatacancer och dog i cancer för fem år sedan. Nu är Helge sjuk. Allt detta påverkar mig i min läsning den här gången. 
 
Samtal med Helges understrykningar
Jag tog med boken när vi åkte till vårt hus i Bohuslän. Jag och Helge har ofta köpt två av de böcker vi gillar. Läser parallellt och snackar. När jag börjar läsa upptäcker jag att det är Helges bok jag packat ned. Så nu läser jag i Helges exemplar. Jag ser vad han har strukit under. Det han upplevt som det mest väsentliga eller de formuleringar han har uppskattat. Att göra understrykningar och anteckningar är väl ett slags samtal med en bok. När jag läser ger det en extra dimension för det blir också ett samtal med hans understrykningar och det han (för 15 år sedan) upplevde som viktigast.

Varför, varför, varför
När Helge fick diagnosen prostatacancer och i vår en ny cancer pratade vi mycket om varför. Vi ville förstå. Vi ville gärna ha en förklaring. En risk med att söka efter orsaker och förklaringar är att det kan ge upphov till skuldkänslor - jag gjort något fel. Eller skamkänlsor. Eller andra självdestruktiva känslor och tankar. När Treya får cancer sätter de igång att läsa allt de kommer över. Ken Wilber var redan då en av vår tids största tänkare inom filosofi, psykologi, andlighet. Han gör en lista över nogra föreställningar om
varför man blir sjuk (i förkortad version och min översättning).
  1. Kristen – i en fundamentalistisk form: sjukdom är ett straff från Gud för någon synd. Ju värre synd desto värre sjukdom.
  2. New Age – sjukdom är en lektion. Du ger dig själv sjukdomen för det är något du ska lära av den för att fortsätta din andliga växt och utveckling.
  3. Medicinsk – sjukdom är en biofysisk sjukdom orsakad av biofysiska grunder (virus, trauma,  genetisk disposition, miljöpåverkan). Du ska inte bry dig om psykologiska, själsliga eller andliga behandlingar, för alternativa behandlingar är ineffektiva och kan hindra dig från att få riktig medicinsk behandling.
  4. Karma –sjukdom är resultat av negativ karma, handlingar i ett tidigare liv. Sjukdomen är dålig i det att den representerar det förflutna men bra då sjukdomsprocessen bränner och renar det som tidigare skett.
  5. Psykologisk – undertryckta känslor skapar sjukdom. I dess värsta form: sjukdom är en dödsönskan.
  6. Gnostisk  - sjukdom är en illusion. Universum är en dröm, en skugga som varar till man får en uppvakning. Ande är den enda verkligheten och i anden finns ingen sjukdom.
  7. Existensiell  - sjukdom i sig är utan mening. Den mening den får är den jag väljer att ge den och jag är ensam ansvarig för dessa val.
  8. Holistisk – sjukdom är en produkt av fysiska, emotionella, mentala och andliga faktorer. Ingen av dem kan vara isolerad från de andra och behandling måste innehålla alla dimensioner.
  9. Magisk – «om det händer mig många bra saker måste något hemskt hända» eller «jag har fått den här sjukdomen för att jag tänkte ont om en annan» och liknande.
  10. Buddhistisk – sjukdom är en del av världen. Att fråga sig varför det finns sjukdom är som att fråga varför det finns luft. Födelse, ålderdom, sjukdom, död är delar av verkligheten som karakteriseras av föränderlighet och lidande. Bara i nirvana kan sjukdom trancenderas för då trancenderas den fenomenala världen också.
  11. Vetenskaplig – olika sjukdomar har sina specifika orsaker eller kluster av orsaker. Några är följder av något, andra är tillfälligheter eller slump. Det finns ingen mening i sjukdom, bara risker eller logisk följd.  
Att påverka sitt helande
Jag tror Helge och jag har varit inom de flesta synsätten i någon grad.  Synen på sjukdom får också konsekvenser för hur du ser på helande och det att bli frisk. Vilka behandlingar ska du välja? I traditionell medicin får du fakta, statistik och procent på resultat, tillfrisknande och överlevnad. I alternativ medicin får du ofta löften om hög grad av tillfrisknande, ingen statistik eftersom forskning i stort sett saknas. Men många personliga vittnesbörder om mirakulösa tillfrisknanden. Nu är det den traditionella medicinen som gäller för Helge för att behandla cancern. Du kan inte bota cancer med träning, positiva tankar, bearbeta sår från barndommen eller meditera. Men du kan påverka ditt tillfrisknande i viss grad. Och du kan i stor grad påverka hur du har det i processen. Så Helge gör mycket för att stödja sitt kroppsliga, emotionella,relationella,  existensiella och själsliga helande.  
 
Livet är som det är
För mig är den situation jag och Helge är i ett möte med  «att inte ha svar» och  «att inte veta». Det är inte möjligt att kontrollera livets flöde. Men det är möjligt att finna en fred i att livet är som det är, med uppturer och nerturer. Jag är tacksam för bägge delar.

Tänker på Stagnelius dikt med orden: Natten är dagens mor. Kaos är granne med Gud.   

 

lørdag 27. juli 2013

Tåken letter

Hjemløshetens tåke lettet heldigvis igjen, men som lidelsestilstand er kvalmen en spesiell opplevelse. 

Kvalmens vesen
Kvalmen tar mer eller mindre over både kropp og sinn. Hele deg blir uvel, tung og slapp. Verden stenges ute, du går på autopilot og fungerer mer mekanisk. Tankevirksomheten og følelsesbevisstheten lider under denne tilstanden. Du blir utmattet, virrer rundt i… ingenting, i tåke. Alt preges av det “dyret” du har i kroppen; giften. Kroppen skriker ut sin sårbare fortvilelse, vil kvitte seg med giften, mens hodet og fornuften forsøker å si: Det går bra. Giften er der for å hjelpe deg, så ta imot som en venn og omfavn den som en venn! På den måten forsøker hodet å hjelpe til og det kjennes bra å ha både hode og fornuft. Kvalmen er der uansett og vil hverken ut eller inn. Den vil ingen steder og etterlater meg hjemløs og hvileløs i tåkehavet.

Rop i mørke
Sjelen, min sjel hvor er du, du som binder sammen alle ting og gir retning? Alle rop på sjelen synes å bli stoppet av kvalmetåkens tetthet. Ingen svar å få, ikke lyden av et ekko. Du står der alene med kvalmen! Jeg forsøker å gi tilstanden mitt fulle oppmerk-somme nærvær, selv om jeg gang på gang kjenner hvor vanskelig det er å samle tankene og få sinnet til å konsentrere seg. 

Litt ensom, men ikke alene 
Ja, det var en vandring i sjelens mørke natt. Alene? Ja og nei. Du står der med deg selv og smerten og må forholde deg til den som en faktisk realitet. Litt ensomt, men alene? Nei, for midt i all smerten kjente jeg at det var et lys på den mørke nattehimmelen. Det lyset som alltid er der; sjelens lys og lyset fra Britt. Best som jeg kjente på smerten og fortvilelsen kjente jeg et sjelelig nærvær fra Britt. Et nærvær som omfavnet meg, strøk meg over ryggen, holdt meg og leiet meg. Og som tok over der jeg selv ikke kunne, hjalp meg til å være i situasjonen, ikke bekjempe, men akseptere og omfavne det som var. Intuitivt og empatisk ble jeg holdt i hennes nærvær og tilstedeværelse. En sjel som hjalp den andre, som ga lys og retning og holdt meg lenge nok til at jeg kom over det verste. 

Sjelelig tsunami
Kjærlighetens sjel er en enorm kraft. Sjelebevisstheten har en helt annen dimensjon en vår mentale bevissthet! Og når to og flere sjeler møtes blir det en sjelelig tsunami. Jeg er ydmyk og takknemlig over å ha opplevd kjærligheten. Kjærligheten er størst, vet du! Kjærligheten mellom Britt og meg, og mellom meg og dere fine, fine mennesker som følger meg på min reise! Kjærligheten og sjelen mellom oss er alltid inkluderende, ikke ekskluderende. Det er stort!

