tag:blogger.com,1999:blog-44832875821124639022024-02-02T20:33:21.888+01:00LivsbloggenEn blogg om sykdom, relasjoner, psykologi og spiritualitetAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.comBlogger130125tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-72981412284949957272016-08-04T23:35:00.001+02:002016-08-05T13:26:24.395+02:00Genuint menneskelige møter i Bordeaux <!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->J<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">eg står i St. Andre
katedralen i Bordeaux. Det er mandag formiddag. I går avsluttet vi en ukelang
workshop i karakter-/selvutvikling med en gruppe på 16 fantastisk fine
mennesker, noen kjente, noen få helt ukjente.</span></span><br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-kzRlqFedQW9IRdNqGuLH8GgDoZVBRDfMzvvKWs2pN59zX61iLEAEZMCCqA54UZ9yqJcuJJWO8Fg28Th_YVbrIpm1ku9GAPeCtBc5Hg32bZo3IrfdCJiEA5Fch2M_QBpvl7dX0jhmGsM/s1600/slott.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="231" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-kzRlqFedQW9IRdNqGuLH8GgDoZVBRDfMzvvKWs2pN59zX61iLEAEZMCCqA54UZ9yqJcuJJWO8Fg28Th_YVbrIpm1ku9GAPeCtBc5Hg32bZo3IrfdCJiEA5Fch2M_QBpvl7dX0jhmGsM/s320/slott.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Slottet Chateau Garreau<br />
</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Kurset ble holdt på
slottet Chateau Garreau, som ligger ca. halvannen times kjøring sør-vest for
Bordeaux. Intensjonen med kurset var et dypt personlig karakterarbeid med hver
enkelt deltaker, kombinert med innlegg om hjernen, nytelse, sansning samt yoga
og meditativt nærvær.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">En fantastisk ramme for kurset <br />
</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Gro og Are Brean
hadde ansvaret for det praktiske og kulinariske opplegget og vi fikk servert
den ene franske «höjdaren» etter den andre, lekkerier og delikat arrangerte
retter av lokale råvarer. Hver morgen hadde Gro en yoga- og mindfullness sesjon,
som en fantastisk start på dagen. Med slottet som en fantastisk ramme skapte
Gro og Are de best tenkelige betingelsene for kurset. Vi kunne ikke hatt en bedre
ramme for arbeidet som pågikk fra tidlig morgen til sen kveld. Jeg er fortsatt
fylt av både beundring og takknemlighet for deres fantastiske innsats.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Takknemlig, sårbar og naken <br />
</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Britt og jeg sto for
det teoretiske, terapeutiske og personlige arbeidet i gruppen. Når jeg står her
i St. Andre katedralen, er jeg fylt med en spesiell energi. Jeg kjenner meg
sentrert og våken, og fylt av en dyp takknemlighet. Hjertet banker og jeg kjenner
at en livs- og hjerteenergi nesten holder på å sprenge meg. Jeg kjenner meg
helt åpen, sårbar og naken, til stede. Tårene presser på og triller ned over
kinnene, livets tårer. I takknemlighet tenner jeg et lys for gruppen og står
lenge i andektig kontemplasjon og takknemlighet for de genuine møtene med alle
dere fine, fine mennesker, både som enkeltmennesker og gruppe. Dere gjorde det
også mulig å få fram noe av det beste i meg som terapeut og menneske.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Gleden over å være til<br />
</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Tårene er sjelens
balsam og det kjenner jeg inn i mitt innerste der jeg står i min stille
kontemplasjon, åpen for alle følelsene som har gått gjennom meg i løpet av den
intensive uken. Det er ikke sorgens tårer som fyller meg, men takknemlighetens
tårer over alt hver enkelt og vi som gruppe fikk til av personlig
transformerende arbeid i løpet av uken. Der jeg står foran mitt tente lys sender
jeg hver enkelt min dypeste følelse av takknemlighet og glede. Jeg kjenner meg
helt åpen og gjennomsiktig og lar alle de følelsene som fyller meg trenge
gjennom. Videre kjenner jeg et enormt oppmerksomt nærvær, hjertet pulserer,
kroppen er fylt og jeg kjenner meg levende fra innerst til ytterst. Det er ikke
den eksalterte glede, men den stille (men voldsomme), kontemplative glede over
å være til.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Stillhet og kontemplativ fordypning<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><br />
</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Det kjennes som om
jeg bare må bli stående i kirken - og i meg selv. Jeg må la alle følelsene som
er i meg skylle gjennom meg etter denne uken med intensiv terapeutisk arbeid.
Jeg elsker det kirkelige rom, som inviterer til å gå innover, til stillhet og
kontemplativ fordypning, for nærvær og kontakt med det indre. Jeg ber en bønn
for hver enkelt i gruppen med ønsket om fortsatt heling. Tror jeg kunne ha
blitt værende i kirken hele dagen, en opplevelse jeg tror jeg delte med de tre
andre som var i katedralen, det vil si Britt, Marit og Peter. Vi ble alle
lykkelige og begeistret da vi så at det skulle være meditasjon i kirken senere
på dagen. Alle ville vi dit.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Stemmen fra det eksistensielle dypet<br />
</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Min erfaring som
terapeut gjennom et langt liv er at de fleste av oss strever med livet på den
ene eller andre måten, og med hvordan vi skal få livet til å henge sammen på en
meningsfull måte, privat-personlig-profesjonelt, sosialt, i våre familier og
relasjoner etc. Min erfaring er også at de fleste av oss har en dyp lengsel
etter kjærlighet og det å kjenne oss levende, virkelige og autentiske. Uansett
hvilken livserfaring vi har og uansett hvor vondt, smertefullt kaotisk eller
traumatisk livet vårt har vært, har de fleste en stemme som kommer fra vårt
eksistensielle dyp, en stemme som alltid er der og som krever å bli hørt, en
kjærlighetens og livsimpulsens sanne stemme. Vi kan gjerne forsøke å overdøve
og bedøve denne stemme, begrave den med arbeid, dagliglivets viderverdigheter,
alle gjøremålene, familielivet, våre relasjoner, våre bekymringer eller den
alltid tilstedeværende «hjerte-lunge-maskin», TV-en som hele tiden tilbyr oss
en fluktrute – alt sammen for ikke å høre stemmen som roper fra det
eksistensielle dypet.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Veiviser for et meningsfylt liv i
overenstemmelse med oss seg<br />
</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Når jeg denne mandag
formiddag står her i St. Andre katedralen med det tente lyset for alle dere
fine, fine mennesker i selvutviklingsgruppen, lar jeg mine tanker og følelser
berøre hver enkelt av dere. Jeg gleder meg over det arbeidet og de nydelige
personlige prosesser vi fikk til. Som terapeut og fasilitator av en
selvutviklingsgruppe ønsker jeg å hjelpe hver enkelt med å bringe sin indre
stemme frem fra det eksistensielle dypet, slik at vi med kjærlighet og våken
oppmerksomhet kan lytte til vår indre stemme, gi stemmen plassen den behøver,
la den vibrere, resonere og komme til uttrykk. Stemmen fra det eksistensielle
dypet ønsker og krever å bli hørt. Den er selve livsnerven som gir mening til
livet og det å kunne leve livet i et kjærlig og våkent nærvær. Det er den
autentiske stemmen og den indre kraft som kan bli en veiviser for å leve et
meningsfylt liv i sann overensstemmelse og gjennomsiktighet med oss selv. Å tre
i eksistens, eller tre i karakter handler om å bli virkelig og om å bli hel.
Det er å være nær eksistensens kilde.</span></span></div>
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Når jeg står
i katedralen og lar meg gjennomskylle av alle disse tankene og følelsene og
alle de genuint menneskelige møtene, kjenner jeg at livspulsen slår og den
eksistensielle væren fyller meg: <b style="mso-bidi-font-weight: normal;">JEG ER!</b></span></span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-57226777950487584522016-08-01T20:29:00.003+02:002016-08-01T20:44:27.257+02:00Självutvecklingskurs i Bordeaux<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; mso-outline-level: 3;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Jag
sitter länge i katedralen i Bordeaux och upplever hur den senaste veckans
upplevelser sakta integreras inne i mig. Hur cirkeln sluts och elementen faller
på plats och senare kan ges möjlighet att leva vidare i en öppenhet, acceptans
och tacksamhet. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Du blir aldrig färdig,
och det är som det ska.</i></span></span><br />
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; mso-outline-level: 3;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">I
början av juli höll jag och Helge en kurs i självutveckling tillsammans med Gro
och Are Brean. Gro är liksom vi psykologspecialist och dessutom mindfulnessinstruktör.
Are är nevrolog, kokboksförfattare och Bordeauxälskare. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; mso-outline-level: 3;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; mso-outline-level: 3;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9pTzcQUz9Kq9d2CXtWM9a_AhvILJVEiMR9n9KiP52feYhKUBHICeT6On-ac8Gl1LvtlZxcb_HitqSv9eta5u5CRYc97s_UGcFfKTcy1pprJSUUYmNpUYFAl2tibmw__Cc6QavmKerMbc/s1600/213.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="272" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9pTzcQUz9Kq9d2CXtWM9a_AhvILJVEiMR9n9KiP52feYhKUBHICeT6On-ac8Gl1LvtlZxcb_HitqSv9eta5u5CRYc97s_UGcFfKTcy1pprJSUUYmNpUYFAl2tibmw__Cc6QavmKerMbc/s320/213.jpg" width="320" /></a></div>
<span lang="SV" style="font-family: "times new roman" , "serif"; font-size: 12.0pt;"><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;">Vi
hade lagt upp ett program för en vecka, med dagliga morgonmeditationer och yoga
under ledning av Gro, föreläsningar, processer i självutveckling och djupt
personligt arbete. Detta kombinerat med fokus på alla sinnen. Smak, med
fantastiska maträtter baserade på lokala råvaror och vin från vingårdar i
närheten – allt under ledning av Are. Så smak, men också syn, hörsel, lukt och
beröring var med i allt vi gjorde. Personligt i promenader eller cykelturer i
böljande vingårdslandskap, bad i havet och poolen, besök vid ostronodlingar,
inköp på lokal marknad eller bara att vistas i stillheten runt vårt eget lilla
slott, Chateau Garreau. Med medvetenhet om egna inre processer och en vakenhet
för allt som rörde sig i kropp, sinnne och själ. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; mso-outline-level: 3;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Romanska bågar</span></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">I en inledning till kursen läste jag högt Tomas Tranströmerds dikt Romanska
bågar, som jag också satte upp på väggen för att alla skulle kunna läsa, och
läsa om den, under veckans gång.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Inne i den väldiga
romanska kyrkan trängdes turisterna<br />
i halvmörkret.<br />
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.<br />
Några ljuslågor fladdrade.<br />
En ängel utan ansikte omfamnade mig<br />
och viskade genom hela kroppen:<br />
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!<br />
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.<br />
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”<br />
Jag var blind av tårar<br />
och föstes ut på den solsjudande piazzan<br />
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och<br />
Signora Sabatini<br />
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.</span></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Ingen överblick</span></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Under kursen arbetade vi med vår karaktär, ett annat ord för självet. Karaktären
är grundstommen i vår personlighet och fundamentet i livet. Den är förbunden
med de överlevnadsstrategier vi utvecklat under barndom och uppväxt. Strategierna
hjälper oss att klara oss igenom våra utfordringar och blir en del av det vi
uppfattar som vårt själv. Men vi är mycket mer än dem, och det är de sidorna av
oss själv, som ligger oförlösta eller outvecklade inom oss som vi ska få tag i.
Dessutom är de överlevnadsstrategier vi utvecklade, inte längre funktionella i
vuxenlivet. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Tvärtom står de i vägen för
oss och skapar problem i våra relationer, parförhållanden, djupa vänskaper och
alla andra relationer. </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Valv gapande bakom valv och ingen överblick.</span></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Kursen centrerades runt hur vi kan utveckla oss videre, hur vi kan få syn
på våra överlevnadsstrategier (som mestadels är omedvetna) och lösa upp i dem.
