Dagens dikt

När jag är på Lyr, i Sverige, ser jag alltid fram emot Dagens dikt i radions P1. Klockan tolv precis slår klockan sina slag och därefter en kort tystnad. Så kommer dikten Programmet har funnits så länge jag kan minnas (och mycket längre, sedan ett par decennier innan jag föddes faktiskt). Sex dagar i veckan kan tiden kalibreras. Med poesi. 

Först poesi sedan politik
Denne första dag slår jag förväntansfull på radion några minuter i tolv. Så hör jag: Dagens dikt utgår idag. En  direktsändning med talmannen och socialdemokraternas partiledare som håller presskonferans om senaste nytt i regeringsbildningen. Har de inget sinne för vad som är viktigt i mitt moderland i dag? Först poesi, sedan politik.

Resolut går jag och hämtar en diktsamling i bokhyllan. Högt säger jag: Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Så läser med tydlig stämma:

Bön om barnsligt beskydd
Inte mer än människa
önskar jag att någon lite mer människa
ville gripa min hand
(så som en gång skedde)
Men närmar sig en ängel
är krypskyttarna genast där
och vingskjuter den

Säkrare då
att ställa sig under ett barns beskydd
Låt dem bara inte märka det
Hos barnen finns den segrande andningen
de leende nyckelbenen
Högre högre ropar barnen
och lutar sig bakåt i gungorna
Med händerna hårt knutna kring repen
tar de fart
och kastar sig ut i rymden

De kommer till världen levande i varje ögonblick
Som ett urtaget hjärta ligger den nyfödda på mitt bröst

Tänk om ett spädbarnsuniversum
ville knoppas av och ympas på den gamla stammen
växa och blomma
som hade jag lagt döden bak mig
Vigt i vajande grenar gömd i gungande grönskan
klättrar den djärvaste flickan 

”Dagens dikt var Bön om barnsligt beskydd av Arne Törnqvist ur samlingen Bröstvärn, från 2001. Den lästes av Britt Eriksson”

Förlåtelse

En vecka ensam. Helge är på Feiring klinikken, i Feiring, i fyra veckor för hjärtrehabilitering efter sommarens hjärtklaffoperation. Jag har höstlov och har rest till Lyrön. 

Förlåtelse
I veckan var jag och lyssnade på Desmond Tutu och hans dotter Mpho Tutu. De samtalade med Geir Lippestad kring temat förlåtelse. Desmond och Mpho har skrivit en bok om förlåtelse, på norska Tilgivelse. Fire steg mot fred med deg selv og fred i verden. De talade om förlåtelse i stora och små perspektiv, förlåtelse av sig själv, mellan människor, i nationer och globalt. Varmt, humoristiskt och kärleksfullt talade de om, såväl de ohyggliga handlingar vi människor kan göra mot varandra, som den fantastiska förmåga vi har att förlåta, gå vidare och skapa fred.

Retreat
Denna vecka blir en retreat för meg och jag tänker gå i process kring förlåtelse i mitt liv. Dagligen, som terapeut, upplever jag hur mycket energi och livskraft som är fastlåst i upplevelser som aldrig blivit förlösta. Desmond och Mpho Tutus bok innehåller vägledning i de fyra steg de menar utmärker alla förlåtelseprocesser. Den första instruktionen är att finna en sten. Jag tar på mig mina nyköpta grova kängor, som får sin premiärtur, med en intention om att finna en vacker sten vid havet.

Finn en sten
På vägen tillbaka till huset inser jag att jag totalt glömt bort att se efter en sten. Jag var upptagen av så mycket annat; blommor, nypon, slånbär, känslan av små lätta regndroppar mot ansiktet, lukten av hav, av träd, av nerfallna vildäpplen i förruttnelse. Jag blir irriterad på mig själv för att jag missat stensökningen. Men så tänker jag, okej, förlåt dig själv för det. Det finns stenar på grusvägen, kanske det till och med blir mer riktigt, en sten på en väg, att gå vägen. I nya skor.

Fann en fjäder
Jag får syn på en vit fjäder vid vägkanten, plockar upp den. Ska jag ta den istället för en sten? Nej, jag ska ha en sten också. Tar upp en sten, känner ingenting. Tar upp en till och släpper dem igen. Så faller min blick på en rosagrå sten. Smutsig och oansenlig. Inte speciell. Men den väljer jag. Går in och tvättar den ren.Lägger fjädern och stenen bredvid varandra på en ljusstake jag nyligen fått i födelsedagspresent.Tar upp boken och ser på omslaget. Vad ser jag? Fyra fjädrar som faller i luften. En för varje steg i förlåtelsesprocessen, antar jag. Mitt första steg har börjat. 

Mer om behandlingen i Kassel

Som jeg fortalte i forrige innlegg, reiste jeg til Kassel for å få hypertermisk behandling i slutten av august. 