Over halvveis...
Fredagen innebar min fjerde cellegiftkur, den nest siste. Strålingen var nummer 24, så nå er det bare 11 ganger igjen! I am still alive!

 

onsdag 24. juli 2013

Hvor er horisonten?

Horisonten? Det punktet, den linjen du forsøker å feste blikket på når du skal stake ut kursen. De siste dagene har det vært vanskelig å se horisonten på grunn av kvalme. 

Pasientens hverdag
Torsdag var det blodprøver for å måle om cellegiften kunne infuseres. Det er ferietid og vikarer og den unge piken bommet på første stikk og forsøkte å vri nålen rundt i håp om å få noen dråper. "Ingen fare, men nå må du skyte blink neste gang", sa jeg. Hun var litt nervøs og spurte om dette hadde skjedd før, noe jeg avkreftet. Så bommet hun igjen og forsøkte fortvilet å få ut noen dråper. Hun var fortvilet. “Jeg er lei meg, men får det ikke til og må hente en annen". Hun forlot åstedet nokså skamfull. Snart kom en ung, smilende mann. Jeg skøyet litt med ham: “Du får se om du finner flere årer det går an å stikke i og så treffe blink”. Han bare lo. Sikkert satte han nålen i, og vips var blodprøven tatt. Den unge, ulykkelig vikaren kom tilbake. Blikket var skyldbetynget. Hun så ned. "Jeg beklager virkelig”. “Ingen fare, du ser at jeg stadig er i live!" Et smil bredte seg over ansiktet hennes. Dette hører også med når man er pasient.

Alt smaker metall
Det gikk fint det første døgnet etter cellegiften. Så kom reaksjonen. Underlig å kjenne hvordan noe som ikke er deg, men som er i deg, tar over kroppen. Giften. Det første jeg la merke til fredag var at nesten alt smakte metallisk. Selv den deiligste fiskesuppe. Jeg bestilte alkoholfri øl til maten. Den ble stående urørt. Te som jeg elsker, smakte plutselig bare metall. Kaker, sjokolade etc., nei bare metall.

Hjemløs
Men det verste var selvfølgelig kvalmen. Den tiltok utover lørdagen. Mye søvn og mye kvalme. Jeg var sjøsyk hele veien hjem fra Lyr. Mandag var den verste kvalmedagen så langt. Det var en kamp å gå til strålingen to ganger. Jeg skjønte ikke hvordan jeg skulle klare det! Og jeg vet nesten ikke om jeg hadde klart det uten hjelp fra Britt, som kjørte, deltok og strøk meg over ryggen. Kvalme setter kroppen i alarmberedskap med fare for å kaste opp hele tiden. Følelsen av å være jaget. Ingen steder å falle til ro, ingen steder å finne hvile. En tilstand av hjemløshet. Det blir en overlevelseskamp, som jeg hele tiden prøver å slippe for å gi meg over. En vandring i sjelens mørke natt. Hvor er du sjel???

Skrekkscenarium

Jeg gikk med tunge skritt over mållinjen til strålerommet. Måtte be om ekstra tid før jeg skulle ta på masken, for jeg var redd jeg ville kaste opp. Hvilket skrekkscenarium. Menneskene rundt meg var omsorgsfulle og nydelige. De strøk meg lett over skulderen og ba meg ta den tiden jeg trengte og forsikret meg om at de kom med en gang hvis jeg trykket på ballen jeg fikk i venstre hånd.

Nye krefter
Etter strålingen fikset de en legekonsultasjon til meg. Ny lege, selvfølgelig, men fin og omsorgsfull. Han skrev ut nye kvalmestillende medisiner og undersøkte en hevelse på venstre side av halsen. Mandag kveld ga kvalmen seg, men jeg klarte ikke å spise nok den dagen. Alt ga oppkastfornemmelse. Tirsdag var bedre og jeg gikk til strålingen med nye krefter. Hadde til og med drukket og spist nesten normalt selv om ingen ting smakte, eller smakte metall. Til kvelds ble det blomkåls-purre-suppe. Lunken, ellers får vondt i halsen.

 

mandag 22. juli 2013

Stora kontraster

Det blir stora kontraster. Att klippa gräs är en sinnlig upplevelse. Känna doften av de olika gräs, blommor du kapar. Mmm, vad är det? Rölleka, en vanlig växt som är vit, ibland finner man rosa varianter. Den har en kryddig doft. Klöver luktar annorlunda. Det känns som det var i barndommen jag blev bekant med alla dofter. Levde väl på gräsnivå och tog rätt in. Nur körde jag in i en syrengren. Ja, den luktar så och jag passerar flädern som fortfarande blommar och minner på saft och sötma.

Smaken er borta
Jag lagar en middag med rotfruktspure som Helge älskar, och struts för proteinernas skull. Han tar en stor portion men äter bara lite. Smaken är borta. Det blir metalliskt i hans mun. Han pressar i sig näringsdryck. Får inte gå ner för mycket i vikt. Måste sova, orkar inte intryck.


Havsbad
Vi fick havsbad också söndag morgon. Rådjursskall  väckte mig tidigt.  Det var moln och dimma. Men så öppnade sig himlen. Vi gör qi-gong ute i morgonrock tofflor. Fantastiskt salt vatten och inga maneter.  Härligt att känna hur vinden smeker huden. Vi ser sädesärlan som hemvant trippar runt på tomten och ormvråken som klipper över fälten.  

Jag gör så gott jag kan
När vi kör hem klagar han på hur jag kör, hur jag ställier in aircondition och andra saker. Jag förstår att det beror på att han mår så illa och har det jobbigt. Men jag blir också lite sårad, jag gör så gott jag kan. Att göra så gott man kan är det bästa man kan utifrån sina förutsättningar,  som våra kära mastertrainers i Imago, Bruce Crapuchettes och hans fru Francine Beauvoir brukar säga. Den tanken kan leda till många försoningar. Både i det nära och vardagliga och i de sår vi har med oss från barndom och  uppväxt.

Mår illa (er kvalm, på norsk)
Söndag kväll och måndag präglas av Helges illamående. Måndag har han första strålning 7.30 så klockan 6 ska han ta piller. Han har sovit i källaren för det har varit så varmt uppe i sovrummet. Han kämpar för att få pillren i sig. Jag kör hemifrån strax för 7 och vi sitter tysta i bilen. Helge kämpar. Strålterapeuten fångar upp situationen och ringer efter den sjuksköterska som ska följa Helge. Det är semestertider så det är många utskiftningar, men henne har vi mött ett par gångar tidigare. Hon hjälper till så att Helge får ett möte hos en läkare i dag. Honom har vi inte mött förr, men många andra. Han undersöker och frågar. Byter ut mediciner och förslår andra. Det illamående Helge har kan kanske avhjälpas?  Men en medicin ger bivärkninger som han får en annan medicin för, som också ger bivärkningar.

Kämpar
Helge kämpar. Både i att försöka få nog näring och att vara en levande kropp och själ. Och min älskade.  
  

søndag 21. juli 2013

Sanningen är alltid privat

«Kun det, som er privat for et menneske, er overhovedet værd at høre på eller lese om. Alt andet er totalt uinteressant. Sandheten er alltid privat.»

Jag er her endnu
De raderna inleder boken  Jeg er her endnu. Den danske konstnären Per Kirkeby har samtalat med journalisten Anne Wolden-Ræthinge. De hade avtalat en serie intervjuer. Tidigt i förloppet fick han en hjärnblödning och deras samtal kom under de år de pågick att handla om tillvarons stora frågor: livet, döden, kärleken och konsten. Att möta Per Kirkebys konst har varit några av mina allra största konstupplevelser. Speciellt hans målningar. De har kommunicerat med mitt inre liv, mina känslor, omedelbart och direkt. Bra bildkonst och lyrik har en förmåga att ta sig rätt in i hjärtat, i kroppen. Det kan kännas som ett möte där du och konstverket är i en total resonans och nakenhet. Även om konst kan uttryckas i metaforer är det alltid något mycket personligt som vibrerar i det och som vi känner igjen. Citatet ovan är radikalt, men jag upplever det som helt sant. Det han i boken delar om sin sjukdom, sina relationer och konsten är djupt berörande.     