Allt för att utveckla oss i pakt med den vi är och önskar vara, både för oss
själva och i våra relationer till andra. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Den här typen av djupt personligt arbete är speciellt kraftfullt att göra i
grupp. Där kan vi utveckla en trygghet och få stöd och hjälp att se oss själva
och våra inneboende resurser. Sidor av oss själva kan kan kännas igen och
speglas. Liksom olikheterna kan uppmuntras och få en positiv bekräftelse vi
kanske inte tidigare har fått i livet. </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig
valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”</span></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Ögonkontakt</span></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Ögonkontakt
är grundläggande för vår anknytning till världen. Vi blir till i den andres
blick. När vi blir sedda utvecklas vårt jag, vårt medvetande om oss själva. Det
är moderns, föräldrarnas blick, som för oss in i livet. När vi som vuxna ska ta
steg vidare för att bli än mer oss själva, ta steg ut i det okända och vara
modiga, kan vi vila och hämta styrka ur blick-kontakten. Det kan vara
skrämmande då sidor av oss ofta också har blivit rädda för närhet med andra på
grund av smärtsamma relationserfarenheter: separationer, förluster, besvikelser
eller trauman. Så att bli sedda av en annan i ett personligt arbete, att bli
sedd och kunna vila blicken i de andras ögon i en grupp kan vara omskakande och
omskapande. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Hjärtkontakt</span></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">I gruppen delades våra livsöden. Vi kunde se mer och mer hur vår personliga
historia präglar oss idag. Hur den hjälpt oss att utvecklas och där den
förhindrat oss i vår potential. Likaväl som ögonkontakten är grundläggande, är
hjärtkontakten nödvändig för att vi ska vara förankrade, i oss själva och i
ögonblicket. Vi sa ofta under kursen att ”när en arbetar, arbetar alla.” Det
blir ett dynamiskt samspel mellan den som är i process, mellan den som leder
processen (Helge) och gruppen. Ett hjärta, två hjärtan i kontakt och gruppens
hjärta. När hjärtats valv öppnas kan vi komma i kontakt med smärta, vårt
brustna hjärta. Men när hela gruppen är med, ser, känner, har medkänsla och
empati så blir det ett större hjärta som håller runt. Det blir en förankring,
en grundning där hjärtenergi kan flyta mer fritt, ett tillstånd där vi kan vara
sanna och i öppenhet. När en arbetar, arbetar alla: det stora valvet öppnar
sig. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><br /></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<b><span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Gotiska bågar</span></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">Jag satt i Cathedrale Saint-Andre de Bordeaux, i halvmörkret, där jag
såg valv efter valv öppna sig. Visserligen inte romanska som i dikten, utan
gotiska. Mina ögon fylldes av tårar. Över att få ha delat en vecka med fina kursdeltagare,
ett samarbete med fantastiska kursmedarrangörer och vid sidan av min älskade
man. Att i grupp tillsammans ha fått dela detta att vara människa, att ha
genomlevt och forfarande kanske genomleva stora utmaningar, att bli berörd av
andras liv, att få beröra, dela, bli del av utveckling, känna växt och
växtvärk, skratt och tårar, ångest och dans. </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: normal; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="font-family: "trebuchet ms" , sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt;">När jag går runt i katedralen ser jag en skulptur, en man som håller
ett barn. Jag gissar att det är<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>helgonet
Andreas, men vet inte. Men hans vänliga, varma blick som barnet vilar i minner
mig om kroppskänslan i gruppen på Chateau Garraeu. Mitt hjärta blir varmt. Jag
ler och känner glädje över att få ha lärt känna medmänniskor som jag inte
tidigare mött och andra som jag lärt känna ännu mer: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.</i></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-23231794653075772842016-04-28T19:36:00.001+02:002016-04-28T19:46:54.234+02:00Fördjupning i förlåtelse<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">I går var det snö
i luften, blåsippor på marken och tacksamhet i kroppen. I dag är det
fågelkvitter i öronen, sol i ögonen och livsglädje i hjärtat. </span><br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJ2L2tq4sjI_I3gTRlBkiOd-hyT0aBYCb7NLPF2hwET54zprCdrnrczX-4pgH8VofFJemyaKCG_yhoAbuF3L_XIGGwCja3VWmXmcqM7RaCXiXw2RBr5wjdxw9rKP2AwxTls8IOR03DSAk/s1600/bl%25C3%25A5veis.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJ2L2tq4sjI_I3gTRlBkiOd-hyT0aBYCb7NLPF2hwET54zprCdrnrczX-4pgH8VofFJemyaKCG_yhoAbuF3L_XIGGwCja3VWmXmcqM7RaCXiXw2RBr5wjdxw9rKP2AwxTls8IOR03DSAk/s320/bl%25C3%25A5veis.jpg" width="320" /></a><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Det är en vecka
sedan jag och Helge höll kurs om<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>förlåtelse.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Vi var 10 personer,
män och kvinnor, i ålder från knappt 30 och till drygt 60 år. Vi hade tre dagar
där vi undersökte tema förlåtelse, reflekterade, processade i tre riktningar:
Förlåta andra, förlåta sig själv och att be om förlåtelse. </span><br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Jag fick inte
lära mig något om förlåtelse på min fem år långa psykologutbildning. Inte
heller därefter på min specialistutbildning eller på de olika terapiutbildningar
jag gått. Men under mina år som terapeut har jag förstått hur viktigt detta är
och hur mycket energi som är bunden i att inte kunna förlåta. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Självmedkänsla</span></b></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Några menar att
vi måste kunna förlåta andra för att kunna förlåta oss själva. Andra menar att
det tvärtom är så att vi<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>måste kunna
förlåta oss själva, för att kunna förlåta andra. Hur förhållandet var för var
och en,<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>var något av det vi undersökte
på kursen. Självförlåtelse blev kanske allra mest i fokus och vikten av att
kunna ha medkänsla. Idag är
självmedkänsla ett ord på mångas läppar, men inte heller där är det mycket att
finna om förlåtelse.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Vad
förlåtelse är – och inte är</b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Jag stöter ofta
på motstånd mot ordet förlåtelse när jag pratar om det. Så det har varit
viktigt för mig att försöka bena ut vad förlåtelse <i style="mso-bidi-font-style: normal;">inte</i> är.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det finns många
olika definitioner och det används på olika sätt, psykologiskt, kulturellt,
socialt, religöst. Missförstånd kan vara att tro det betyder att överse något
som varit kränkande. Eller att ta ansvaret från någon som såret eller skadat.
Att det kan vara en form av att offra sig själv.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Eller att vi inte får sätta gränser för dem
som sårar oss.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Det är frigörande att upptäcka att vi
kan slippa att vara offer för det som har hänt i vårt<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>förflutna. Vi kan förhålla oss till det på
ett nytt sätt. Men denna upptäckten är bara det första steget ... Förlåtelse är
att praktisera kärlek mellan människor som har svårt för att älska. Förlåtelsen
frigör oss utan å förvänta att få tillbaka. </span></i><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Henri J.M.
Nouwen<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">När jag går med
den starka solen i ögonen och en kall aprilvind med temperatur runt nollan,
börjar tårarna rinna. Först en tår här och en där, så allt ymnigare. En
upplevelse av meningsfullhet, rening, kontakt med livet. När jag närmar mig
Asker centrum torkar jag ansiktet från allt som rinner. Det är nog första dagen
jag inte har mascara på jobbet. Det var kanske på tiden?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Min fördjupning i
förlåtelse fortsätter... </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-1399401367367867402016-03-27T19:09:00.003+02:002016-04-07T09:32:15.233+02:00«Endast den hand som stryker ut kan skriva det rätta». <!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->Det är påskmorgon, på Lyr. En brasa brinner, det knäpper
till i veden och lågorna slingrar sig längs eldstadens sidor, ständigt nya. I
former det aldrig blir tröttsamt att se på. Det är frost på marken. Tyst.
Stilla.<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5vt6l6JOE48dXQgATwLeQ7W4ElGFw49YmyojWbJSiIvMXIJERPl-atr-9D3WCpg6YHiVYe_8HVcF3a-tUlrb0cPC0qxSzZ96vf3CJzyd_Wc9-40D7f9ZeXv205ht0cS9GwZE2LFSCQUU/s1600/tulipaner.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5vt6l6JOE48dXQgATwLeQ7W4ElGFw49YmyojWbJSiIvMXIJERPl-atr-9D3WCpg6YHiVYe_8HVcF3a-tUlrb0cPC0qxSzZ96vf3CJzyd_Wc9-40D7f9ZeXv205ht0cS9GwZE2LFSCQUU/s320/tulipaner.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
Helge sover. Han har stukat foten, ganska illa. I går kväll
och i natt vred han sig i smärtor. Höll mig vaken. Jag övertalade honom att ta
en värktablett och snart snarkade han gott. Men jag låg fortfarande vaken. Jag
slumrade till vid tre och blev väckt några timmar senare då Helge gick upp och
kissade. När han la sig igjen kröp jag intill och vi tog varandras händer,
kysste varandras händer. Så somnade han igjen. Inte jag. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag steg upp i mörkret. Gick barfota ut på den frostiga
terassen och gräset. Kände hur kylan förde<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>mig upp ytterligare några vakenhetsgrader. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Plockar fram en hög av mina förlåtelseböcker. Förlåtelse har
en längre tid varit ett viktigt tema i mitt liv. Är upptagen av det, talar om
det, skriver om det, läser om det, provar ut olika förlåtelseritualer och
processer. Utformar en workshop om förlåtelse. Upplever och känner igen hur
förlåtelse i olika former och grader är aktuellt varje dag. Förlåtelse eller
brist på förlåtelse. Den förlösning som kan bli resultat av en
förlåtelseprocess. De barriärer och låsningar som är inne i oss när vi inte
förlåter, eller inte blir förlåtna. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Igår läste Helge ett citat ur Dag Hammarskjölds Vägmärken.
Det är en bok jag läst i då och då under flera år. Ibland träffar några rader
som en uppenbaring. Andra rader har inte sagt mig någonting. Men så vid en
annan genomläsning har orden öppnat sig. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
«Så skall världen varje morgon skapas på nytt, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">förlåten – </i>i dig, av dig.» </div>
<div class="MsoNormal">
När jag låg i sängen i morse och inte kunde somna om hade jag
en oro i mig, ett stråk av ångest. Kände
att något var fel. Att det var något jag skulle ha gjort. Borde ha gjort. Eller
inte ha gjort. Förlåt. Förlåt Britt. Förlåt, förlåt. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I svensk etymoligisk ordbok står att förlåta, fornsvenskans
forläta, betyder att övergiva, lämna, låta fara, släppa efter, tilgiva. Så att
förlåta handlar i grunden om att släppa och lämna. Att inte bli kvar i
destruktiva mönster och tankebanor. Att inte låta vrede, skam och förödmjukelse
få fäste i kropp och själ och deformera ens personlighet. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Elden har nästen brunnit ut. Lägger på några vedträn och
lägger mig tillrätta i soffan, kryper under den grå ullfilten och lutar mig mot
fårskinnskudden. Öppnar Vägmärken och läser på försättsbladet <b>«Endast den hand
som stryker ut kan skriva det rätta».</b> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Så jag stryker ut. Gårdagens oförrätter. Bitterhet som
ligger och skaver. Släpper taget om en sorg över att ibland inte blivit älskad.
En sorg att ibland inte kunnat älska. Jag släpper taget och öppnar mig mot världen
för en ny dag.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-42521035650476671842015-07-24T14:27:00.004+02:002015-07-24T14:48:19.559+02:00Att förlåta någon för något den inte gjort<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Vi sitter på Lyr, jag och Helge. Morgonen idag har varit
lugn. Vi har läst, läst högt och samtalat. Vi har nu stillhet efter många dagar
med besök, av barn, barnbarn, vänner. Det har vart mycket närhet och närvaro i
nuet, lek och hjärterum. Och stunder av överstimulering, både för stora och
små.</span></span><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Vår morgonläsning och samtal kretsar kring förlåtelse
(tilgivelse). Det har varit ett tema i mitt liv i månadsvis och jag förstår mer
och mer vilken central roll förlåtelse har för vår psykologiska, själsliga och
kroppsliga balans eller obalans. Konsten att förlåta har ett samband med hur
tillfreds vi är med livet. Den handlar bland annat om att kunna släppa den
energi vi har bunden till händelser vi varit med om och att kunna transformera
känslor som är tunga att bära på. Förlåtelse är något du gör allra mest för dig
själv. Du behöver inte ha någon annan person fysiskt närvarande under
processen, personen behöver inte heller vara i livet. </span></span><br />
<div class="MsoNormal">
</div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm9g2cesKC40Pfq-G8TISSUJdcku1S1_nIp8nJQgGUEGZQC2FL5NsDiZRe68S-mMAxvuKGzkJ7E_9oDk7zSWoSLuvJCciLOIverc9nOp6wtErjgZh5nrDT1kyax2vreAbN9uGsZUkHC2Y/s1600/bl%25C3%25A5blomst.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjm9g2cesKC40Pfq-G8TISSUJdcku1S1_nIp8nJQgGUEGZQC2FL5NsDiZRe68S-mMAxvuKGzkJ7E_9oDk7zSWoSLuvJCciLOIverc9nOp6wtErjgZh5nrDT1kyax2vreAbN9uGsZUkHC2Y/s320/bl%25C3%25A5blomst.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Förlåtelse har många fasetter och kan ha väldigt
varierande innehåll. Men den handlar nästan alltid om något som skett tidigare,
i nära i tid eller längre tillbaka i det förflutna. Min erfarenhet med att
hålla förlåtelse i förgrunden har gjort det klart för mig att detta är något
som ofta är aktuellt, jag vill påstå varje dag. Kort sagt: Att i situationer
som uppstår välja kärlek framför rädsla. Jag menar inte på något sätt att
förenkla något som är mycket komplext eller att förneka smärta, sorg eller
besviklse som är knutet till svåra händelser i livet. Förlåtelse kan på några
områden vara en livslång process. Det kan ibland kännas som om något aldrig kan
förlåtas.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br /><br />Förlåtelse i
vardagen</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br />En situation som jag tidigare inte skulle ha tänkt på som
en som kunde förlösas genom förlåtelse var följande: Jag och Helge höll på att
packa inför resan till Lyr och några veckors semester. Jag strävade med
ambivalenta känslor inför att resa från Asker och de blommor som stod i full
prakt. Grönsaker som spirade i odlingslåda och rabatter. Den stora krukan med
doftande örter. Det kändes fel att örterna skulle stå där och torka ut, vissna
och dö. Jag uppskattar så att kunna knipa en kvist att smaksätta med och blad
eller blommor att dekorera maten med.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Jag klippte massa gräslök, plockade upp de sista
rädisorna och tog med salladsblad till några dagars behov. Tog med några
ringblommor att göra salladen vacker med. Tänkte för mig själv att det går ju
att köpa nya örter i Sverige. Men kanske kunde krukan tas med i bilen?