Helhetlig behandling

Behandlingen startet dagen etter jeg kom, dvs. onsdag morgen kl. 8.30. Først hadde jeg en samtale med sjefslegen, som jeg hadde Skypet med uken før og som også hadde lest mitt journalmateriale. Deretter var det duket for en intensiv behandling for å bekjempe potensielt kreftaktivitet i kroppen. Det ble en intensiv og omfattende behandling fra morgen til sen ettermiddag i nesten to uker. Behandlingen ble kombinert med en lavkarbo diet. Undersøkelsene og behandlingene besto av mange ulike deler, som til sammen skal virke mot kreft og fremme helse, både kroppslig, psykisk og spirituelt. 

«Den fjerde pilar» i kreftbehandling
Hver dag gikk jeg gjennom hypertermisk behandling, både lokalt for prostataseng/bekkenbunn og for hele kroppen. Helkroppslig varmebehandling ble gjennomført to ganger. Begge behandlingene består av oppvarming med varme og elektromagnetiske bølger. Dette er en metode som har vært utforsket og utviklet i mer enn 20 år. Behandlingsformen brukes i mange land og blir av ledende onkologer beskrevet som «den fjerde pilar» i kreftbehandling, ved siden av kirurgi, stråling og kjemoterapi. Hypertermi brukes i en viss utstrekning på Haukeland sykehus, men bare lokalt. 

Lokalhypertermien
Lokalhypertermien varmer organet eller cancerområdet opp til 41-43 grader ved å bruke elektromagnetiske bølger med en frekvens på 13 Megahertz. Cancerceller som eksponeres for denne frekvensen begynner å vibrere og vil dø samtidig med oppvarmingen. Sunne celler absorberer mindre energi på 13 MHz og varmes opp mindre, noe som gjør at de ikke skades. Hypertermien er også positiv for hele immunsystemet. Når kroppen har feber er det jo kroppens egen sunne måte å helbrede seg selv på. Det er derfor viktig at vi tillater oss å ha feber og bli febersyke uten å ty til febernedsettende medisin. Da er kroppens selvhelbredende krefter i sving. 

Helkroppslig hypertomi
I den helkroppslige hypertomien varmes kroppen opp til temperaturer mellom 39,5 og 40,5 grader. Det var ganske utfordrende å ligge i «varmetelt» i de to og en halv timene behandlingen varte. Hele tiden satt det en sykepleier ved siden av meg og fulgte med på monitoren og la kalde omslag på panne og nakke. Behandlingen startet med at kroppen langsomt ble varmet opp til 39-40 grader de første tre kvarterene. Da vi nærmet oss tre kvarter ble det vanskeligere å være i «teltet» og jeg fikk en trang til å komme ut. Men med god hjelp og veiledning fra min dyktige sykepleier gikk tiden ganske fort. I takt med varmebehandlingen gikk pulsen opp til 120-130. Jeg drakk naturligvis jevnt under hele behandlingen for ikke å dehydrere. Etter ca. to timer ble varmebehandlingen avsluttet. Jeg ble pakket inn og lå ytterligere en halv time og kjølte meg ned. Deretter ble jeg geleidet over i en seng, hvor jeg hvilte eller sov en time eller to. Maten sto klar da jeg våknet for det er viktig å få i seg både vått og tørt. Jeg kjente at det var viktig å ta de med ro etter behandlingen for jeg ble både litt svimmel og fikk hodepine. Dette forsvant imidlertid etter noen timer. 

C-vitamin, ozonbehandlinger, magnetfeltsterapi mm.
Behandlingen omfattet også flere infusjoner med 50 mg C-vitamin direkte inn i årene. Dette for å booste immunsystemet. Jeg fikk også tre ozonbehandlinger. Det foregår ved at men tappes for 300 ml blod, som samles opp i en beholder og tilsettes medisinsk ozon, en fargeløs gas som forsterker og oxiderer blodet og deretter aktiverer energien og surstoffet i blodcellene og videre i organene. I tillegg fikk jeg infusjon av jern og BCA, som har betydning for celleregenereringen etc. og daglige behandlinger med høyintensiv magnetfeltsterapi, ultralydsundersøkelse og klang massasje. Sistnevnte var en spesiell opplevelse, som var noe av det mest avspennende jeg har prøvd. Behandlingen besto i at massøren slo an og stilte syngeboller ulike steder på kroppen, så lyden og svingningene kunne virke inn i kroppen. Målet er å få kroppen og sinnet i resonans. 

Kosthold og «radical forgivness»
Jeg hadde også viktige samtaler om kosthold og fikk hele tiden en lavkarbo, ketogenisk diet. Videre hadde jeg samtaler om mulige psykisk-emosjonelle faktorer i mitt sykdomsbilde, om å se de spirituelle perspektiver i dette og en flott seanse med «radical forgiveness». Dette er utviklet av den engelske psykologen Colin Tipping. Han har mange års erfaring med kreftpasienter og har erfart at nesten alle kreftpasienter har hatt en skjellsettende konflikt 2 - 7 år forut for utbruddet av kreft. Personlig kunne jeg identifisere en meget vond konflikt, som hadde pågått over tid. Det var fantastisk å gå gjennom denne radikale tilgivelsen, se både mitt og andres bidrag i konflikten. Alt dette for å løse opp og slippe de følelsene som hadde vært bundet i meg. Så og si «bli ferdig med» konflikten,  dvs. å ikke ha noen følelsesmessig investering i den. Det høres enkelt ut og må sikkert gjentas. Jeg skal teste min PSA 29. september og håper naturligvis at behandlingen har hatt en gunstig effekt. 