Du svänger så mycket när du kör
Jag har suttit och läst i boken i dag på Lyr. Helge fick två strålbehandlingar i måndags och skulle därför inte strålas på lördagen. Vi såg möjligheten att resa till vårt hus i Bohuslän – om han kände sig någorlunda okey.  Så fredag morgon packade vi. Jag körde Helge till Radiumhospitalet där han fick cellgift från klockan åtta och fyra timmar framåt, på eftermiddagen strålning.  Han tyckte behandlingarna gått bra, så jag hämtade honom och vi körde mot Sverige.  När vi stannade till vid en bensinstation i närheten av Moss sa Helge att han ville köra. Han har sista tiden klagat på «att jag svänger så mycket» när jag kör. Jag förstår att det är bättre att köra själv när man är lite illamående…

Bryggvingen 
När vi kom fram packade vi upp och gick på öns lilla fiskaffär/kafe/ restaurang Bryggvingen och åt middag tillsammans med vår Lyrvän Annika som bor här året runt. Vi har haft många fina möten under åren med samtal, mat, vin, te och saffransbullar. Hon har hjälpt oss med mycket och den här sommaren när vi knappt kommer att vara här klipper hon gräs och ser till huset. Hon är en pärla.  


Solen torkar våra nakna kroppar
I morse stod vi upp tidigt och gick ner till havet. Förr om åren har vi haft en ritual med att ta morgondopp. I dag hade vi chansen. Det var sol, varmt och helt stilla. Inte en människa att se. Havet och klipporna och det speciella bohuslänska ljuset. Vi hoppade i havet, lite kallt men uppfriskande, livgivande och satt på berget och lät solen torka våra nakna kroppar. 

Lycka
Efter badet satt jag på trädäcket med en kaffekopp.  Gräs, björkar, syrener, kaprifol, bin, fjärilar, trollsländor. En lyckokänsla kom över mig. Jag kände mig så överväldigad av att få sitta här.  Lycka är ofta korta ögonblick, men nu varade den, varade och varade. Helge såg på mig och undrade vad det var med mig och jag berättade. Ofta försvinner känslan om jag börjar prata om den, men nu blev den starkare, än mera kroppslig. Helge kysste mig och våra blanka ögon möttes. Vi är här och vi lever, kaprifolen doftar och ljudet av en motorbåt hörs i bakgrunden.    


torsdag 18. juli 2013

Kropp og sjel

De siste dagene har stått i kvalmens tegn. Cellegiften og strålingen har vandret inn i kroppen utenfor min kontroll. Jeg har følelsen av å ha fått juling, følelsen av å være sjøsyk. Magen er oppblåst, stopper opp. Kjenner at jeg ikke har krefter. Sover, sover, sover - nesten uavbrutt. Jeg opplevde en liten lettelse tirsdag morgen og benyttet anledningen til å spise det jeg kunne. Det er alt for tidlig å miste vekt for jeg må ha noe å stå imot resten av behandlingen med. Må! Strålingen jobber i halsen og jeg har fått en permanent klump som gjør at jeg er på nippet til å kaste opp når jeg skal svelge. Kroppen er under nedbrytning. Stakkars min kropp. Den får virkelig juling.

Kroppen er i din sjel
Kroppen, denne guddommelige skapning som i seg selv er et helt univers i stadig bevegelse. Kroppen som ikke bare er en fysisk kropp, men en levende intelligens som forbinder det synlige med det usynlige. Materien og sjelen i et dynamisk samspill, en energetisk dans. Kroppen er sjelens speil. Eller som den irske poet John O’Donnohue sier: “Kroppen er det speil hvor sjelens hemmelige verden kommer til uttrykk”. Og han fortsetter: “I vår vestlige tenkning har det vært en forestilling om at sjelen er i kroppen og når en person dør forlater sjelen kroppen og den tomme kropp kollapser”. Han mener at denne vestlige måte å betrakte sjelen på er feil og hevder at det er omvendt, slik sjelen  forstås i gammel irsk mytolog og andre mytologier. KROPPEN ER I DIN SJEL! Sjelen er det som er mye større og som gjennomsyrer sinnet og kroppen, som en del av den store sammenhengen.


Psykologien har mistet sjelen
Sjelen har vært sørgelig fraværende i psykologien i mange år. Den forsvant i takt med utviklingen av personlighetspsykologien, egopsykologien etc., hvor det ble lansert et funksjonelt personlighetsbegrep. Psykiatrien og psykologien ble en del av det etablerte helsevesenet, en del av det statlige helsebyråkrati. I dette fornuftssystemet gjelder rasjonalitet og målstyring og her er det ikke plass til sjelen. Sjelen ble ekskommunisert, forlatt og henvist til mystikk og metafysikk. Psykologien mistet sjelen! Å åpne opp for sjelen er å åpne opp for en overgripende bevissthetsdimensjon, som ikke kan måles og veies. En
bevissthetsdimensjon som omfatter sinnet og kroppen og som forbinder oss med oss selv, andre av universets store sammenhenger og lengselen etter denne tilhørigheten. Men, ingenting kan stenge sjelen inne. Den er lys levende og vil hele tiden minne oss om vår lengsel etter…



mandag 15. juli 2013

Strålning

I dag är det måndag 15 juli. Jag är ledig och är tillsammans med Helge. I dag har han två
strålbehandlingar, en tidigt på morgonen och en på eftermiddagen. Han är trött i dag och jag är glad att jag kan vara till hjälp med att påminna honom om alla tabletter som ska tas, tider som ska passas, köra bilen och sakta stryka honom över ryggen många, många gånger.

Terapeutisk beröring
I går fick vi båda behandling med terapeutisk beröring och rosenterapi. Det är andäktigt att bli berörd av händer som tar ens kropp på allvar. Som värmer, stöttar, känner sårbarhet och som förmedlar en förståelse utan ord med en känslighet och närvaro. Tack Annefloor.

Tystnad
Jag har de senaste åren haft ett stort behov av att gå upp tidigt och vara i tystnad. Beroende på årstid sitta stilla i mörkret, se ljuset komma eller om sommaren svepa in mig i filtar och sätta mig ute. Stillheten har blivit en nära vän, nödvändig för att jag ska känna mig levande. Så också denna morgon, så också denna dag. Jag skiftar mellan att vara med Helge, läser, sköter om mina växter i trädgården. Ibland är jag i kontakt med en oro. Vet inte vad allt som sker kommer att betyda för framtiden, men faller till ro i att vara här och nu, och nu, och nu. 


Skelett
I dag på Radiumhospitalet satt jag och följde med  när Helge strålades. Han strålas i nummer 14. där är maskinerna inställda på honom. Jag har varit med in i strålrummet, fått se hur Helge ligger, spänns fast och hur maskinerna ser ut, både utvändigt och invändigt. Insidan  är rena science fiction.  Flera gånger har jag suttit med i kontrollrummet under behandlingen. De tar röntgebilder på hur han ligger från flera vinklar och utifrån det justeras hans bädd så han ligger riktigt på millimetern när strålningen ska starta. På skärmen ser jag Helges skelett, strålområden med tumörer och en teknik jag är oerhört tacksam för att den finns. Jag sitter och känner på att den röntgenbilden är en bild, den visar min kära Helge, men bara en väldigt begränsad bild av honom. Han är kött och blod. Han är min käre. Röntgenbilderna blir mer och mer mänskliga och jag tycker Helge är vacker med ryggknotor och ögonhålor. Mitt hjärta får kontakt med min själ, kontakt med hans hjärta och själ.