Visserligen var där packning för flera veckor plus diverse redskap, bensin till
gräsklipparen och attiraljer till båten. Festkläder till ett bröllop vi ska på
i Stockholm. Böcker i stora väskor. Vitaminer och kosttilskott. Men kunde inte
krukan ändå få plats?</span><br /><br /><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">En kruka med
örter</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br />När jag tänkte på det kände jag rädsla inför att fråga
Helge om det. Det är alltid han som packar bilen när vi ska på långresa
tillsammans. Jag slog ifrån mig tanken att ens fråga. Men så började jag undra
över varför jag var så rädd för att fråga. Jag associerade lite, reflekterade,
men kom inte på någon aktuell grund. Det måste nog vara gammal rädsla, tänkte
jag. Jag vill inte riskera att bli utskälld, vill inte vara till besvär. Under
packningens gång får jag några impulser att fråga Helge men slår bort dem. Men
så: ”Helge, finns det plats i bilen till örtkrukan? Jag vill så gärna ha den
med.”</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Helge svarar att det är helt fullt i bilen. Okey, tänkte
jag, det var synd. Så går jag ut med de sista sakerna till bilen och ser att
det finns plats bakom förarsätet, det står långt fram, jag ska köra. När Helge
kommer säger jag det till honom och är rädd för hans reaktion. Förväntar att
han ska bli irriterad eller sur. Men han säger: ”Ja, det gör det faktiskt, men
då måste vi ha den i en plastsäck”. Så går han och hämtar krukan, drar en
plastsäck runt och trixar in den i bilen.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">På vägen till Bohuslän tänker jag ett par gånger på att
berätta om min irrationella rädsla. Också på kvällen när vi packat upp. Men jag
går med det för mig själv.</span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgn7QTjK9WPTqeJSIxAsgXO6EqYkCY3BramW4MYjzyuQyOf8UlHbJ1mClA7-s6Su3fyFPRED4b1fhExyhWBSFJk0njL70melZFxV-_knW61Y3ldMlL870jzsa2q2GYdouk_xtJ8KysuafU/s1600/steinb.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgn7QTjK9WPTqeJSIxAsgXO6EqYkCY3BramW4MYjzyuQyOf8UlHbJ1mClA7-s6Su3fyFPRED4b1fhExyhWBSFJk0njL70melZFxV-_knW61Y3ldMlL870jzsa2q2GYdouk_xtJ8KysuafU/s320/steinb.jpg" width="238" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Helge lyssnar
intresserat</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br />Någon dag senare är vi på tur. Vi åker till Flatön, Malö,
Skaftö. Vi var så tidigt ute att vi var nästan ensamma och genom ett soligt,
vackert landskap. Vi tar några färjor, väntar vid färjelägena och bara tar in
stillheten och skönheten. Under resan i bilen börjar jag berätta om örtkrukan.
Helge lyssnar intresserat.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Bara för att göra det klart: Det fanns inte spår av
irritation hos Helge när det gällde örtkrukan. Detta hade med mig att göra,
mitt bagage, mina spöken.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Jag började sätta ord på situationen tillsammans med
Helge. Varför var jag rädd för att fråga? Jag var rädd för att bli besviken,
jag blir olycklig om jag blir inte hörd när något är viktigt för mig. Min upplevelse
är att jag är till besvär och att hävda mina egna behov väcker irritation hos
andra. Det är inte plats till min kreativitet och livsglädje.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Med Helges hjälp började jag nysta upp i det
tilltrasslade garnnystandet. På vilka sätt var förlåtelse relevant här?</span><br /><br /><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Vem skulle
förlåtas?<u><br /></u></span></b><u><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Vad lärde jag mig av detta?</span></u><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> Än en gång att
det är viktigt att tillåta mig själv att känna de känslor jag har och inte
försöka ta bort dem innan jag förstått vad som väckt dem. Att det är jag själv
som berövar mig delar av min livsenergi. Att det är jag själv som kan ta ansvar
för det jag känner och upplever och inte anklaga någon annan. Om jag projicerar
mitt inre drama på någon annan därute sitter jag fast och kommer inte vidare.</span><u><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></u></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><u><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Vem skulle förlåtas? </span></u><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Först det som
ligger längst tillbaka i tid. Det handlar om min far som kunde vara väldigt
svängande i humöret. Han kunde bli irriterad eller arg plötsligt och utan att
det som barn var chans att förstå vad som utlöste det. Så det gällde att inte
utmana honom och att vara på vakt för att kunna skydda sig när ilskan kom.
Sedan handlade det om Helge. Jag hade använt honomtill att spela en roll i mitt
inre drama. Dels projicerade jag på honom en sida av min far. Dels fick han ta
rollen av en sida i mig som håller mig själv nere och berövar mig livslust och
energi<i style="mso-bidi-font-style: normal;">. Så båda dem skulle jag faktiskt förlåta
för något de inte gjort.</i> </span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Pappa ligger på sjukhus, reducerad, lite dement och
kraftlös. Han har inte gjort mig något aktivt i detta med örtkrukan. Det är det
förflutna som lever i mig, mina minnen och erfarenheter från tidigare. Helge
behöver också förlåtas för något han inte gjort. Han var intet anande om vad
som utspelade sig i mig och när han först sa att det inte var plats i bilen var
det säkert bara en praktisk upplysning. Han kunde ju inte veta hur viktigt det
var för mig om jag inte sa det (nåja, han känner mig så han kunde ju kanske ha
gissat sig till det - vi vill gärna att vår partner ska vara tankeläsare). Nu
kunde jag bättre förstå något jag tidigare läst om vikten av att förlåta personer
för något de inte gjort. När jag läste det lät det kryptiskt och mest uppe i
huvudet. Nu hade jag erfarit det. Min upplevelse av nuet präglas i mycket stor
grad av mina tidigare erfarenheter Det är hög tid att leva i nuet.</span><br /><br /><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Det stora finns
i det lilla</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> <br />Så kom den kanske svåraste nöten att knäcka: Att förlåta
mig själv. Det blev tydligt hur jag begränsar mig själv och min livsglädje. Att
jag inte högt säger vad som är viktigt för mig, att jag låter min rädsla styra
alltför mycket. Kloka personer har sagt att den viktigaste lärdomen i livet
handlar om att ersätta rädsla med kärlek. Och att vägen dit går genom förlåtelse.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Det stora finns i det lilla. Ett obehag kan visa väg och
öka självkännedomen. Det behöver inte vara stora händelser för att möjligheter
att se sina egna karaktärmönster och begränsningar kan uppstå. Det kan handla
om en kruka med örter.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Nu måste jag skynda mig ut och plocka blommorna i gräset
innan Helge klipper gräsmattan.</span></span><br />
<br />
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-8763303043707766782015-06-16T22:27:00.002+02:002015-07-24T14:38:40.174+02:00Hjertets tidsalder <!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->T<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">rær har noen naturlig iboende kvaliteter, som vi mennesker
kan lærer mye av: De står rotfestet og blir derfor stående til tross for vær og
vind, årstidenes skiftninger, kulde og varme. De er grunnet i bakken og kan ikke
stikke av, i motsetning til mennesker. <b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>En grunnleggende visdomssjel</b><br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMAdyJ_x4ViAkFtmJyQRXer1q4hxM1hU3lf8A0YbBeZUr4JQOb77F69Yfqn3tekZC6UWZMRmoz1V2flWHltYHfBmLXGEH95appIYqIjkOD8wIF3PIStCjq_w2ZJiIDQaHH3XUp7CtnNAE/s1600/20150326_130108.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMAdyJ_x4ViAkFtmJyQRXer1q4hxM1hU3lf8A0YbBeZUr4JQOb77F69Yfqn3tekZC6UWZMRmoz1V2flWHltYHfBmLXGEH95appIYqIjkOD8wIF3PIStCjq_w2ZJiIDQaHH3XUp7CtnNAE/s400/20150326_130108.jpg" width="225" /></a></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">De forblir stående, noen ganger velsignet med regn, med sol og varme, lys
og skygge. Noen ganger vender naturen den rå og nådeløse siden til, med snø og
kulde, sol, tørke og uværsstormer. Trær lever fullt ut. De lever med sine omstendigheter
som om hvert øyeblikk er fullstendig nytt og friskt, rustet til å møte det som
kommer, uansett hva det måtte være. Det lever fullt ut, disiplinert fra enhver
form for flukt fra virkeligheten og med risikoen for hele tiden å dø, om og om
igjen. Som sagt stikker de ikke av fra det som skjer og «erfarer» hvert
øyeblikk på nytt. De møter og lar seg berøre av det som skjer med et åpent
hjerte. Disse kvalitetene er noe av det som fascinerer meg med trær. Det er som
de har en slags grunnleggende visdomssjel, som forteller at de må møte livets
eksistensielle utfordringer fullt og helt med et åpent hjerte.</span><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>«Jeg ser deg» – «Jeg er her»</b><br />Jeg nærmet meg igjen mitt tre i klosterhagen. Det var med en viss ærefrykt jeg
gikk treet i møte. Mine første møter med treet hadde allerede vist at treet
hadde sjel. Sjelemøter krever langsomhet og stille oppmerksomhet, vel vitende om
at sjeler kommuniserer på en måte som det bevisste sinn ikke kan fange opp. Jeg
nærmet meg derfor med en varsom forsiktighet, langsomt og respektfullt slik at
både treet og jeg kunne fornemme hverandre. På veien stoppet jeg opp flere
ganger og sendte en meddelelse med hjertet om at jeg nærmet meg. «Jeg ser deg»,
sa jeg og tok meg igjen tid til å stoppe opp. Etter en stund tok jeg
ytterligere noen skritt og gjentok setningen. Som sagt har trær en langsommere
svingningsfrekvens, så å nærme seg et tre krever stor grad av tålmodighet og
stille kommunikasjon, den kommunikasjonen som bare finnes bak ordene. Da jeg
var noen meter unna stoppet jeg nok en gang og gjentok setningen. Jo nærmere
jeg kom kunne jeg kjenne en stadig sterkere vibrasjon mellom treet og meg, som
om treet sa til meg: «Jeg er her».<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"> </i></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Treets budskap<i style="mso-bidi-font-style: normal;"><br />
</i></b>Jeg fornemmet at treet ønsket meg velkommen og jeg bukket i
hjertehilsen og omfavnet det nennsomt og kjærlighetsfullt. Igjen la jeg
forsiktig kroppen og hjertet mot stammen, lyttet og kjente en rungende stillhet
og ro som tonet ut fra treets indre. Jeg sto der lenge i en lyttende og kjærlig
omfavnelse av treet. Hvor lenge, vet jeg ikke. Det var som om tid og rom løste
seg opp i et sjelemøte av nærvær og tilstedeværelse. Grensene mellom meg og
treet forsvant og en direkte kommunikasjon fant sted. Jeg takket treet for
nærværet og sa at jeg tydelig fornemmet at livet hadde brakt mange sår og
smerter med seg og at det var fantastisk å se den kraft, livsvilje og
utstråling treet hadde, og hvor takknemlig jeg var for å kunne få lov til og
tre inn i treets rom. Langsomt og i kjærlig vennlighet begynte treet å snakke
med meg. Lydløst som bare sjeler kan:</span><br />
<br />
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJrENUxqEFZdBsWvX19H9ZF5VUOX_vsq6OmCAH-qFVvtJT6DiidiGJ7JnrywGMsFWguxAV3o_rMVv8GH3NVkD7L_FCNl03MgMXCs62Cco8t2Oaa9ywf5VUQ8qu6_XgL_oPLcPMEwmJx-w/s1600/mittre1.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJrENUxqEFZdBsWvX19H9ZF5VUOX_vsq6OmCAH-qFVvtJT6DiidiGJ7JnrywGMsFWguxAV3o_rMVv8GH3NVkD7L_FCNl03MgMXCs62Cco8t2Oaa9ywf5VUQ8qu6_XgL_oPLcPMEwmJx-w/s400/mittre1.jpg" width="400" /></a><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"> <i style="mso-bidi-font-style: normal;">«Også du min sjelevenn
har merket livets mange herjinger. Ditt hjerte forteller meg om din lange og
smertefulle reise gjennom livet og de sår og smerter livet har gitt deg. Vårt
møte her vil vare kort, men jeg har et budskap til deg fra kilden. Vit at midt
i all smerte og lidelse, ja selv i den ytterste angst, dødsangsten, finnes alle
tings hjerteslag, de hjerteslag som heler når vi med kjærlighet og forståelse
omfavner smerten og lidelsen og lar den berøre hjertet. Mitt budskap til deg er
at du skal fortsette på kjærlighetens, ærlighetens og den spirituelle vei. Husk
at veien til hjertets og sjelens virkelighet går gjennom kjærligheten og motet
til å elske. Kjærligheten til sannheten vil alltid være din ledetråd. Ta den
plass som tilkommer deg, stå fast og oppreist med din egen autoritet og vit av
dine grenser. Kjenn din intensjon og din motivasjon og følg den med hjertes
kraft og styrke. Din sårbarhet er din styrke og sårbarheten er det som
forbinder oss med alle levende vesener. Ha
tillit til hjertet og vit at alle hjerter er forbudet med hverandre, og med
universets store hjerte. Vår individuelle livsskjebne er for lengst stukket ut,
således også din. Vær sterk, gå med den og universet vil vise vei»</i> </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Budskapet ble formidlet på en spesiell omsorgsfull og
kjærlig måte med de sannhetsvibrasjoner som bare et hjerte kan kjenne og vet
om, som en resonans fra en dyp visdomssjel. Jeg slapp langsomt omfavnelsen og
tok noen steg vekk, bøyde meg ærbødig og i takknemlighet foran treet. En bølge
av kjærlighet og glede skyllet innover meg, den kjærlighet og glede som bare
hjertet kjenner.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>En ny tidsalder</b><br />
En praktisk-rasjonell naturvitenskapsmann ville kanskje for lengst avvist en
slik opplevelse som sprøyt, og statens psykiaterkorps ville med stor
sannsynlighet ha tildelt meg en skummel diagnose. Begge ville vel si at hele
scenariet var min egen projeksjon og at alt som skjedde var min egen samtale med
meg selv. I mitt hjerte vet jeg at naturen har sjel, ja at hver enkelt del av
naturen har sjel, men vi svinger på ulike frekvenser. I den samfunnsmessige
egokultur blir alt som ikke kan forklares logisk-rasjonelt avvist og sjelen
skjøvet bort fra vårt bevissthetsfelt. I over hundre år har den
naturvitenskapelige og rasjonelle forståelsesmåten og hjernen vært i fokus.
