Strålning

I dag är det måndag 15 juli. Jag är ledig och är tillsammans med Helge. I dag har han två
strålbehandlingar, en tidigt på morgonen och en på eftermiddagen. Han är trött i dag och jag är glad att jag kan vara till hjälp med att påminna honom om alla tabletter som ska tas, tider som ska passas, köra bilen och sakta stryka honom över ryggen många, många gånger.

Terapeutisk beröring
I går fick vi båda behandling med terapeutisk beröring och rosenterapi. Det är andäktigt att bli berörd av händer som tar ens kropp på allvar. Som värmer, stöttar, känner sårbarhet och som förmedlar en förståelse utan ord med en känslighet och närvaro. Tack Annefloor.

Tystnad
Jag har de senaste åren haft ett stort behov av att gå upp tidigt och vara i tystnad. Beroende på årstid sitta stilla i mörkret, se ljuset komma eller om sommaren svepa in mig i filtar och sätta mig ute. Stillheten har blivit en nära vän, nödvändig för att jag ska känna mig levande. Så också denna morgon, så också denna dag. Jag skiftar mellan att vara med Helge, läser, sköter om mina växter i trädgården. Ibland är jag i kontakt med en oro. Vet inte vad allt som sker kommer att betyda för framtiden, men faller till ro i att vara här och nu, och nu, och nu. 

Skelett
I dag på Radiumhospitalet satt jag och följde med  när Helge strålades. Han strålas i nummer 14. där är maskinerna inställda på honom. Jag har varit med in i strålrummet, fått se hur Helge ligger, spänns fast och hur maskinerna ser ut, både utvändigt och invändigt. Insidan  är rena science fiction.  Flera gånger har jag suttit med i kontrollrummet under behandlingen. De tar röntgebilder på hur han ligger från flera vinklar och utifrån det justeras hans bädd så han ligger riktigt på millimetern när strålningen ska starta. På skärmen ser jag Helges skelett, strålområden med tumörer och en teknik jag är oerhört tacksam för att den finns. Jag sitter och känner på att den röntgenbilden är en bild, den visar min kära Helge, men bara en väldigt begränsad bild av honom. Han är kött och blod. Han är min käre. Röntgenbilderna blir mer och mer mänskliga och jag tycker Helge är vacker med ryggknotor och ögonhålor. Mitt hjärta får kontakt med min själ, kontakt med hans hjärta och själ.

Strålning pågår
Jag följer med på när det lyser ovanför dörren «Ingen strålning» och «Strålning pågår». Strålning pågår släcktes och strålningterapeuten gick in till Helge. Snart kom en person, en ingenjör som skulle hjälpa till, men maskinen startade igjen och strålningen fortsatte. Jag får information av hon som är ansvarig för behandingen.  Hon har tidigare visat mig kontrollrummet och hur behandlingen går till. Hon  är svensk och i dag  pratar vi om barn, kärlek, arbete och sommaren.