Strålning pågår
Jag följer med på när det lyser ovanför dörren «Ingen strålning» och «Strålning pågår». Strålning pågår släcktes och strålningterapeuten gick in till Helge. Snart kom en person, en ingenjör som skulle hjälpa till, men maskinen startade igjen och strålningen fortsatte. Jag får information av hon som är ansvarig för behandingen.  Hon har tidigare visat mig kontrollrummet och hur behandlingen går till. Hon  är svensk och i dag  pratar vi om barn, kärlek, arbete och sommaren.




lørdag 13. juli 2013

Forberedelse til cellegift

Jeg har gjort mine morgenøvelser og meditasjon. Quigong i hagen sammen med Britt. Langsomt, langsomt, puste, puste - i takt med bevegelsene. Lar bevegelsene og pusten ta over og være den drivende kraft. Roen og stilheten, meditasjon i bevegelse, kropp og pust sammen. Stillheten som langsomt folder seg ut og for et øyeblikk bringer meg i en tilstand av våken oppmerksomhet og et hjertenærvær. Dette slår an strengene som forbinder meg med en annen bevissthetsdimensjon, fri for tanker, fylt av indre fred og en følelse av forbundethet med alt, med…

The war on cancer
Jeg observerer meg selv. Er jeg rolig, redd eller spent i forbindelse med den forestående infusjonen? Jeg kjenner meg ikke redd, snarere rolig og med en trygg fornemmelse av at jeg er i stand til å ta i mot cellegiften som en venn i dag. Ja, omfavne den som en hjelper i behandlingsprosessen. Jeg skal ikke føre krig mot kreften. Det vil være en krig inni meg, en krig jeg ikke kan vinne. En krig som setter kropp og sinn i alarmberedskap, som krever all oppmerksomhet og energi og blir altoppslukende. Jeg velger snarere den kjærlige omfavnelse av kreften og ser den som en alt for hardt arbeidende del av meg som har kommet i ubalanse. En del av min livshistorie som forteller at jeg en gang var en livfull, nysgjerrig gutt, full av glede, kjærlighet og våkenhet.


Overlevelsesstrategi
Jeg har i grunnen alltid kjent dette inni meg, selv om det ikke alltid har vært like bevisst. Etter hvert ble livet ganske hjerterått for en sensitiv, sårbar, følsom og våken gutt. Tidvis ble det en emosjonell kamp for å overleve på de voksnes hjerterå konfliktscene, hvor hver ny scene kjentes som om jeg skulle dø. Og på et plan gjorde jeg det også. Noe døde i meg: Tryggheten og tilliten til at de voksne var i stand til å ta vare på meg.  For et barn er det vanskelig å ta inn og forstå denne voldelighet, at mennesker kan behandle seg selv, hverandre og sine barn så rått. En slik smerte er umulig å absorbere i barnekroppen. I stedet lever den sitt eget liv som en ikke integrert side av deg og meg. Jeg utviklet mine overlevelsesstrategier for å hamle opp med denne eksistensielle frykten.
I am still alive!
En mektig kraft
Cellegiften er en mektig kraft, som har til hensikt å bryte ned hele systemet for å ta knekken på kreftcellene. Her er giften en riktig hjelper. Dessverre skiller den ikke mellom kreftceller og sunne celler. Jeg ber til, og kommuniserer med de sunne cellene om at kroppen skal skånes mest mulig og om hjelp til å bygge den opp igjen, sterk og frisk.   
Strøm av kjærlighet
Jeg ber, og vet at mange ber for meg. Venner fra hele verden sender meg en strøm av kjærlig og helende energi, som gjør at jeg opplever å være forbundet med den store sammenhengen. I våken oppmerksomhet tar jeg imot dråpene som injiseres inn i kroppen gjennom venflonen i armen. Det første jeg kjenner er en kjølig strøm på venstre side av hodet, opp mot hjernen. En liten smerte, så en sammentrekning i hjernen og ut i øynene. Det kommer en lett hodepine og en strøm ut i lymfene i halsen. Hele tiden hilser jeg cellegiften velkommen som en venn. Også masken og strålingen gikk lett i dag. En følelse av aksept og overgivelse, omsluttet av en kjærlighet så stor, så stor…
 
 

Att vara nära anhörig

Jag och Helge har de senaste åren levt med att ha sjukdom i våra liv. I våras såg allt ljust ut och vi började planera resor och säga ja till saker vi en tid sagt nej till. Men så kommer ny sjukdom och vi måste ändra våra planer. Vi börjar att bli ganska bra på att vara flexibla och improvisera. Jag har blivit ledsen, besviken och rädd. Samtidigt har jag känt en stor styrka, engagemang och inte minst kärlek. Helges sjukdom påverkar inte bara hans kropp och själ. Den är en existentiell realitet för oss båda. 

«Ta vara på dig själv»
Många har sagt de orden till mig. De har blivit sagda med omsorg och kärlek till mig. Det är klart att det är viktigt att jag ska ha tid för mig själv, vila, sova, äta, möta vänner, meditera, motionera. Men jag önskar inte att stänga av eller fly från det som är. Min önskan är att vara så närvarande som jag kan. Det är väldigt fint att vara med Helge på undersökningar, läkarsamtal och behandlingar. Alla vi möter är så vänliga och respektfulla.  Det känns så viktigt att vara delaktig, försöka förstå och att dela det som inte kan förstås. Vi talar mycket med varandra, rör vid varandra och är ofta tysta -  tillsammans. Jag tror att något av det som ligger i att ta vara på sig själva är att man inte ska offra sig för en annan, ge upp sig själv. Då kan man riskera att ösa ut av egna krafter och stå där tom och utsliten en dag. Min upplevelse så här långt är att jag hämtar krafter i vår relation. Att vår kärlek bär oss båda. Att vi tillsammans kan skapa ett särskilt tillstånd av samvaro där vi bara är och där energien kan flyta igenom oss, mellan oss och runt oss.


Det öppna hjärtat
När jag blir trött, överväldigad eller rädd kan jag känna rent fysiskt att jag stänger mitt hjärta. Det blir hårt. När jag sluter mitt hjärta känns allt mycket svårare. Mörkare. Dystrare. Då måste jag vända min uppmärksamhet till andningen. Bli medveten om att jag andas in. Andas ut. Flyttar så uppmärksamheten till mitt hjärta. Går till källan. Hjärtat. Kärleken. Sakta låta hjärtat bli mjukt. Den här tiden lär mig mycket om vad det innebär att älska en annan människa, att leva i ett förhållande där vi välger att stå tillsammans i ljusa och mörka tider. Den lär mig mycket om mig själv, om att våga stå öppen för kärlek när rädsla för att förlora den kunde få mig till att stänga för den. Hela livet har jag längtat efter att leva i en relation som är buren av kärlek. Det gör jag sedan många år med Helge. Att ta vara på den är det bästa sättet jag kan ta vara på mig själv.
Och – att låta alla de vänliga, omsorgsfulla och kärleksfulla hälsningar, brev, mejler och besök få flöda in i mitt hjärta och känna hur de visar att Helge, jag och Helge är omslutna av så mycket värme och kärlek. Det betyder otroligt mycket för mig att ni är där. Då vet jag att jag aldrig behöver känna mig  ensam  när vi vandrar på okända stigar.  

"Love is the substance of all life. Everything is connected in love, absolutely everything." Julia Cameron


 

torsdag 11. juli 2013

Kjedsomhet

Dagen i går var atskillig bedre når det gjaldt kvalmen. Jeg kjente at jeg gikk rundt i en limbotilstand mellom lettelsen over at symptomene ikke var verre og en slags rastløs- og kjedsomhet. Det kjentes som om jeg virret litt rundt og ikke helt visste hva jeg skulle gjøre. Jeg satte meg ned for å kjenne etter og gi plass til følelsen.