Denne kulturen og egokulturen har ført oss på kanten av stupet og holder
fortsatt sitt stramme grep rundt oss. Det nye århundret er hjertets århundre,
det åpne, ekte og edle hjerte, sårbarhetens hjerte. Det sårbare hjertet som noe
allmennmenneskelig, som forbinder alle levende vesener. Konturene av en ny
tidsalder begynner å ta form: Hjertes tidsalder.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-40554181092130777182015-05-30T17:37:00.003+02:002015-05-30T17:37:31.710+02:00Mitt tre<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Vi hadde allerede omfavnet hverandre, treet og jeg. Det var på en av våre stillhetsvandringer rundt i klosterhagen. Britt og jeg var på retrett en uke, stillhetsretrett på et kloster i Nord-Italia. </span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsCBuEikunSXdKXLYZSRuacd7Yistq04ueXLCwIpSZ4NP8M6F1Y3e3mvoZ9fgoP31lnK3UR-D8NuLlusst6EKfikeD9Si-b40SkZqokNRS8TU3V86VSqH9xA9vcS1XGkilUs-uaFHwVF8/s1600/mittre1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsCBuEikunSXdKXLYZSRuacd7Yistq04ueXLCwIpSZ4NP8M6F1Y3e3mvoZ9fgoP31lnK3UR-D8NuLlusst6EKfikeD9Si-b40SkZqokNRS8TU3V86VSqH9xA9vcS1XGkilUs-uaFHwVF8/s320/mittre1.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Merket etter et langt liv</b><br />Jeg kjente det allerede første gangen jeg nærmet meg treet den andre dagen av klosteroppholdet. En magnetisk kraft og en nysgjerrighet trakk meg mot treet. Det var et voksent tre, meget gammel. Det sto litt skyggefullt til i klosterhagen og var tydelig merket etter et langt liv. Grener hadde falt av, noe de tydelige arrene på hovedstammen vitnet om. Den verste skaden var hovedstammen, som var brukket omtrent fire meter oppe. Dette kunne sikkert vært den visse død hvis ikke tre grener av meget kraftig kaliber hadde vokst ut under sårstedet, kraftige grener som over år hadde strukket seg oppover mot lyset og gitt treet et storslaget utseende. Det var absolutt ikke noe kleint eller pysete tre som sto der og tok sin plass. Tvert imot utmerket det seg ved å stå oppreist med en egen autoritet der i klosterhagen, med alle sine synlige arr, kraft og fylde.</span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><br /><b>Å omfavne trær – en øvelse i Qi Gong </b> <br />I årenes løp har jeg omfavnet mange trær. Jeg har praktisert Qi Gong i mange år, til og fra. Å omfavne trær er en standardøvelse i Qi Gong. Det har med forbindelse til jord å gjøre, slik at man kan motta jordens energier gjennom føttene og himmelens energi ovenfra. Øvelsen å omfavne et tre sies å være bra for å bygge god struktur og styrke, både fysisk og mentalt. Øvelsen har også til hensikt å fjerne blokkering av livskraft eller Qi-energi i kroppen og få energien til å flyte fritt gjennom meridianene. Ved å omfavne et tre skapes en forbindelse mellom treets energi og vår egen, noe som frigjør og styrker vårt egen energiflow og helse.</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1G8f9x3IRi-PUcPC6Xz2HZGVBLjbIjJ5aKp9reMY4MQNq1ZQxFCLqlvSalQIzB9ba6Unxpn2YrntELB5UhHXjuDedyiB4T35yOVN8PNPv4X1nhdBuxIKweA3rAL38xIZVelo_ZsWa24o/s1600/mittre2.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1G8f9x3IRi-PUcPC6Xz2HZGVBLjbIjJ5aKp9reMY4MQNq1ZQxFCLqlvSalQIzB9ba6Unxpn2YrntELB5UhHXjuDedyiB4T35yOVN8PNPv4X1nhdBuxIKweA3rAL38xIZVelo_ZsWa24o/s320/mittre2.jpg" width="266" /></a></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Treets sjel kalte på meg </b><br />Å omfavne et tre er å omfavne en annen sjel. Alle trær har sjel, men jeg fornemmet noe særlig med dette treet, med alle sine sår og arr etter et langt liv. Det var ikke det vakreste treet i klosterhagen og ville sikkert ikke ha vunnet en trærnes skjønnhetskonkurranse. Andre trær var mer symmetriske i sin prakt og var mer ubemerket og forskånet fra livets sår og smerter. Men mitt tre hadde en skjønnhet og en dybde, som bare livets erfaringer kan frembringe. Treet utstrålte en egen kraft og energi og det var som om treets sjel bare kalte på meg, noe inviterte meg inn. Dette «noe» lå hinsides forståelse, at et tre som livet tydelig hadde herjet med og som sto der på sin skyggefulle plass i en skråning skulle ha en slik tiltrekningskraft. Ganske visst hadde det en vakker om enn begrenset utsikt til fjellene mot nord, som dannet foten til Alpene fra Posletten.<br /><br /><b>En sjelevenn</b><br />Jeg kunne jo bare ha gått forbi og funnet en av de mange vakrere artsfellene til mitt tre. Eller kunne jeg det? Kunne jeg ha overhørt den invitasjonen jeg umiddelbart følte jeg fikk fra treet? En slags sjelelig forbindelse, en sjelelig tiltrekningskraft av den typen som kjennes fra hjerte til hjerte i det som er uten ord, uten tanker og som vanskelig kan forklares, i hvert fall ikke logisk-rasjonelt. Jeg valgte altså dette livsmerkede treet. Eller var det omvendt? Var det treet som valgte meg? Som en sjelevenn møter en annen sjelevenn, et hjerte møter et annet hjerte? </span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><br /><b>Lyttet inn med alle sanser</b><br />Jeg plantet føttene godt i bakken og la kroppen og hjertet tett inn til stammen, lukket øynene og lyttet nærværende til treet. Trærs svingninger er langsommere enn menneskers. I motsetning til oss mennesker står de stille, godt rotfestet i bakken med hele sitt rotnett. Å omfavne et tre, få et dypere sjelsmøte og kommunisere med treet krever en stillhet som gjør det mulig å lytte, lytte inn, ikke med hodet men med alle sanser, spesielt hjertet. Et møte med et tre kan vare kort eller lenge, minutter eller timer. Det er en meditativ prosess, eller en prosess i heartful awareness. Hvor lenge jeg omfavnet mitt tre første gang vet jeg ikke, men jeg tror det var ca. en halv time i stillhetens nærvær. Da jeg langsomt og oppmerksomt gikk derfra, viste jeg at dette ikke var det siste møte.</span><br />
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-61053508512022766362015-05-10T21:30:00.000+02:002015-05-10T21:31:46.280+02:00Min lille, store helt<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:RelyOnVML/>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Forrige uke
var jeg og Britt på stillhetsretrett på et kloster i Italia. Klosteret lå halvannen
times kjøring nord for Venezia, og var et levende kloster med syv såkalte
kontemplative nonner. Vi var del av en gruppe på i alt 16 personer. Alle fikk
tildelt en klostercelle, eller et enkeltrom og vi hadde felles meditasjoner. </span></span><br />
<div class="MsoNormal">
</div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiF27insE4_k5YWtVcS3w-dbrbWZw4nzB0ZV6TNk6rrRaco18-UwpNCWSlDx4eljxidG33qDmk_b2onM8qK6FveZFum8VAeNUts0ZgvtGDL7Nk4AVuv6rGJhPBAMEd4zIo5Gw8iQxhq3Ng/s1600/074.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="297" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiF27insE4_k5YWtVcS3w-dbrbWZw4nzB0ZV6TNk6rrRaco18-UwpNCWSlDx4eljxidG33qDmk_b2onM8qK6FveZFum8VAeNUts0ZgvtGDL7Nk4AVuv6rGJhPBAMEd4zIo5Gw8iQxhq3Ng/s320/074.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Stillhetsretreat<br />
</span></b><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Vi ankom lørdagen og
mandag startet selve stillhetsretretten, som varte i fire hele dager. Disse
dagene var fantastiske. Når man er på et kloster er man jo delvis skjermet fra ytre
støy som bystøy, biler, radio, tv, mobiltelefoner etc. På en stillhetsretrett
skal man heller ikke snakke, bare være stille og stilne sinnet, den evige
tankestøyen og tankenes runddans gjennom meditasjon. Mindfulness kalles det, en
måte å tømme sinnet på for å være tilstede her og nå i et oppmerksomt nærvær.
Bare i stillheten kan vi få kontakt med den innerste fornemmelse av oss selv. Ved
å lytte bevisst til stillheten åpnes et indre rom av ro og årvåkenhet.
Stillheten kan åpne for en bevissthetsdimensjon hinsides og langt dypere enn
tankene, til væren, til essensen av hvem vi er. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><b>Bevisst
nærvær </b><br />
Å stilne sinnet er ikke lett. Det er ikke noe vi kan fremtvinge. Men ved å
stoppe opp og lytte innover, kan vi begynne å bli oppmerksomme på stillhetsrommet
inne i oss. Dagliglivets viderverdigheter, alt vi er opptatt av, alt vi gjør
for å skape et liv, er som oftest knyttet til å fungere og overleve i hverdagen.