Kort opphold hjemme
Lørdag 6. september satt jeg på flyet hjem og landet på Gardermoen kl. 18.00. Det var herlig å komme hjem til Britt. Vi hadde holdt kontakten via Skype og mobil under hele oppholdet, men det var herlig å kunne kjenne på «real». Det ble imidlertid et kort opphold hjemme for neste dag kjørte Britt meg til et fire ukers hjerterehabiliteringsopphold på Feiring klinikken.

Hypertermisk behandling i Kassel

Den siste tiden har jeg hatt fokus på hjertet og hjertetreningen, men kreften spøker fortsatt i det fjerne.

Opptrening, stillhet og nærvær

Etter hjerteoperasjonen har jeg gått lange turer, og bl.a. fulgt Britt et godt stykke på vei til jobben. Vi går alltid gjennom skogen og lar oss omslutte av skogens stillhet og ro. Vi lytter til naturens mange lyder, hører når det suser i trærne eller regner, og lytter til fuglesangen. Ved å lytte til rommene mellom de ulike lydene, toner det fram en stillhet som er hinsides tanker og begreper, et rom av nærværende oppmerksomhet, hvor vi kan møte hverandre uten barrierer, et forenet bevissthetsfelt. Når vi kommer frem til Drengsrudvannet stopper vi opp og har vår lille, stille meditasjon med en bønn. Det oppleves som en gave å kunne være i denne kontakten og kjenne skaperverkets storhet gjennom stillheten. Nærværet fyller oss med en indre ro og fred, av en kjærlighetsfylt væren som ikke behøver ord eller tanker, men i stedet lar sin vibrerende livspuls gjøre øyeblikket til evighet. Jeg tenker ofte på hvor støyende samfunn vi lever i, hvor støyende våre tankers evige runddans er og hvordan dette hindrer et tilstedeværende nærvær i oss selv og våre relasjoner. Hvordan kan vi lytte til oss selv og hverandre hvis vi ikke kan stoppe opp og la stillheten tre frem? Det er bare i stillheten vi kan lytte til universets pulserende vibrasjoner, de vibrasjoner som er et rungende «ja» til livet og kjærligheten. 

Økte PSA-verdier
De siste ukene har vært hektiske og utfordrende. Tirsdag 19. august var jeg hos fastlegen for å kontrollere min PSA. Jeg går jevnlig kontroll og har vært bekymret for en stigning, som kan indikere fornyet aktivitet av kreft i prostatasengen. Dette selv om alle mine tre PET skanninger i Norge, en spesial PET skanning i München og MR skanning i juni ikke viste tegn til fornyet aktivitet. På Radiumhospitalet står onkologene klare til å stråle prostasengen, for sikkerhets skyld. Jeg har snakket med fastlege flere ganger om hvor viktig det er å være oppmerksom på PSA målingene. Da jeg ikke hadde hørt fra ham fredagen, ringte jeg. Sekretæren fortalte at min PSA hadde steget til 0,98, altså en foruroligende aktivitet. Tirsdag 26. august hadde jeg time hos fastlegen igjen og spurte hvorfor han ikke hadde ringt meg angående PSA testen. Det fikk jeg ikke noe godt svar på. Jeg ble forbannet og sa at jeg var i situasjon hvor jeg kjempet for mitt liv og bl.a. var avhengig av at han var våken og fulgte med. 

Hypertermisk behandling i Tyskland
Jeg ble veldig urolig og skrev straks en mail til sjefslegen på St. Georg Klinikken i Bad Aibling for å få hans vurdering av hvordan jeg skulle forholde meg. Dessverre og av ukjent årsak har jeg ennå ikke fått svar fra ham. Det er svært skuffende siden det var han som rekvirerte PSMA PET skanningen i München og som beroliget meg med at jeg måtte stole på testresultatene: Ingen kreft.

Jeg kontaktet også sjefslegen på en annen klinikk i Tyskland, Arcadia klinikken i Bad Emstal, sør for Kassel. Her tilbyr de også hypertermisk behandling. Jeg fikk kontakt med ham igjen tirsdag morgen,  forklarte ham situasjonen og ble bedt om å komme så fort som mulig. Det var tid for raske beslutninger og Britt gikk straks inn på nettet og fant flybilletter til Frankfurt. Klokken 18.00 var jeg framme og i løpet av ytterligere to timer var jeg på klinikken. Fra onsdag morgen til lørdag 6. september fulgte et omfattende og intensivt behandlingsprogram. Dette omfattet daglige hypertermiske behandlinger, både lokalt og helkroppslig, hvor kroppen blir varmet opp til ca. 40 grader over 2 - 2,5 timer. Behandlingen inneholdt også flere andre ting, som jeg skal skrive om senere.

Det å bestemme seg for oppholdet i Tyskland – og ikke minst den raske avreisen med mye bagasje -var litt av en beslutning for en hjertepasient!