Hva er kjedsomhet?
Jeg har hatt stor glede av Eckhart Tolles forståelse av kjedsomhet. Han skriver at kjedsomhet er sinnets sult etter å bli stimulert, behovet for næring til de alltid sultne tankene som vil ha mer å tygge på. Det er da vi begynner med alle distraksjonsstrategiene som å zappe gjennom TV-kanalene, ringe noen, shoppe, jogge, finne på ting… Problemet er at sinnet aldri blir mett! Forandring skjer først når vi gir den underliggende følelsen oppmerksomhet. På den måten kan vi oppløse både kjedsomheten og andre følelser. Så jeg satte meg ned, gikk inn i følelsen jeg hadde i kroppen og gradvis løste kjedsomheten seg opp. Jeg kjente at jeg var glad og takknemlig over livet. Hver dag fylles jeg med stor takknemlighet over alle dere som leser, skriver, kommenterer, sender mail etc.. Jeg får ikke alltid meldt tilbake, men vit at jeg setter umåtelig stor pris på dere og det dere skriver. Det hjelper meg til å holde meg “on track” på den veien som så vidt har begynt.


Nærvær
I alle de fine eksistensielle møtene med dere kjenner jeg nærvær og tilstedeværelse. Jeg hører til i denne verden og dere er et speil på denne tilhørigheten. Smerten og lidelsen øker lett følelsen av sårbarhet og tendensen til å trekke seg unna, isolere seg. I opplevelsen av kontakt og tilhørighet er det alltid en horisont å se mot, også når livets smerteside gjør seg gjeldende. Nærvær, hva vil det si? Nærvær betyr å være nær Væren, det åpne eksistensielle nærvær som bare er i seg selv, uten tanker og følelser. Det som bare sjelen kan føre oss frem til. Sjelen forsøker hele tiden å bringe en helhet og sammenheng i livet og livsprosessene, både for oss selv som enkeltindivider og i den store fellesmenneskelige realitet. Ja, i forhold til alt som er større enn oss selv, universet. Et grunnleggende spørsmål er: Hvem er jeg? Og hvordan ser jeg på meg selv som en del av den store sammenhengen?


Øvelse i å dø
Det var en lang dag på Radiumhospitalet i dag. Jeg startet med stråling. Å få på masken og ligge fastspent i 20 - 25 minutter er virkelig en prøvelse og en øvelse i å gi slipp. Det eneste du kan gjøre er å ligge der, stille, stille og puste. Det er faktisk en øvelse i å dø. Du kan ikke annet enn å ligge der, slippe og gi etter. Du har ikke kontroll og det er bare å slippe og gi seg over. Siden var det samtale hos lege og tre timer med infusjon av saltvann som forberedelse til cellegiften i morgen.


Hellig øyeblikk
Jeg ble så utrolig berørt på infusjonen. En ung jente lå i en seng med et batteri av cellegifter til infusjon. Hun var ganske dårlig. Etter en stund kom det en ung mann inn, hennes kjæreste. Ømt legger han seg opp i sengen ved siden av henne, kysser henne og ser henne dypt inn i øynene. Hun møtte ham med et blikk som er en blanding av ufattelig smerte og sårbarhet og en dyp, dyp takknemlig kjærlighet. Det var så sårbart, nakent, skjørt og kjærlighetsfullt. Tårene mine bare rant. Britt kom i samme stund og vi ble fylt av dette “hellige øyeblikk”.



tirsdag 9. juli 2013

Kjærligheten er størst!

Jeg går fortsatt rund med bildet av mitt barnebarn på netthinden. Livskraften, livsgleden og nysgjerrigheten, den kjerneenergi, urenergi eller kundalini vi alle er født med. Og Oskar er ikke i tvil om at han er midtpunktet i sitt eget liv. Så fantastisk og spesiell han er. Som alle barn, slik barn fødes. Vi har det i oss, mer eller mindre levende eller bortgjemt, avhengig av hvordan vi er påvirket av familie, samfunn og kultur, og hvordan vi har tilpasset oss.

Frykten for livet
Alexander Lowen skrev for mange år siden en viktig bok: Fear of life. På norsk heter den: Tør vi leve? Boken handler om vår kulturs entydige vekt på handling, heller enn å føle og være. Om hvordan vi fremelsker det sterke, handlende ego på bekostning av følelser og lidenskap, makt framfor kjærlighet som en grunnverdi. For Lowen fører dette til en grunnleggende eksistensiell angst fordi vi frykter livet og derfor forsøker å beherske det. Frykten for livet og livet i oss blir det som styrer. Makt og det stadige jaget etter fremskritt blir de dominerende verdiene. Konsekvensen kan bli at vi hele livet går rundt med en lengsel etter å bli forløst fra dette åk, som begrenser vår livskraft. Dette kan gjøre oss syke.

Bevisst kjærlighet
Anita Moorjani peker nettopp på frykten for livet. Det som skjedde da hun lå i koma og hennes organer holdt på å kollapse, var at hun i dødens forgård slapp alle sine begrensede forestillinger om seg selv, samtidig som hun opplevde en allestedsnærværende kjærlighet til seg selv og andre. Da, og først da, kunne hun velge livet eller døden. Kjærligheten er størst! Kjærligheten som forbinder oss med noe større. Den bevisste kjærligheten, den som alltid er der og som vi ikke alltid vil vite av.


I dag var det kun stråling. Kroppen føles bare så trøtt og kvalmen er der fortsatt…

mandag 8. juli 2013

Skjebne eller tilfeldighet?

Det er vanskelig å tro det er sant: Min ekskone fikk konstatert samme type kreft for tre år siden og har gjennomgått operasjoner og strålebehandling. Hvordan er det mulig? Samme sykdom, samme sted, kreft med tre års mellomrom! Og vi har vært skilt i 20 år. Ingen leger har kunnet svare på det. Kanskje et virus, kanskje tilfeldighet, eller en felles skjebne. Jeg får nå god hjelp og støtte av en som har vært gjennom det samme, både nedturer og oppturer. Og jeg er dypt takknemlig for hennes helhjertede støtte!

Kvalmen fortsetter
Dagen i dag har også stått i kvalmens tegn på grunn av cellegiften. Hverken kroppen eller hjernen fungerer som normalt. Jeg føler hele tiden en trang til bare å legge meg, sove, våkne igjen og kjenne at det er over. Det er ikke over, det er en fortsettelse.  


Kjerneenergien
I går hadde jeg besøk av min datter Lerke og mitt barnebarn på knapt ni måneder. Han er full av liv og glede, i tillit til at verden er der og han i verden. Å være nær den kjerneenergien et lite barn utstråler er fantastisk, ja guddommelig. Vi voksne som ser tilbake på vårt eget liv, kan kanskje minnes noe av denne livfullhet og glede.  Kanskje kan vi til og med bli inspirert til å ta den frem igjen, den livfullheten som ikke fikk utfolde seg og blomstre. Å la oss inspirere, lytte til inspirasjonens stemme, til kilden i oss selv og i universet. Gjennom inspirasjonen kan sjelen forbinde oss med helheten.



 

Den sjunde dagen - vilodagen

Sex dagar har Helges behandling pågått. Strålning måndag till lördag och i tillägg cellgift på fredagen. Det är tufft att se hur han påverkas, alla biverkningar med illamående och trötthet. Så det var härligt med söndagen då vi bara kunde vara hemma och göra det vi ville. Det blev en varm dag med mycket sol. Helges dotter Lerke kom på besök med lilla Oskar. Vilken livsenergi han visar. Den Smittar.  Tänk att det kan vara så kul att leka och snacka med hela kroppen.

Terapeutisk beröring
På eftermiddagen kom vår vän Annefloor. Hon har tidigare talat med mig om terapeutisk beröring. Annefloor är bland annat utbildad Rosenterapeut och hon har erfarenhet av att utöva terapeutisk beröring också till personer med cancer. Hon erbjöd sig att ge behandling till Helge. Hon sa att hon trodde det kunde vara bra för mig med , som står vid sidan och tar mycket ansvar. Nu kom hon med en transportabel bänk och vi gjorde om ett rum i huset till behandlingsrum. En i taget fick  behandling och den andre låg på en soffa intill och såg på, eller sov.  TT (Therapeutic Touch) utvecklades i början av 1970-talet av Dolores Krieger vid New York University som en supplerande behandlingsmetod för hälsopersonal. Kort sagt förstår jag det som att metoden hjälper till att lösa upp energimässiga blockeringar och får energien i kroppen till att flyta mer naturligt. Behandlaren känner av energifältet och påverkar det med sin energi.