En stillhetsretrett gir mulighet til å tre ut av hverdagens støy og inn i et
bevisst nærvær. Her kan vi lytte til det dypeste i oss selv, til spørsmålene om
hvem vi er og hva vi ønsker i livet. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<b><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span></b><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><b>Minne om et restaurantbesøk
</b><br />
En av de første dagene i stillhetsretretten dukket det opp et minne fra en restaurant
i Stockholm nylig. Britt hadde hørt om en nyåpnet, økologisk vegetarrestaurant,
Voltaire och Systrar, et sted som raskt har blitt et hipt inn-sted. Den
nyåpnede restauranten bød på innbydende økologiske retter. Friskt så det ut, ja
veldig delikat. Britt valgte en salat og jeg en marokkansk tomatsuppe med kanel
og safran. Vi gikk inn i selve restauranten. Den var nesten full og vi så oss
rundt for å finne sitteplasser. Da ble vi oppmerksomme på at vi befant oss i et
rom med mennesker som så ut til å være mest opptatt av å snakke, ikke å spise
lunsj. Sant og si var vi i et rom med et støynivå, som overskred det meste. Jeg
så meg rundt og observerte at folk i ny og ne gaflet i seg noe mat, men ellers
syntes å snakke i en uavbrutt talestrøm. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<b><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span></b><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><b>Støyhelvete</b><br />
En ubehagsfølelse slo innover meg. Vi sto der med en skål delikat og dampende
tomatsuppe og en tallerken salat, som vi hadde tenkt å nyte i ro og mak, men
opplevde å ha trådt inn i et støyhelvete. Min kroppslige impuls fortalte meg at
her tålte jeg ikke å være. Det kjentes som å stå i midtrabatten på en åtte-felts
motorvei, der bilene suste forbi i begge retninger. Alle var under konstant
teppebombing av støy i form av ord, en støy som satte all form for lytting og
kontakt ut av spill. Kroppen syntes å svare på den verbale teppebombing med en
impuls til bare å løpe vekk. Vi så oss rundt i håp om å finne et rolig hjørne,
hvor vi kunne spise og puste ut. Etter hvert fikk vi plassert oss ved et større
bord sammen med to menn i tretti-årene. De snakket om prestasjoner, penger,
eiendommer… Kommunikasjonen var en non-stop talestrøm - ingen pauser, ingen
hvileskjær til dypere refleksjon. Mennene snakket på ut- og innpust. Det virket
som om støyen allerede har nådd sitt crescendo. Både de to mennene og alle andre
i lokalet (60-70 personer) syntes ikke å ense de andre rundt seg, men var opptatt
av sin egen tanke- og talestrøm.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<b><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span></b><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><b>Bedøvet</b><br />
Etter få minutter i denne støysonen, kjente jeg at jeg fikk ull på hjernen. Det
var som om støyen bedøvet og satte alle i en bevisstløs tilstand, hvor ordenes
talestrøm hindret all virkelig kontakt og nærvær. Jeg så meg rundt i lokalet og
fornemmet at ingen syntes å puste, men så vidt holdt seg i live ved å snakke på
både inn- og utpust. Alt dette gjorde at støynivået gikk over alle grenser. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<b><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span></b><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><b>Et barn sier
fra</b><br />
</span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaaMSnk5BTlCP97OE7Rj0TJag-oZ3xxRxNQZJmXPglFz2nUchZFCWj0T3ASGXqysl4t3R4Uv1Vhw3UC4YtcL8goEFHcYJcyB6Nk0A3f0I9nZfcqIr5BiYJU4I0GArZKuCq6UfHLwQzLP0/s1600/baby-443390_640.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaaMSnk5BTlCP97OE7Rj0TJag-oZ3xxRxNQZJmXPglFz2nUchZFCWj0T3ASGXqysl4t3R4Uv1Vhw3UC4YtcL8goEFHcYJcyB6Nk0A3f0I9nZfcqIr5BiYJU4I0GArZKuCq6UfHLwQzLP0/s320/baby-443390_640.jpg" width="320" /></a></div>
En ung mor kom inn i restaurantlokalet med sin ca. 7 -8 måneder gamle sønn, som
hun plasserte i en barnestol. Ved bordet satt det allerede fire damer, som kommuniserte
ivrig. Barnet ser alt annet en lykkelig ut. Moren ga ham stadig noe å spise.
Han spiste litt, men mistet interessen. Moren forsøkte med en halv banan, men
det endte med at barnet skrek og den lille kroppen vred og vendte seg i ubehag.
Moren forsøker å spise litt og satte i gang med avledningsmanøvre. Hun ga barnet
en leke og en pekebok, men gutten skrek bare høyere mens den lille kroppen
protesterte alt den kunne. Den lille barnekroppen syntes å fortelle at her
tåler jeg ikke å være, beskytt meg mamma, ta meg vekk herfra. Etter mange
forsøk på å avlede gutten, tok moren barnet opp. Hun gikk litt rundt og trøstet
ham, som om hun trodde at ubehaget kom innefra og ikke fra et kontaktløst og
overveldende støyhelvete. Alle trøsteforsøk var imidlertid forgjeves og barnet skrek
bare enda mer. Til slutt kapitulerte moren, pakket sammen og forsvant ut av
lokalet med et ulykkelig barn på armen.<br />
<div class="MsoNormal">
</div>
<b><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span></b><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><b>En sunn
reaksjon </b><br />
</span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Det var vondt å være vitne til et slikt intermesso. En barnekropp som ble utsatt
for altfor store prøvelser i en voksenverden, der han ble eksponert for en utålelig
støy. Alle hans reaksjoner inneholdt samme klare budskap: Mamma jeg tåler ikke
å være her! Og la det være het klart: Ingen barn hadde godt av å være der hvor
han var, og hans reaksjoner var et barns sunne reaksjoner når verden blir uutholdelig.
Og han ga seg ikke før mammaen resignerte og forlot restauranten. Jeg er
fortsatt i tvil om mammaen egentlig forsto hans protest som en sunn reaksjon på
en ytre, uutholdelig situasjon, eller om hun oppfattet ham som vanskelig. Det
var vondt å være tilskuer, og på mange måter kan man si at barnet ennå hadde
sin sunne reaksjonsevne i behold. Som sagt kjente jeg selv en kroppslig impuls
til bare å løpe vekk. Den lille gutten var min lille store helt, kanskje den eneste
i rommet som reagerte adekvat på det bombardement av støy alle var utsatt for. Hvordan
er det mulig å spise et delikat, økologisk måltid i et miljø med så mye støy og
samtidig nyte maten? Kroppsspråket og reaksjonene til det lille barnet viste
tydelig at dette <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>ikke var mulig. Jeg
kunne fullt og helt leve meg inn i hans situasjon. Jeg kjente at jeg gled inn i
en bevissthetsmessig tåketilstand, en slags nummenhet for overhodet å kunne bli
i rommet. Det var en stor lettelse å gå ut av restauranten med støyduren susende
i ørene.<br />
<div class="MsoNormal">
</div>
<b><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span></b><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"><b>Stillhet –
en mangelvare</b><br />
Støy er det moderne samfunns varemerke, særlig i det urbane samfunnet. Vi er omgitt
av en kontinuerlig støy, både utenfra og innefra, fra tankesurr og tankestrøm,
som kjører non-stop. Stillhet et en mangelvare. Naturen er ett av få steder hvor
det er stillhet. Det er ikke rart at mange finner ro og hvile her. Her kan vi
også få kontakt med stillhetens dimensjon inni oss, med sjelen. I resturangens støysone
ble den ellers sjelfulle maten sjelløs, ja stedet ble sjelløst, og menneskene
også. Alle syntes å kommunisere på livet løs, som om de var redde for å stoppe
opp, redde for å miste seg selv, miste alle holdepunktene i livet, redd for å
gå i oppløsning, ja redd for å dø – hvis det ble stille. Det er kanskje ikke
uten grunn at den stillheten som er forbundet med død og begravelse er
skremmende og uhyggelig for mange. Få synes å kunne gi seg hen til stillhetens
rom og åpne opp for den bevissthetsdimensjon, som ligger hinsides tanker og
ord, selve essensen av hvem vi er. Jeg takker min lille, store helt for den
påminnelsen jeg fikk ved hans helt naturlige og sunne reaksjon på det
uutholdelige. Han minnet meg om hvor viktig det er med stillhet og den kontakten
som oppstår både innover og utover når stillheten får sin plass, ja som bare er
mulig når stillheten får råde. Jeg bar med meg den lille gutten i mitt hjerte
og under stillhetsretretten dukket han opp i min bevissthet.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-40924756548045211422015-05-04T22:40:00.001+02:002015-05-04T23:02:16.723+02:00Kloster retreat i Italien<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Vi har varit en vecka på stillhets-retreat på ett kloster,
en timmes bilväg från Venedig. Jag och Helge var i våre egna processer, sov i
var sitt rum och talade inte med varandra. Men vi kunde dela upplevelser med
varandra ordlöst. Vi hade upplevelser vi nu efteråt kan delge varandra.</span></span><br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgtabSiRNqwwGZbPs8HAp0qdj4LEMC6hWPwMTjz0FSRrOXMNjSYI7WDreb9E8gOxxUdnpihC0nIQIARLlKdMPV7tv8vhqLCAAmGZNRdOTV1xjcoDIWqN-ea2Si5rkxJ0b_Zq_6yXGNBeo/s1600/Italia1b.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="305" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgtabSiRNqwwGZbPs8HAp0qdj4LEMC6hWPwMTjz0FSRrOXMNjSYI7WDreb9E8gOxxUdnpihC0nIQIARLlKdMPV7tv8vhqLCAAmGZNRdOTV1xjcoDIWqN-ea2Si5rkxJ0b_Zq_6yXGNBeo/s320/Italia1b.jpg" width="320" /></a><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">En av de viktigaste processerna jag var i, kom att handla
om trappor. Jag har, speciellt tidigare, drömt om trappor. Jag har ett
passionerat förhållande till trappor. Jag har varit rädd för att inte kunna
klara trappor. </span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Det var många vackra trappor på klosterområdet. Jag gick
i trappor, upp och ner, framlänges, baklänges, sidleds. Jag fotograferade
trappor, satt i trappor, stod i trappor.</span></span><br />
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Jag har lust att dela något jag skrev, och några av
bilderna jag tog. (genvägar=snarveier på norsk)</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Det finns inga
genvägar</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Det var trappor. Den ena efter den andra. Långa trappor.
Korta trappor. Betongtrappor. Stentrappor. Tegeltrappor. Marmortrappor.
Kyrktrappor. Skoltrappor. Rulltrappor.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Trappor med två steg. Tre steg. Hundratals steg. Spanska
trappor. Trippetitrappor. Tripp, trapp, trappor. Sjumilastegstrappor där du
måste ha speciella stövlar för att kunna gå. Barfotatrapporna.
Baklängestrapporna.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Trappor som går upp och trappor som går ner. Trappor som
går både upp och ner. Trappor jag inte vet om de leder upp eller ner, fram
eller bort.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Vindeltrappor, svindeltrappor. Atrapptrappor.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Vindstrappor. Trappor till kyrktornet. Kyrkklocketrappor.
Källartrappor. Trappor ner i avgrunden.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Hissar med trappsteg. Trappor utan trappsteg, växter som
tränger fram i gliporna mellan trappstegen. Maskrosor i trappan. Ormbunkar i
trappan. Tusenfotingar som vant manövrerar i trapplandskapet. Egyptiska
pyramidtrappor. </span></span></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6V1-FFieGAoaM0hzItK1o5Ai7XpJHGpgcQF1ofx7T-sr353FMV9C4t2YKyFn2WfsnbqskA-Kh9Ohs1j7kmxgV_ekjUgv3SCJqGsRF7_JxXYQ3B_tp0Ol_wZLp3o5VCHY9ylX0USF4-NI/s1600/italia4b.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6V1-FFieGAoaM0hzItK1o5Ai7XpJHGpgcQF1ofx7T-sr353FMV9C4t2YKyFn2WfsnbqskA-Kh9Ohs1j7kmxgV_ekjUgv3SCJqGsRF7_JxXYQ3B_tp0Ol_wZLp3o5VCHY9ylX0USF4-NI/s320/italia4b.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Broar med trappsteg. Trappor upp till podiet. Trappfällor
där de vilda djuren fångas. Klostertrappor. <br />Trappistmunktrappor. Trappor för
ensamma.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Trappor i rusningstid. Ålderstrappor. Inkomsttrappor.
Orättvisetrappor. Trappor förbjudna att beträda. Trappor att bara stå i. På
samma trappsteg. År efter år.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Trappor i drömmar. Trappor som slutar i ett tak. Trappor
som ingenstans leder. Trappor som slutar och har an avgrund över till nästa
avsats. Ingen hiss. Inga genvägar.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Trappor ner i graven. Trappor upp ur graven.
Helvetestrappor. Gravar utan trappor. Uppståndelsestrappor.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Inga trappor. Till den plats där inga trappor finns,
finns inga genvägar.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Inga genvägar</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Hit</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-58374885649030479292015-03-31T17:06:00.000+02:002015-04-01T11:54:18.418+02:00Portar som öppnas och portar som stängs<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Jag vaknar av fågelsång. Det är första gången i vår. En
svag ljusstrimma under gardinen. Klockan är sex, sommartid - sedan igår.
Försiktigt smyger jag upp ur sängen. Helges hand trevar efter mig på lakanet
när jag rest mig. Jag stannar upp, dödstyst. Väntar lite och smyger ut så stilla
jag kan. Önskar så starkt en tid i ensamhet.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">I köket möts jag av en doft av tomatsoppa som har glömts
kvar på spisen sedan igår kväll. Jag sätter på lock och öppnar terassdörren och
sätter ut den. Får lust att höra mer på fåglarna och slår mig ner på trappen.
Sakta takdropp efter nattens regn.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCV_dx9MltYaJXMluMX8dx5sKIVNyd7ekg85GM5_QgYFnP_1NGljCR3c7z4N2bIvqbzner6aHzUKUB0zvIc8WjDfzpJEt5fzW8z5lg1cAsTVnmNHmKY0groNYaT8-5PW25XUnXtVoEbGc/s1600/d%C3%B8r.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCV_dx9MltYaJXMluMX8dx5sKIVNyd7ekg85GM5_QgYFnP_1NGljCR3c7z4N2bIvqbzner6aHzUKUB0zvIc8WjDfzpJEt5fzW8z5lg1cAsTVnmNHmKY0groNYaT8-5PW25XUnXtVoEbGc/s1600/d%C3%B8r.jpg" height="320" width="239" /></a></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Morgonens Tranströmer</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Läser morgonens Tranströmer som alltid på Lyr. Att han
dog för några dagar sedan gör det speciellt att öppna hans samlade dikter.