Varma händer
Annefloor berörde med sina varma händer olika delar av kroppen. Hon la sina händer speciellt runt leder och värmde dem. Först vid huvudet, sedan höger axel, armbåge, handled, fingrar. Ner och runt kroppen och tillbaka till hvudet. Jag kände hur kroppen blev mjuk och jag fick en upplevelse av att kroppen log. Så skönt att bli berörd, hållen. Hon kunde känna hur min kropp också var allvarlig, sorgsen. Efter behandlingen var jag väldigt trött, gick tidigt i säng och sov otroligt gott.
 


Giftdrama

Jeg skrev ikke på bloggen i går. Kvalme som følge av cellegiften tok over og gjorde kroppen til en ufrivillig deltaker i et giftdrama. Kvalmestillende medisiner tok noe av toppen og gjorde at jeg med en målrettet innsats fikk i meg noe mat selv om all sultfornemmelse var borte. Cellegiften plasserte så en “hette” på hodet mitt og gjorde det vanskelig å tenke lange tanker.

Cellegift
Jeg kjente det kort tid etter at sykepleierne hadde satt posen med cellegift i gang og dråpene begynte å dryppe.  Et fremmedlegeme kom inn i kroppen. Senere kom metallsmaken på tungen og snurringen i hjernen. Jeg gikk inn i en meditativ tilstand. Pusten, stillheten, det stille rom i meg, tok inn at denne giften faktisk er noe som skal hjelpe meg videre. Infusjonen tok fire timer. Så var det pause og siden stråling. Jeg så meg i speilet da jeg kom hjem: Den gulgrønne farge i huden viste at  giften var i meg.


Lidelsens verden
Bygningene på radiumhospitalet er fra 60-tallet og er i seg selv lite innbydende. Det er trangt, nedslitt og dårlig luft. Personalet er derimot meget omsorgsfulle. Jeg satt alene på venterommet på infusjonsavdelingen. Etter hvert kom flere til. Å gå inn døren på Radiumhospitalet er det samme som å tre inn i lidelsens verden. Her samles medmennesker som representerer hele spektret av kreftlidelser. Det kan være ganske overveldende og skremmende å se alt dette. Unge som eldre, du ser det i blikket, smerten og lidelsen. Ansiktet kan ikke smile fritt lenger, øynene og blikket er vendt innover. Det har søkt ly i en ensomhet og isolasjon under kreftens realitet.
Skam?
Vi bærer alle lidelsen på vår egen måte. Likevel synes det å være mange fellestrekk. Blikkene jeg møter på venterommet på infusjonsavdelingen er korte og nedslått. Er det blyghet, sjenanse eller  kanskje skam? Det som gjør det vanskelig å vise smerten og lidelsen. Skammen som bærer på hemmeligheten, “at det er noe med meg,” som ikke skulle være der. Personlig har jeg arbeidet mye med å få tilgang til og uttrykke dette hemmelige “noe”, som rommer fortrengte og bortgjemte følelser, tanker og fantasier som ikke skulle vises verken for andre eller meg selv.  



fredag 5. juli 2013

Nytt lys på himmelens mørke

Å vandre i smertens og trøstesløshetens svarte natt er ensomt og hjertet skriker ut i håp om … Du går alene rundt i mørket og kjenner at det ikke er noen vei å gå. Likevel skjedde det noe da jeg igjen ble spent fast på strålebenken. Opplevelsen endret seg og jeg gikk ut av kroppen, frem og tilbake, inn og ut. Langsomt, langsomt, ut av den svarte natten steg et lys fram på himmelens mørke og livspulsen våknet igjen til tonene av kjærlighetens sang. Da jeg gikk av strålebenken ville jeg bare fortelle Britt, barna, familie og alle dere mine dyrebare sjelevenner: Jeg lever og jeg er så takknemlig for dere alle sammen.

Hjertets sannhet
Jeg vil også takke sårbarheten, min egen og andres! Det er vanskelig å ta inn hvilken unik gave den er som kilde til hjertets sannhet. Sårbarheten rommer og eksponerer vår smerte og utsatthet. Den stiger fram fra vårt menneskelige dyp når det ikke er noe i den ytre verden som beskytter oss. Men samtidig som sårbarheten drar av oss masken, får vi tilgang til et dypere eksistensielt og sjelelig dyp. Vi blir mer virkelig og sanne! Vi har kontakt med livspulsen og et nytt perspektiv kan speile seg på lysets himmel. Det kan være en livslang prosess å kjennes ved sårbarheten. Jeg øver meg stadig! Hvordan er det med deg og sårbarheten?
 
Sårbarhetens land
Som psykologer og parterapeuter jobber vi alltid i sårbarhetens land. Det er her de virkelige endringer kan skje, når du får en følt opplevelse av å bli sett, hørt og verdsatt av mennesker som betyr noe for deg. Ofte skjer dette som et korrektiv til bagasjen fra barndom og oppvekst. Alle de gangene vi har opplevd at dette er hjertets vei, og det er på hjertets vei vi blir sanne og levende! Sårbarheten og hjertes vei er det som forbinder oss med hverandres liv og livsprosesser. Det er også veien inn i den fellesmenneskelige verden, hvor alt henger sammen og påvirker hverandre. Hver enkelt av oss er en celle i den store kosmiske organisme, i den guddommelige matrix.
 
Negativt stempel
er det da så vanskelig og smertefullt å gi sårbarheten plass? I vår kultur blir sårbarhet ofte møtt med arroganse, nedlatenhet og til og med psykiatriske diagnoser. I hverdagen er sårbarheten ofte knyttet til svakhet og forbundet med skam. Budskapet er klart: Ta deg sammen. Vi vil ikke vite av din sårbarhet. Den forstyrrer og tar for mye plass. Noen hater sårbarhet, sin egen og andres,
Mike Tyson
Hva lærte bokseren Mike Tyson om sårbarhet da han vokste opp på et gatehjørne i slummen? Vår reptilhjerne har et begrenset repertoar i en rå overlevelsessituasjon: Fight, flight or freeze. Vi kan bare drømme om de kreftene som var i sving i Tyson der på gatehjørnet, og senere i ringen. I et TV-opptak så vi hvordan han forandret seg gjennom livet og karrieren. Etter et vilt og turbulent liv, og senere come back, ble han slått ut i 6. runde i en kamp han burde vunnet hvis han hadde bevart de gamle overlevelseskreftene. I intervjuet etter kampen smilte han og sa at han bare ga seg, at han ikke hadde det i seg lenger. Når vi har kjempet lenge nok, kaller sjelen fram sårbarhetens sanne øyeblikk. 
Sårbarhet krever mot
Hva lærte du og jeg om sårbarhet i barndom og oppvekst? Kunne mor og far være sårbare, på ordentlig? Fikk du lov til å vise følsomhet og sårbarhet? Fantes det et språk for dette, eller var budskapet ”å ikke kjenne”, som Alice Miller skrev om? Skam og sårbarhet henger sammen og danser en skremmende pardans. Det krever mot å la sårbarhetens lys komme fram, for det er i det lyset vi blir virkelige.
På strålebenken
Noe løsnet i meg da jeg lå fastspent på strålebenken. Det var som om jeg ikke hadde noe annet valg enn å overgi meg til min sårbarhet, min dødelighet. Gradvis slappet kroppen mer og mer av. Jeg ble lettere og klarere. Etterpå kjente jeg kontakt med livspulsen. Jeg var tilbake i livets flyt.
Forberedelse til cellegift
I skrivende stund sitter jeg på infusjonsavdelingen. Først er det saltvannsskylling for å forberede nyrene på cellegiften (Cisplatin 70mg). Omsorgsfulle sykepleiere gjør det tryggest mulig for oss som skal få giften i oss. Jeg kan ikke si at jeg ser fram til dette. Cellegift er den delen av kreftbehandlingen som slår ut hele systemet og som har store bivirkninger. Det er til stor hjelp for meg at mine gode venner, Lars og Kari, har fortalt om vellykkede behandlinger. Jeg jobber derfor med å ta imot cellegiften som en hjelp, og omfavne den og situasjonen med kjærlighet. En hjelp til livet.
Fylt av takknemlighet
Fortsatt sårbart, men en levende sårbarhet og åpenhet. Det ligger en hemmelighet i dypet av sårbarhetens indre, kjærligheten til deg selv og andre. Sjelen kaller hele tiden på oss og vil lede oss til denne hemmeligheten. Sjelen vil fortelle deg at du er storslått som den du er! Visste du det? Jeg fylles av en takknemmelighet for alle dere kjære og vakre blomster rund meg!
 