Sorgfyllt. Jag blundar och slår upp på måfå, pekar på en högersida och läser:</span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></i></span><br />
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Och havsblåsten går i de torra tallarna
längre bort, den har bråtto</span></i></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">över kyrkogårdens sand,</span></i></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">förbi stenarna som lutar, lotsarnas
namn.</span></i></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Det torra suset</span></i></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Av stora portar som öppnas och stora
portar som stängs.</span></i><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Vårsol och att känna sig själ</span></b></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Jag
sitter i mörkret och ser ljuset sakta komma. Igår var vårsol. Instinktivt vände
jag mig mot solen och lät mitt ansikte lysas upp. Mot läväggen blev det riktigt
varmt. Kroppen längtar efter ljus efter vinterns mörker. Själen ropar efter
genomlysning av skugga och mörker därinne. Det är en ny vårmöjlighet att öppna
sig inåt. ”Känn dig själv” är en återkommande vandring in i mörkret, inn i
irrgångarna. Ska det vara nödvändigt, igen? Min egen vandring svarar ja. Min
medvandring med människor i terapi svarar ja. Det är i mörkret livfullhet är
bunden. Besök i det inre mörkret, obehagligt och skrämmande när det pågår, ger kontakt
med den vitalitet som blivit fast därinne.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Att falla som Alice</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Tomas
Tranströmers dikter har varit följeslagare i många år. Dikterna har öppnat sig
för mig mer och mer. Djup efter djup har utvecklat sig, invecklat sig. Ljus har
strömmat in, mörker har blottats. Stora portar har öppnats och stora portar har
stängts. De ändrade upplevelserna berör väl på att jag har mognat. Att jag har
sett nytt. Att andra dimensioner i livet öppnat sig för mig.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Jag har
läst alla hans publicerade dikter, det vet jag. Alla diktsamlingar från början
till slut, flera gånger. Och säkert de flesta dikterna när jag tillfälligt
slagit upp och läst. Men ändå, här är några rader jag aldrig sett tidigare,
inte förrän i morse, efter gårdagens reflektioner om vårsol och självkännedom:</span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></i></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Men just som jag fick syn på JAG/
försvann JAG och ett hål uppstod/ och genom det föll jag som Alice.</span></i><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Inne i
underlandet, inne i innelandet, ruvar stelnade sorger, frusna traumer,
förlamande rädsla och pyrande krigsförklaringar. Denna dag, liksom andra dagar,
men verkligen inte alla dagar, finns i mig sorgsenhet.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Sorg och tacksamhet</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Idag
läser jag Tranströmers dikter med döden närvarande. Jag hör att Helge börja
rumstera i sovrummet. Han är den i världen jag bäst kan vara tyst med. Han är
också den i världen jag helst samtalar med. Jag känner en stor tacksamhet över
att han lever.Det har inte varit någon självklarhet efter allt han gått igenom
de senaste åren. Han kommer upp, kysser mig och vänder tillbaka till sovrummet
för att meditera.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Jag slår
upp en strof ur Tranströmers När vi återsåg öarna, som jag gissar handlar om
Kosteröarna, som inte ligger så långt härifrån Lyrön.</span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></i></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">En alltid ljus förvåning</span></i></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">när ön räcker ut en hand</span></i></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">och drar mig upp ur sorgsenhet. </span></i></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-84047382687187471702015-03-19T22:32:00.002+01:002015-03-19T22:45:54.240+01:00Parkurs på Voksenåsen<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Helgen 14. – 15. mars holdt vi vårt parkurs med 14
deltakende par på Voksenåsen kultur- og konferansehotell. På grunn av min lange
sykdomsreise var dette vårt første kurs på tre år. Mange par hadde henvendt seg
til oss og spurt om kurs i løpet av disse årene og det var fint å kunne tilby
parkurs igjen. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span><br />
<div class="MsoNormal">
</div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>
</b></span><br />
<div class="MsoNormal">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi784qA1rVeR158dGycOTDdUwU688T0JzCOQupmKFPlzeeRJIN1uPScJBRdW5WEprSkVOceItUQvo4MwBWrWWrj8IXPmhXV-kUFjP4RMJCE4SOC1s49111UZ0a3mydWNyaJLEcmcw2Tg9Q/s1600/parurs.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi784qA1rVeR158dGycOTDdUwU688T0JzCOQupmKFPlzeeRJIN1uPScJBRdW5WEprSkVOceItUQvo4MwBWrWWrj8IXPmhXV-kUFjP4RMJCE4SOC1s49111UZ0a3mydWNyaJLEcmcw2Tg9Q/s1600/parurs.jpg" height="225" width="400" /></a><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Forberedelser og markedsføring</b><br />
Det var uvant å forberede seg til å holde det 20 timer lange kurset igjen. Det
er mye administrativt arbeid for å gjennomføre et kurs med så mange mennesker.
Først var det besøk, samtaler og forhandlinger med hotellet. Heldigvis kjenner
vi godt til Voksenåsen og personalet der og det var tydelig at de ønsket oss
velkommen tilbake. Herlig! Da dato for kurset var fastlagt, startet vi med annonsering
og markedsføring via sosiale medier og trykte kursbrosjyrer og flyers, som vi
delte ut i eget nettverk, som igjen ga disse videre til mennesker de trodde
kunne være interessert. Dette betyr involvering av mange mennesker, som hjelper
oss. Bruk av sosiale medier er et kapittel for seg og her fikk vi fantastisk
hjelp av våre gode venner og Imago facilitatorer Marit og Espen. Det som er
interessant med markedsføring via sosiale medier er at vi kan se hvor mange vi
treffer og hvordan mottakeren forholder seg. Hvor mange har likt det de ser,
har delt det videre eller klikket seg inn på våre nettsider for å lese mer? Her
ser vi at mange er interessert, men nok trenger litt tid før de gjør alvor av å
melde seg på kurs. Mange andre har også bidratt til å spre informasjon i sine
nettverk. Når <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>prosessen er i gang, starter
arbeidet med å ta imot forespørsler, påmeldinger og innbetalinger samt
klargjøring av kursmateriell, manualer osv. <br /><br /><b>Hjelp til dialogisk arbeid</b><br />Kurset er bygget opp rundt en del dialogisk arbeid, som parene gjør på
egenhånd. Her har vi god hjelp av assistenter, som guider parene gjennom
dialogene og bidrar til å holde rammene. Denne gangen hadde vi med oss fem assistenter.
Egentlig skulle vi vært ni, men fire ble syke før kursstart. Også dette krever
forarbeid og administrasjon. I tillegg måtte vi forberede innholdet, dels fordi
det var lenge siden sist og dels fordi vi har lagt inn endringer og fornyet kurset.
Vi var naturligvis spente da vi nærmet oss kursstart, spente på oss selv og spente
på å møte en ny gruppe mennesker.<b> </b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Fantastisk kurs</b><br />
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjH1K4yD4ojZ0SZuw7ctqoxy7dz3VIndvSiBEwdNar_1E1MfGa6r-YoAoGUrd9Yl2wqeB8m-kOxNS09J_zqd9aBGBG8C5Rx3B0O5ZiVic25WxhDn7QoUSi6Vz4OpDcqHi2cmX_uXcHV-NE/s1600/voksen%C3%A5sen.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjH1K4yD4ojZ0SZuw7ctqoxy7dz3VIndvSiBEwdNar_1E1MfGa6r-YoAoGUrd9Yl2wqeB8m-kOxNS09J_zqd9aBGBG8C5Rx3B0O5ZiVic25WxhDn7QoUSi6Vz4OpDcqHi2cmX_uXcHV-NE/s1600/voksen%C3%A5sen.jpg" height="180" width="320" /></a></span></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Kurset ble meget vellykket. Som sagt er det alltid spennende å møte en ny
gruppe mennesker, alle forventningene og bekymringene parene bærer med seg, angsten,
uroen, håpet og lengselen etter at kurset skal gi ny eller fornyet kvalitet av
kjærlighet og kontakt inn i parforholdet. Sammen med våre fem fantastiske
assistenter guidet vi parene gjennom helgen. Både parene og vi kunne samstemt
konkludere med at kurset ble fantastisk, ja nesten magisk. Fra parene var den
nesten unisone tilbakemeldingen at de hadde lært å kjenne hverandre på en ny
måte og virkelig hadde fått kjenne på dype bånd og dyp kjærlighet til
hverandre. Til tross for store forventninger til kurset hadde de færreste turt å
håpe at to dager med kurs i kjærlighet kunne resultere i en så dypt følt
opplevelse av kontakt. </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Fylt av glede og takknemlighet</b><br />Som kursholdere har vi gjentatte ganger opplevd nettopp dette. Det er
fantastisk å være vitne til den transformasjonen og kontakten som skjer med
parene og i gruppen etter hvert som kurset skrider fram. Som kursholdere fylles
vi av en dyp følelse av glede og takknemlighet. Alle våre assistenter hadde
samme opplevelse. Det kjennes så fantastisk å møte så mange fine, fine par som
med strever, men som ønsker å utvikle kontakten og kjærligheten og dermed skape
et bevisst parforhold. De fleste parene var nye og ukjente, andre har vi fulgt
over tid. Noen var på kurs for annen gang. For alle gjelder det at vi blir en
slags livsvitner. Tusen takk til alle dere fine mennesker.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Deler erfaringer og kunnskap</b><br />
Britt og jeg har ofte vært i tvil om hvor lenge vi skal fortsette å holde
parkurs. Når vi på nytt er vitne til så mange par i prosess med fornyet energi
og kontakt, synes det åpenbart at vi skal fortsette å dele av vår kunnskap og
erfaring. Vi tenker jo at alle par i bunn og grunn er på samme reise. Den reisen
Britt og jeg er ute på er den samme reisen som alle par er på. Den eneste forskjellen
er kanskje at vi med alt vi har vært gjennom, både personlig og som psykologer i
mange år, er de mest erfarne på reisen. Og vi deler gjerne, både erfaringer og kunnskap.
Vi er simpelthen fylt av glede og takknemlighet for å få lov til å dele. Å
holde kurs sammen med Britt er for meg et privilegium. Vi går gjennom de samme
prosesser som parene som deltar og kjenner at vår kjærlighet blir dypere og
dypere. Jeg tenker at vi alle er i samme «felt», et bevissthetsfelt som
omslutter oss og gjensidig påvirker oss. Det vi kan gjøre, og som skjer på
parkurset, er at vi kan forandre og utvikle en større bevissthet om oss selv og
våre parforhold. Vi ser oss selv, partneren og parforholdet i en større
sammenheng.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Takk til alle dere fine par og til våre fantastiske
assistenter!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-41459053414408993162015-03-05T22:38:00.002+01:002015-03-05T22:38:53.161+01:00Et eget privat stillhetsrom<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]-->
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">De siste ukene har vært i stillhetens tegn. Jeg har hatt et
påtrengende behov for mitt eget private stillhetsrom. Et rom hvor jeg kan lytte
og kjenne på meg selv, kjenne på det som skjer inni meg og rundt meg. Å skape
et stillhetens rom er å få tilgang til det indre. I stillhetens våkne åpenhet
kan vi kjenne at noe beveger seg på innsiden av oss, et indre liv som nettopp
krever et stille rom for å kunne kjennes og erfares. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Stillhet kan være utfordrende </b><br />
Å åpne for og aktivere stillhetsrommet i oss er ikke bare lett, og for mange
mennesker er det både ukjent og utfordrende. Noen har veldig liten toleranse
for stillheten og sørger for å være busy hele tiden, å ha støy rundt seg. Å
aktivere stillhetsrommet krever mot til å la egoet og rasjonaliteten kollapse,
noe som for de fleste mennesker i vår kultur er svært skremmende og ukjent. Den
danske filosofen og meditasjonslæreren, Jes Bertelsen, uttrykker det på den
måten at en slik kollaps er et sammenbrudd av egoets tankeverden og den
personlige livshistorie, som vi hele tiden repeterer i sinnets verden. På den
måten er stillheten utfordrende. Når vi åpner opp for stillhetsrommet, åpner vi
opp for alt det som ligger gjemt i oss, både gode og vonde opplevelser, det som
for en stor del er ubevisst og ukjent, og derfor skremmende. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<b><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span></b><div class="MsoNormal">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKe0I3pKj9LcpibMNJQepN1pCvBm7g72JFP7-b90t4_nSq3t7AiYjU0r5kiQnAvl8bUMlrBGcwy1jK_qXvADUcAj_WjOLolUSVzrdxWkjFR5PudKvjgN4PEJYHPz4uR0rr3av68zuVJ0s/s1600/sn%C3%B8is.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKe0I3pKj9LcpibMNJQepN1pCvBm7g72JFP7-b90t4_nSq3t7AiYjU0r5kiQnAvl8bUMlrBGcwy1jK_qXvADUcAj_WjOLolUSVzrdxWkjFR5PudKvjgN4PEJYHPz4uR0rr3av68zuVJ0s/s1600/sn%C3%B8is.jpg" height="400" width="300" /></a><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Fortrenger og overdøver</b><br />
Noen lukker hurtig av for stillhetsrommet og har liten toleranse for det
ukjente, som ikke bare er skremmende, men også forbindes med døden, med
opplevelsen av å miste seg selv, av ikke å ha kontroll. En strategi er derfor å
fortrenge og overdøve stillheten slik at den ikke merkes. På denne måten blir
vi fremmede for oss selv (og andre). For egodelen av vår personlighet er det
naturligvis skremmende å slippe kontrollen og gå inn i det ukjente, nettopp
fordi ego er basert på kontroll og forutsigbarhet. Å nærme seg det indre
stilhetsrom krever derfor at vi kan utvikle en god porsjon mot til å stå i
stillheten. Det er en gjentatt øvelse, altså noe som kan læres. Denne
forståelsen er også essensiell i alle meditative tradisjoner hvor man gradvis
øver seg og blir ført inn i stillhetens bevissthetsfelt i nær tilknytning til
en læremester.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Et kjærlighetsrom</b><br />
Det vi ikke vet når vi ikke har tilgang til det indre stillhetsrommet, er at
det rommet også er et kjærlighetsrom, en vei til hjertet og hjertets innerste,
til sjelen og til kilden. Stillheten bærer hjertets språk og den dype kontakten
med oss selv, og kontakten fra hjerte til hjerte. Kontakten med stillhetsrommet
krever at vi stopper opp og lar egoets tankekarusell fare. At vi lar
stillhetens indre rom vokse frem, et bevissthetsfelt av våkent nærvær og
oppmerksom bevissthet uten tanker. I stillhetens rom er vi koblet til sjelens
usynlige felt. Ja, stillheten er sjelens fødested og det bevissthetsfelt som
knytter oss til vår egentlige væren. Dette bevissthetsfelt kalles også for Gudsbevissthet
eller matrix etc. og omfatter alt som er kjent i universet. Å erfare dette
bevissthetsfeltet ligger hinsides alle tanker og er en tilstand av følelsesinnsikt,
den følte enhet med Væren som Eckhart Tolle kaller det. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Åpner opp utover</b><br />
Dette er noe av det som har opptatt meg de siste ukene. Det har vært en dyp
prosess innover i stillhetens landskap. Samtidig har det vært en tid hvor jeg
også har åpnet opp utover. Jeg ble så utrolig lettet etter kontrollen av halsen
på Rikshospitalet i slutten av november, hvor det bare var gode nyheter. Tiden
var derfor inne til å åpne meg utover. Det resulterte i at vi besluttet å holde
et nytt parkurs på Voksenåsen kultur- og konferanse hotell helgen 14. – 15.
mars. Dette var et stort skritt for meg siden vi har avlyst både planlagte
parkurs og fem utenlandsreiser i forbindelse med min sykdom. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<b><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span></b><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Nytt parkurs i mars</b><br />
Med de gode resultatene kjente jeg et spirende liv og mot til å sette opp et
nytt parkurs. I løpet av de siste to årene har over hundre par skrevet til oss og
ønsket seg parkurs. Vi startet derfor med å skrive til dem. Samtidig fikk vi
massiv hjelp av vår fantastiske venn, Marit FN til å annonsere parkurset via
sosiale medier. Vi gleder oss, og per i dag har vi 14 påmeldte par. I tillegg
har ni imagoassistenter ønsket å bidra til at kurset blir kanon.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Trening gjør godt </b><br />
I slutten av februar var jeg til ny kontroll på Rikshospitalet. Jeg var ganske
spent og redd fordi jeg stadig har smerter i halsområdet. Innimellom har jeg
vært redd for at jeg har fått tilbakefall. Overlegen som undersøkte meg på Rikshospitalet
så at jeg var redd og bekymret og han undersøkte meg meget grundig.
Undersøkelsen viste at alt så fint ut og jeg kunne dra et lettelsens sukk.
Etter all sannsynlighet har smertene sammenheng med at jeg trener fire til fem ganger
i uken på Friskvernsklinikken. I forbindelse med treningen strekkes muskler,
bånd og vev som fikk juling under strålingen. Dette vil sannsynligvis fortsette
en tid og indikerer altså ikke noe farlig. Hvilken lettelse! </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<b><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span></b><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Stillheten kommer først </b><br />
Jeg kjenner at treningen gjør meg godt, ja gjør meg glad. Og kombinasjonen av
trening og meditasjon inn i det indre stillhetsrom sentrerer meg i meg selv og
åpner for livet og livsutfoldelsen innover og utover. Men jeg er ganske klar på
at stillheten kommer først. Der hvor stillheten finnes, finnes livet bak vår
livssituasjon, bak alle hverdagens turbulente viderverdigheter, Væren.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">«Stillhet er Guds
språk, og alt annet er en dårlig oversettelse»</span></i></b></span></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Sitat fra Eckhart Tolle</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>NO-BOK</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Vanlig tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-language:EN-US;}
</style>
<![endif]--> Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-51277619428455895652015-02-16T19:36:00.001+01:002015-02-16T20:35:16.287+01:00Varje ögonblick är nytt<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Vaknar och väntar
på att kunna ta in dagen. Utanför fönstret är det grått. Ingen rörelse i
trädtopparna. Det är helt tyst. Lågan på ljuset i fönstret fladdrar till. Varje
ögonblick är nytt. </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUix7OMmK16DZZHc4rLVn5FB2zUKGGZbJaamCUZS5kZ98QPWTGpe_nDdus-QeX13I-SGTDAR0Z00y2dvw19REQpNFgsv7vN_4eSNLW9Uh2JWx-pNm0CKdV91go-d_6_OhcgQ3j7s9ghk8/s1600/vindu.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUix7OMmK16DZZHc4rLVn5FB2zUKGGZbJaamCUZS5kZ98QPWTGpe_nDdus-QeX13I-SGTDAR0Z00y2dvw19REQpNFgsv7vN_4eSNLW9Uh2JWx-pNm0CKdV91go-d_6_OhcgQ3j7s9ghk8/s1600/vindu.jpg" height="320" width="274" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Drömvärld</span></b></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Sömnens värld
drar sig alltmer tillbaka, drömfragment försvinner från mitt vakna medvetande.
Men jag kan fortfarande gripa tag i några flikar, jag börjar dra i något som är
rött. Jag är högt uppe på ett berg, ett fjäll. Får vetskap om en varning för
kraftiga vindkast med stormstyrka. Framför mig ser jag en smal väg som löper
utmed bergssidan. Det är ett stort stup vid sidan, vid en <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>sväng framför mig.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Jag springer fram
mot vägen för att varna de som kan komma att färdas där. Över vägen ligger ett
några meter långt rött tjockt tygstycke. När jag når fram till vägkröken lyfter
vinden tyget med mig ovanpå och vi glider ut över kanten, ut över den stora
sjön därnere. Med tygstycket under mig<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>faller jag. Faller och faller.Är det så här att dö? Är det dags nu? </span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Precis innan jag
ska träffa vattenytan griper en stark<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>uppvind tag i tygsjoket och vinden bär oss. Så när jag och tyget landar
på vattnet så är det inte i fritt fall, utan mer som en glidlandning. Tyget
vattendränks och börjar sjunka och jag börjar simma mot land i det kalla vattnet.
Jag ser en träbåt sätta ut från stranden, de har sett det röda och mig, fallande.<br /><br />Jag släpper tag i
den drömfliken. Lämnar drömvärlden och upplever<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>stillheten. Likt tystnaden sekunderna efter de sista tonerna klingat ut
efter en konsert.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Ljuset fladdrar til</span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br />Ute är så stilla.
En stillhet som känns föroroligande. Jag ser på Helge i sängen bredvid mig. På
hans kropp, på min kropp. Vi har fått alltfler ärr på våra åldrande kroppar.
Jag känner att rummet är fyllt av kärlek. Hur är det, på andra sidan av
fönstret? Finns det kärlek därute? Ljuset fladdrar till. Varje ögonblick är
nytt.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Andas ut. Andas in.</span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br />Inte en enda fågel. Ingen vind. Från
gryning till dag till skymning, bara olika grader av grått.<br />Stilla som döden, som när något har tagit
sitt sista andetag. En utandning </span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">som inte följs av en inandning.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det slutar nu. </span></span></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Det börjar nu. Det finns ingen begynnelse,
ingen ände.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">En liten fågel. En fläkt. En vinge i
flykt, en vindpust mot pannan.</span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Stilla som strax innan något ska födas. En
väntan på den första inandningen.</span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-48427631959928424192015-02-07T15:01:00.003+01:002015-02-07T15:09:41.029+01:00Att resa någonstans – Svalbard<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">L</span><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">andskapet ar
täckt av snö, formerna förändrade. Det hårda har blivit mjukt, det kantiga
avrundat. Vägen, gatlyktorna, hustaken, garagetaken, häckarna: allt omsvept. Tidig morgon, 12
grader kallt. Stjärnklart. Snön gnistrar. Fullmånen är på väg att
försvinna<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>bakom grannens skorsten.<br /><br />Jag följer månens
rörelser på kvällen, från fåtöljen i vardagsrummet. På himlen i öst. Genom takfönstren,
om jag är uppe om natten. Jag är klar över, från vilket fönster den är synlig. Ser
efter den, synlig eller icke synlig bak molnen. När det är klart väder er den
en vän i natten, en följeslagare. Annars en osynlig vän.<br /><br />Denna natt har månen
varit synlig hela vägen från framsidan av huset och nu på morgonen från andra sidan
av huset, på sydvästsidan. Månsken.<br /></span></span><br />
<div class="MsoNormal">
</div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Mörkertid</span></b></span> <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT8qI-LixKzXuvTuwguv3NvVUJ4fQ0tubXV5yPHJIScE58GioJrqJqC5me68OqmkqVf4u97TXCDaOHYj7pBBGVYJXiVnUkx-3fBYFSPL6fwvnkvi-5NNaH7DArDTC6g7yEHp9nwLTJrQ8/s1600/svalbard2.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT8qI-LixKzXuvTuwguv3NvVUJ4fQ0tubXV5yPHJIScE58GioJrqJqC5me68OqmkqVf4u97TXCDaOHYj7pBBGVYJXiVnUkx-3fBYFSPL6fwvnkvi-5NNaH7DArDTC6g7yEHp9nwLTJrQ8/s1600/svalbard2.jpg" height="400" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Vi har nyligen
varit på Svalbard. Där var det mörkertid. Polarnatt. För mig är det första
gången jag upplever att vara i mörker dygnet runt. Longyearbyn är en av de
nordligaste bebodda platserna i världen. Från nordnorge är det halvvägs till
nordpolen. I flygtid från Oslo som till nordafrika – fast i motsatt riktning.<br /><br />På Svalbard lyste
månen på himlen, då en skära av ljus. En klar stjärna lyste. Jag undrade om det
var Polstjärnan. Polstjärnan som står i zenit över nordpolen. Jag försökte
använda ett knep jag lärt mig om hur med hjälp av Karlavagnen kan veta vilken stjärna
som är polstjärnan. Men Karlavagnen ser jag inte.<br /><br />Mörkertid. Rytmen
av dag och natt fanns inte här. En kroppslig förvirring uppstod. Något av
orienteringen blev borta. Jag kunde se något vackert och tänka: det ska jag gå
tillbaka och fotografera i morgon, när det blivit ljust, för att minnas att det
blir inte ljust. Ibland försökte jag fota ändå. Jag har många helt svarta bilder
på kameran. Jag tycker om dem. Det var ett motiv där, som jag minns på min inre
näthinna, men som inte syns i det svarta. <br /><br /><b>Konturer av höga berg</b></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIbAQ_iizEjJYolDtnANYb5RC6Y4i24l5rbvMSYcPtjSO0yRaN_ruuY49hZrJwGG1JwSyIUdlECy8vQkuCeIJ_wXgM4zswo4kwswlbdG3e2QVdSNswI3ODYBqTPVLakzrsv8Lv86kga6k/s1600/svalbard3.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIbAQ_iizEjJYolDtnANYb5RC6Y4i24l5rbvMSYcPtjSO0yRaN_ruuY49hZrJwGG1JwSyIUdlECy8vQkuCeIJ_wXgM4zswo4kwswlbdG3e2QVdSNswI3ODYBqTPVLakzrsv8Lv86kga6k/s1600/svalbard3.jpg" height="315" width="320" /></a></div>
</div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Tidigare har jag tänkt
att jag aldrig skulle kunna klara av att leva på en plats med månader av
mörker. Jag vet inte vad jag projicerat in i det. Något okänt, nedstämt,
obehagligt? Här och nu upplevdes det vilsamt. Förvirrande och befriande. Jag
såg månen i form av en skära, stjärnor. Konturer av höga berg. Mörker. Mörker.<br /><br />Jag tänkte att
jag måste komma tillbaka för att se hur det verkligen ser ut här. Men det är så
här det ser ut. När det är mörkt.<br /><br />Naturen, de
grundläggande villkoren upplevdes tydligare. En hundslädetur i mörker och vind.