 

Ögontröst

Vaknar tidigt. Nattens drömmar är fortfarande tillgängliga och jag glider in i dem och lyssnar till vad de berättar för mig. Klockan ringer, 5.45. Helge sträcker ut sin högerarm och lägger handen på mitt hjärta. Jag läger min vänsterhand ovanpå hans och lägger den andra på hans hjärta. Hans hand på min. Ligger länge tillsammans  i en  psykologisk hjärttransfusion.

I går var Helge skör och sårbar. I dag ska han få sin första cellgiftkur. Alla säger att det är en väldigt tuff behandling han ska igenom, den har börjat. Jag är så tacksam över att få vakna med Helge vid min sida, varje morgon. Nu ska han gå igenom mycket svårt. Jag är vid hans sida.
I går gick vi tillsammans genom skogen. Alldeles vid sidan av  den lilla sjön med näckrosor upptäckte jag några små blå blommor.

- Vet du vad de heter på svenska? frågade jag Helge.
- Nej?
- Ögontröst.

De är oansenliga på håll. Kryper du intill kan du se att de är fantastiskt vackra. Ser du genom en lupp är de utsökt sköna i varje detalj.  Har alltid tänkt att de kallas ögontröst för att de är så små och att du bara upplever skönheten när du verkligen ser. När du är närvarande, kommer riktigt nära. En tröst för ögat. Väljer den förståelsen av namnet och bortser från wikipedias att den förr användes vid behandling av ögonsjukdomar. Etymologskt från grekiska (Euphrasia)  kan namnet översättas till «gott mod».  Det är lite bättre. Men jag välger  ändå att det är för att de är så behagliga att vila ögonen på. Att de växer på karg jord vid en sten och ändå  är så sköna.  

I dag går jag ensam genom skogen. Helge är med mig i hjärtat. Jag kommer till ögontrösten.  Kryper ner  på knä och fotograferar. De är  ändå vackrare när man ser dem genom tårar.

Att bli hållen
Jag går vidare och när solen bryter igenom börjar den vackraste dikt jag känner till på norska, att klinga inom mig. Den känns som en tröst som bär oss båda, Helge och mig.


Jeg holder ditt hode
i mine hender, som du holder
mitt hjerte i din ømhet
slik allting holder og blir
holdt av noe annet enn seg selv
slik havet løfter en sten
til sine strender, slik treet
holder høstens modne frukter, slik
kloden løftes gjennom kloders rom
Slik holdes vi begge av noe
                                       og løftes
dit gåte holder gåte i sin hånd


Stein Mehren

  

torsdag 4. juli 2013

Sårbarhet, sårbarhet...

Nedbrytningen er i gang, i takt med stråling og medisiner. Kroppen, min sensitive og følsomme kropp stritter i mot, er i alarmberedskap og roper etter beskyttelse og trygghet. Den ber om at dette bare er en vond drøm. Sorgen og sårbarheten viser sitt ansikt. Det kjennes rått og hjerteløst. Det er noe som liksom ikke helt vil akseptere virkelighetens nakne ansikt. Kroppen og hjertet vrir seg i sin egen smertesymfoni og får sitt uttrykk i kroppens sammentrekkende kramper og i tårenes tidevannsbølge. Sorgen og sårbarheten krever sin plass.

Har jeg valgt riktig?
Tanker presser seg på. Har jeg valgt riktig behandling? Hvorfor har ikke verdens rikeste land protonbehandling av kreft, en behandlingsform som gir færre stråleskader på friskt vev, nettopp for kreft i halsen? Jeg vender dette mot meg selv: Skulle jeg ha undersøkt bedre?
Sårbar og skjør
Etter en dårlig natt med lite søvn kjører Britt meg til Radiumhospitalet. Vi sitter i sårbarhetens stillhet. Stille, forsiktige og skjøre. Jeg bryter ut i gråt når jeg skal ut av bilen. Tårene siler når jeg går inn. Jeg får sagt til strålesykepleierne at jeg er sårbar og skjør. De viser at de forstår, med få ord og  deres væremåte. Masken spennes fast. Jeg gir meg over og blir ett med min egen sårbarhet. Anspentheten og motstanden slipper.

Etterpå ble det legesamtale, blodprøver, EKG og infusjon av saltvann som forberedelse til morgendagens cellegiftkur.

 

onsdag 3. juli 2013

Walk the line

Jeg var tidlig oppe sammen med Britt og fikk gjort min morgenmeditasjon og Quigong. En sval sommermorgen møtte oss på veien gjennom skogen. Vi lot stillheten fylle rommet, den stillhet som forblir uforstyrret av alle naturens lyder. Stillheten som fyller rommet mellom to sjeler, som kjenner seg verdsatt og elsket av hverandre. Den kjærligheten som ikke behøver overflødige ord, som bare er.

Å føle seg elsket

Det har tatt meg mange år å virkelig ta inn denne kjærligheten, at jeg er elskverdig og elsket. Det ble først mulig gjennom relasjonen til Britt. Og vi har virkelig jobbet for det! Det har absolutt ikke kommet gratis. Min oppvekst ga meg ikke en følt opplevelse av ubetinget kjærlighet. Jeg tror ikke mine nærmeste egentlig visste hva kjærlighet var. Når jeg ser meg tilbake ser jeg at deres livs kamper og konflikter, deres smerte og lengsler handlet om avvisning og uoppfylt kjærlighet.

Konflikt mellom kropp og hode

Det nærmet seg stråletiden. Jeg kjente en konflikt i meg. Kroppen protesterte og ville ikke av gårde, mens hodet sa jeg skulle. Det var rart å være oppmerksom på denne spenningen, eller konflikten mellom kropp og hode. Det var som om kroppen bare sier nei, nei, ville løpe bort og gjemme seg, flykte. Som om den sa at dette er for hardt, altfor vondt og smertefullt. Forstår du ikke at jeg er redd? Hodet meldte seg med overtalelse, fornuft og sa at nå må du dra. Ordene fra legen på Drammen sykehus kimte i hodet mitt: Hvis ikke du tar stråling, dør du! Hodet vant til slutt.

Skjør og redd
Strålingen denne tredje dagen var ekstra hard. Stråling av flere områder. Det kjennes allerede mens strålingen pågår. Det har begynt å svi. Litt kvalm er jeg også. Er det rart at kroppen protesterer? Hodet forteller meg at man skal være sterk for å være pasient. Det handler kanskje om å utvikle mot til å gå gjennom alt det vanskelige? I morgen venter ny stråling, legetime og forberedelse til cellegiftkuren. Jeg kjenner meg skjør og redd. Og det har så vidt startet!



tirsdag 2. juli 2013

Mer stråling

Jeg startet altså strålebehandlingen i går, dvs. dag nr. 55 siden jeg var til undersøkelse på Drammen sykehus første gang. 55 dager! Jammen, det er jo langt over behandlingsgarantien på 20 dager! Jo, men vent nå litt Helge. Du må trekke fra alle lørdager og søndager og ikke glemme helligdagene, de dagene ventingen er satt på vent. Da er du nede på 35 ventedager, bare litt under det dobbelte av det ventelistegarantien sier når det gjelder å starte kreftbehandling. Og så må du ikke glemme de nesten 14 dagene du falt ut av systemet…

Kontemplativ stund
 
Nåvel, jeg forsøker å ikke henge meg opp i dette nå. Det er gamle spor fra en tid som ikke kommer tilbake. Utfordringen er nærværet og tilstedeværelsen her og nå på denne andre dag av strålingen. Jeg kjenner at jeg er seig og trøtt i dag. Litt for lite søvn, og kanskje har strålebehandlingen og de fem pillene (Naxogin) jeg skal ta 90 min. før behandlingen begynt å virke. Jeg følger Britt halvveis til kontoret. Gjennom skogen. Vi har alltid et lite rituale når vi kommer fram til Drengsrudvannet. Vi stopper opp, synker inn i stillheten og sier Mariabønnen. En liten kontemplativ stund i universet. Det er en vakker morgen, stille, stille. Bare naturens egne lyder. Stillheten, det rommet som gjør det mulig å få en indre fornemmelse av seg selv.

Oppmerksomt nærvær
Det er så lett å miste kontakten med seg selv i det hektiske og støyende hverdagslivet de fleste av oss lever. Stillheten blir for meg muligheten til å få med sjelen og kjenne nærværet og tilstedeværelsen her og nå. Jo mer du lytter, jo mer våken og oppmerksom blir du. En indre tilstand av oppmerksomhet og ro. Både ytre og indre støy kan bringe deg ut av ditt oppmerksomme nærvær. Stillhet, du vibrerer i et oppmerksomt nærvær uten tanker, uten mål, uten noe du skal, ikke noe du skal oppnå eller gjøre. Du er fri, du er…


Slippe, slippe og være til i nuet
Jeg kan ikke si at jeg så frem til å få masken på og ligge fastspent i 20 minutter mens jeg ble bombardert med målrettede stråler. Morgenen er litt seig, men jeg får gjort min quigong og min AH meditasjon. Jeg forsøker å slippe motstanden, angsten, overlate min videre prosess til sykepleierne på strålingen - og til universet. Slippe, slippe, slippe og være til i nuet. Tør jeg slippe? Og hva vil det si å slippe? Hva er det jeg frykter? Å miste kontrollen over livet og stå ansikt til ansikt med det vi aller mest frykter; døden. Døden som er så fraværende i alt hverdagslivets støy. Og likevel er døden rett rundt hjørnet.

Dø for å leve
Kan det å stå ansikt til ansikt med døden hjelpe oss til å møte livet, verdsette livet, hjelpe oss til å bli virkelige? For meg er det nærliggende å tenke at det hektiske livet, støyen og ungdomsdyrkelsen i samfunnet avspeiler vår frykt for døden. Budskapet Anita Moorjani bringer med seg fra sin nær-døden-opplevelse er at vi faktisk må dø for å leve, slippe vår dypeste eksistensielle frykt, døden. Vi skal altså lære å dø før vi dør, for å leve fullt ut. Med kreftdiagnose får du møte dette spørsmålet “the hard way”. Jeg skal bare ha masken på 34 ganger til!

Hvor glad jeg blir, og fylt med takknemmelighet over livet, når Britt ringer og spør meg om jeg vil hente henne på kontoret!

 

mandag 1. juli 2013

Stråling og sårbarhet

Det er 1. juli og skal til første stråling. Jeg våkner tidlig. Er jeg litt urolig? Litt, men forbausende lite. Tenker at jeg kanskje burde vært mer urolig enn jeg er. Det er tross alt en meget tøff behandling jeg skal gjennom, 36 dager med stråling. Strålingen skal drepe cancercellene, men dessverre følger det med en del sunne celler. Bivirkninger kalles det. De som kjenner meg vet at jeg allerede har satt meg godt inn i dette. Jeg liker den nakne sannhet, nakne facts og blir faktisk mer utrygg av en halvt skjult sannhet eller hel løgn, forestillelse. Politikerspråket som oser av skjult sannhet og omskrivninger, av forakt for menneskets evne til å kjenne virkeligheten, kjenne seg virkelig og gjerne møte dette i en virkelig relasjon. Som barn og senere i livet har jeg utviklet en allergisk radar for dette og på et vis tåler jeg ikke slik uærlighet. Jeg tror ikke noen tåler det. Konsekvensene er store og gjennom et langt liv som psykolog og terapeut vet jeg noe om dette! La oss være virkelige, la oss være ærlige og autentiske!

Medfølende lytting
Jeg var lett urolig i morges. Uroen var det som kjentes i kroppen og gjennom å sense kroppen, vibrasjonene, sansene og følelsene kom sårbarheten frem. Jeg var sårbar! Jeg omfavnet min sårbarhet i et kjærlig favntak. Den vietnamesiske buddhistmunken Thich Nhat Than sier at den største gave du kan gi et annet menneske er ditt fullkomne nærvær gjennom medfølende lytting. Da, og først da, blir vi virkelige. Men det forutsetter en relasjon, å gi og ta imot! På samme måte vil det være en gave til deg selv når du kan gi deg selv ditt eget nærvær og tilstedeværelse. Ikke spar på dette, hverken i forhold til andre eller deg selv.
 
Sårbarheten krever relasjon
Morgenmeditasjonen handlet mye om sårbarheten, å romme den og omfavne den med all min kjærlighet og oppmerksomhet. For meg handler det også om å gi slipp, bare være i det, være, ikke få det bort, endre eller manipulere det. Med Britt og den dype relasjon vi har, har det vært mulig for meg å gi plass til sårbarheten. For sårbarheten krever relasjon, et rom av væren, å bli holdt i et rom av nærvær og tilstedeværelse! Et rom av å gi og ta imot – sårbarhet! Det er kjærlighet, det!!!


Urolig eller sårbar?
Da jeg var framme ved sykehuset tok jeg pulsen: 60, altså ikke så urolig, men sårbar. Strålingen skulle starte kl. 10.10, men først skulle jeg ta blodprøve/nukleærmedisinsk undersøkelse, som forberedelse til kjemoterapien. GFR- nyreundersøkelse foregår ved at du blir injisert et radioaktivt sporstoff i armen. Etter fire timer tas en blodprøve og analyser av prøven viser hvor godt du tåler cellegiften.
Spent fast
Sykepleierne ved strålingen var vennlige og flinke til å informere. De spurte om erfaringene med  masken som er laget til meg for å holde hodet i fast posisjon. Spent fast! Jeg er ikke spesielt klaustrofobisk, MEN å ligge med hodet fastspent i 20 - 30 min. stiller deg på prøve. Det må til for at strålingen skal bli rett. Hodet! De fleste av oss har brukt hodet for å beskytte oss mot utålelige følelser, sårbarhet. Med hodet kan vi forsøke å kontrollere følelsene og sårbarheten. Det er en allmennmenneskelig forsvarsmekanismen. Når hodet spennes fast, settes du på prøve. Det er virkelig en øvelse i å slippe kontrollen, gi deg over, slippe, slippe, slippe. Det ble en blanding mellom angstbølger og forsøk på tilstedeværelse gjennom meditasjon. Tidvis en nesten ut-av-kroppen opplevelse. Slippe frykten og forsøke å ta imot strålingen og romme situasjonen som omsorg, og med omsorg fra alle universets krefter.


Tårer av kjærlighet
Etter strålingen satte jeg meg utenfor sykehusbygningen. Jeg kjente at det fortsatt jobbet i halsområdet som følge av strålingen. Litt ør i hodet. Etter nok en blodprøve kjørte jeg hjem og gikk til PCen og bloggen. Jeg ble fullstendig overveldet av alle de tilbakemeldinger som har kommet inn, kjærlighet, omsorg, verdsettelser! Fra nær og fjern. Tårene strømmet på. Jeg gikk rundt og gråt og hulket, hulket og gråt, lenge, lenge. Noen ganger er det et misforhold mellom den verdsettelse du får fra andre og den du gir deg selv, den kjærlighet du får fra andre og den kjærlighet du kan gi deg selv. Som psykolog vet jeg at dette er en del av den psykologiske bagasjen du har med deg fra barndom og oppvekst. Britt har sagt dette tusenvis av ganger opp gjennom årene. Det er kanskje først nå dette virkelig kan begynne å trenge inn og bli virkelig.