Spår efter renar som letat och funnit lava under snön. Synen av mörkare former<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>som sakta rör sig i det mörka vita – renar. En
snöräv. Stillheten. Ljuden av släden mot snön, hundarnas skall och ivrigt
ryckande om vi stannade till ett ögonblick. Ljusen från Longyearbyn när vi
vänder tillbaka.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br /><br />Nature’s inner being</span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">En text från en
vägg på Svalbard museum: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">”I feel close to
Nature’s inner being and watch trails woven together, but still passing each
other following eternal laws. I am catching glimpses of the last great mystery,
in front of it all, human resoning will disapear into nothing.”</i> <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>(Ur Kvinna i polarnatten, Christiane Ritter,
1935). På Svalbard kommer
ljuset nu att anas på himlen, mer och mer för varje dag. Solen kommer att bli
synlig i mars.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsKow2W4RPDVp0yoMvDAbzTxFE4hzakAq6HmUHTKz2dhDY_VJZt-GcOMqySLq575_WKCh1N4IdV1Fv-Jw_XrtYBi_blQsDLsL1eHQXjOfjM1upoOAZE1IMhIqz1IqB4Qr3jd_0yJCh4GE/s1600/svalbard5.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsKow2W4RPDVp0yoMvDAbzTxFE4hzakAq6HmUHTKz2dhDY_VJZt-GcOMqySLq575_WKCh1N4IdV1Fv-Jw_XrtYBi_blQsDLsL1eHQXjOfjM1upoOAZE1IMhIqz1IqB4Qr3jd_0yJCh4GE/s1600/svalbard5.jpg" height="320" width="320" /></a><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Efter hemkomsten
läste jag en bok om ett par som vistas ett år på Svalbard. (Polarnattens
leende, Svante Lysèn). De bygger en tältliknande bostad av drivved.(De fick
inte, av naturhänsyn, lov att bygga något som liknade ett hus och det måste
rivas efteråt och naturen återställas.) De är upptagna av det nära; mat sömn,
värme, skydd mot isbjörnar. De jagar fisk och säl, lever med hundar. Skildrar
naturupplevelser, vackra, fantastiska, utmanande, farliga. Isbjörnar är
ständigt närvarande. Naturligt då det finns två tusen människor där - och tre
tusen isbjörnar. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Astronomiska funderingar</span></b></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"> </span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Där, då, var det
nymåne. Nu här det fullmåne.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det är
fortfarande mörkt, denna morgon. Men idag är det nästan två och en halv timme
ljusare än när det var som mörkast här. Existentiella funderingar, psykologiska
aspekter blandar sig med materiella. Jag börjar jag tänka på jordklotet,
planeter, sol och måne. Hur är det de förflyttar sig. Om morgonen, strax efter
sex börjar jag dela mina naiva astronomiska funderingar med Helge, min egen
husgud. Han lyssnar och lägger till: Solen lyser aldrig på månens baksida. En
påminnelse i själens himmelsrymd.</span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br /><br />And God said ”Love yur enemy”, and I obeyed him
and loved myself (Khalil Gibran)</span></i><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-42374865076823212412015-01-22T22:38:00.000+01:002015-01-22T22:42:05.162+01:00Att inte resa någonstans<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Det bästa är att inte resa någonstans, bara sitta stilla.
Till min stora överraskelse upptäckte jag att det att inte resa någonstans var
minst lika spännande som att resa till Tibet eller Cuba, menar Pico Iyer,
berömd globetrotter. Han menar att det är då vi uppnår det många av oss behöver
allra mest, en paus. </span></span><br />
<div class="MsoNormal">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN_2wvLChNsG7gYuXoz9SXwVozxNnfd8-56SUJu5RD0FIBZHyyWAKn5hUNsv4D-rZhuT1aiAm-3HSDAJ0_h-vG3QPA5AITScfaMssm8WJJw8bIOHkkJ9leDIggVmhnhGleT9kL-vt9iHI/s1600/vintertreb.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN_2wvLChNsG7gYuXoz9SXwVozxNnfd8-56SUJu5RD0FIBZHyyWAKn5hUNsv4D-rZhuT1aiAm-3HSDAJ0_h-vG3QPA5AITScfaMssm8WJJw8bIOHkkJ9leDIggVmhnhGleT9kL-vt9iHI/s1600/vintertreb.jpg" height="320" width="240" /></a></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Det är viktigt att vara försiktig med det vi ber om – för
vi kan få det. Efter en intensiv period i höst och över jul, såg jag fram emot
ledighet och att en tid få göra ingenting. Jag fick en ofrivilig paus. En
kvällspromenad på Lyr i mellandagarna resulterade i en bruten handled. Blev
gipsad på Kungälvs sjukhus och satt i soffan med smärtor och begränsad
rörlighet. Tillbaka i Norge och en vecka på arbetet. Vid röntgenkontroll visade
det sig att armen inte skulle ha gipsats, den skulle opererats. De ville göra
det så fort som möjligt på Bærum sjukhus, men det var många som fallit i halkan
så det tog ett par dygn innan jag kom först i operationskön. En sen söndagkväll
fick jag det nu hopväxta brottet uppbrutet igen och inopererat en metallskena
som sitter fästad med skruvar. Sjukskrivning i ett par veckor och sex veckor
utan att få belasta handen.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Ofrivillig paus</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">På grund av smärtor har jag inte kunnat använda min paus
till det jag skulle önska, läsa, meditera, möta vänner. Jag har haft nog med
mig själv och fördrivit tiden med musik i hörlurar och Netflix. Det var inte en
sådan paus jag hade längat efter.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Men det har blivit en resa i inre landskap. Det är också
spännande, du vet adrig vad du ska möta. Resan är inte bara behaglig. Jag har
reflekterat mycket över ensamhet i livet. Hur ensamheten varit med mig så långt
tillbaka jag kan minnas. Den har haft olika skepnader och har känslomässigt
upplevts på olika sätt. I botten finns en nästintill outhärdlig smärta. Det kan
gå kortare och längre perioder när jag inte är så mycket i kontakt med den. När
den slår till gör det så ont. Min uppfattning om omvärlden förskjuts och jag
blir upptagen av mig själv.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Smärta och
hjärta</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Jag har fallit ut av meditation. Jag behöver komma tillbaka
in i att känna min del av helheten, min plats på jorden. Det är både ljus och
mörker. I mörkret kan det vara lätt att tro att det inte blir ljust igen. Men
det blir det. Det kan vara nära att glömma förbindelsen med alla. Med allt. Att
vi hör ihop. Jag kämpar mig tillbaka till att leva helhjärtad. </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">Pain is the condition of a feeling heart; it’s preferred to being a
stone. (a </span></i><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>sufi – saying<i style="mso-bidi-font-style: normal;">)<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></i></span></span></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">I morse läste jag dikter. Tänk att få vakna på morgonen
så här:</span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;"> </span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">ENGEL OG STJERNE</span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">ein blå dag forkynner si kome</span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">og dagens engel</span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">vinker deg til seg</span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">med begge hendene sine</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">og du snur deg og ser at ei stierne</span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">lyfter hendene sine</span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">og vinker deg farvel</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">(Jon Fosse)</span></span></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-23922474959376338372015-01-01T18:41:00.001+01:002015-01-01T19:10:53.384+01:00Fysisk trening og rom for stillhet <!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Det har vært en heftig tid med mye fysisk trening, behandlinger
og legekontroller, men jeg har også kunnet nyte naturen og stillhet i den
svenske skjærgården. </span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b><br />Trening gjør godt!</b></span><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><br /><span id="goog_2038580803"></span><span id="goog_2038580804"></span><span id="goog_2038580801"></span><span id="goog_2038580802"></span>Friskvernklinikken i Asker tilbyr partier med både kondisjon, styrke og
bevegelse hver dag. </span><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPmJjIgN-iTGOoZxJkIsDZgx3bkYwQGkpZalwhhzVEDex6f0FvWlOMPqgMxRSCjI2i2sBULEISoFpEzwERMX4QEhANma2E7oNgYGQL8EtwiiOAjtzv6pnORG2ZrkjMZkdWit6aW86XP8c/s1600/sykler.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPmJjIgN-iTGOoZxJkIsDZgx3bkYwQGkpZalwhhzVEDex6f0FvWlOMPqgMxRSCjI2i2sBULEISoFpEzwERMX4QEhANma2E7oNgYGQL8EtwiiOAjtzv6pnORG2ZrkjMZkdWit6aW86XP8c/s1600/sykler.jpg" height="224" width="320" /></a><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Jeg har benyttet dette så ofte jeg kan og kjenner velvære i
hele kroppen, kjenner at hver celle liker å danse, liker å bevege seg, liker å
anstrenge seg. Kjønnsfordelingen blant deltakerne er nokså skjev. Ofte er det
25 ivrige damer og meg som eneste mann, og selvfølgelig superspretne kvinnelige
instruktører. Andre ganger har jeg følge av to-tre andre menn i voksen alder. Jeg
kjenner at jeg må henge i, men at det er uhyre morsomt. Det blir rett og slett mye
latter og glede. I garderoben etterpå får vi menn ofte en god latter når vi kan
dele hvor klønete vi er. Det fine her er at ingen prestasjoner er viktige, vi
er akkurat så klønete og fine som vi er. Og innsatsen er det ingen grunn til å klage
på. Som sagt ingen prestasjoner, tvert imot prøver jeg å se partiene som en lek
jeg skal delta i. Når det lykkes, kan det bli en tilnærmet åndelig og selvforglemmende
øvelse.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Smerter og behandling</b><br />
Ved siden av alt dette fine, har det også vært urolige stunder. Parallelt med
treningen utviklet jeg forskjellige smertesymptomer i halsen og kroppen generelt.
Tidvis kunne jeg bli redd for at noe skummelt var under utvikling, med smerter både
her og der. De siste månedene har jeg hatt ukentlige timer hos min osteopat,
som forsiktig har massert og dratt i hals-, bryst og hjerteområdet for å myke
opp i arrvev og skader på ulike hinner, bånd og muskler, skader etter
strålingen. Hun er ikke patolog, men har hele tiden sagt at hun ikke kjenner
noe unormalt og farlig. Snarere at de ulike symptomene har å gjøre med den
intense fysiske treningen som drar i muskler, vev og bånd. Og heldigvis
opplever jeg at behandlingen hjelper og symptomene forsvinner.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>God oppfølging på Rikshospitalet</b><br />
25. november hadde jeg ny kontroll av halsen på Rikshospitalet. Det var
betryggende å bli fulgt opp av samme overlege. Undersøkelsen var både manuell,
med kikkert ned i halsen og ultralyd. Hurra! Overlegen kunne berolige meg med
at alt så fint ut, ingen tegn til noe skummelt. Ny kontroll om tre måneder. Det
er betryggende å bli fulgt opp på denne måten. Britt og jeg var naturligvis
meget lettet og satt på cafe fylt av glede og takknemlighet etterpå. Gjennom
hele mitt sykdomsforløp har vi vært gjennom mange ned- og oppturer. Vi satt på cafeen
i en stille og kontemplativ glede og kunne kjenne livets godhet og overflod.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Nyter stillheten på Lyr</b><br />
Helgen etterpå skulle Britt til Stockholm for å veilede sine to terapeutgrupper
og jeg bestemte meg for å dra til hytta på Lyr i Bohuslän. Jeg var fortsatt
fylt av glede og takknemlighet og kjørte av gårde med lettet hjerte. Det ble
noen intense dager fylt med stillhet, kontemplasjon, meditasjon og lesing. Jeg
nyter stillheten som er på denne øya i skjærgården. Naturen, havet, lydene og
stillheten inviterer meg innover i kontakten med meg selv, med væren. Det er
som en slags nådegave som bare kommer til meg, ikke noe jeg gjør eller skal
gjøre, men et modus som jeg flyter inn i. Det er som å komme inn i et slags
stilhetens rom hinsides tankene, væren i en våken oppmerksomhet. Her inviteres
jeg inn i både dagens og nattens mysterier.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Jeg skrev følgende til Britt neste morgen:</b> </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnKPEOLtR0LDzHdHxFML31OfOXms8Q84Rjuz4rxeiftnZzrQofalufhFzE6oUq2-u_e1yFcvRS9S_u_iI4iSEd_bIC7qW608UyIgNFHtENl14GIJH38oyFg3qewsyQBtmQXa7NYxAEfso/s1600/hjerte.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnKPEOLtR0LDzHdHxFML31OfOXms8Q84Rjuz4rxeiftnZzrQofalufhFzE6oUq2-u_e1yFcvRS9S_u_iI4iSEd_bIC7qW608UyIgNFHtENl14GIJH38oyFg3qewsyQBtmQXa7NYxAEfso/s1600/hjerte.jpg" height="200" width="197" /></a></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Stille, stille,
stille! Stilhetens velsignede god morgen til deg min elskede. Gråværshimmelenog novembermørket synes å fylle hele universet med sitt tause språk, likevel
rungende som den bakgrunnsmusikk vi bare kan oppleve når vi lytter og slipper sinnets
forstyrrende kvern av tankestøy. Jeg danser min morgendans til tonene av
universets evighetsmusikk og inviteres på reisen inn i uendeligheten. Vil du
danse med meg min elskede?</span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"></i></span><br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-55267416619165067552014-12-01T23:43:00.002+01:002014-12-01T23:44:44.651+01:00Se rikdommen rundt deg!<div class="MsoNormal">
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Det har vært stille en stund. På utsiden. På
Feiringklinikken fikk jeg lagt et nytt grunnlag for å komme i fysisk form igjen.
Etter oppholdet på Feiring meldte jeg meg inn på Friskvernklinikken i Asker.
Her følger jeg dels noen treningspartier og dels mitt eget individuelle opplegg
for å trene opp kroppen og hjertet. Jeg trener mellom tre og fem timer i uken
og kjenner fysisk velvære og glede vokse ut av anstrengelsene.<b> </b></span></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b><br /></b></span>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Hellig morgenstund gjennom skogen</b><br />Jeg starter som regel dagen med å følge Britt på vei til kontoret. Vandringen
gjennom skogen har karakter av andakt, en hellig morgenstund hvor vi tar inn starten
på dagen, mørket og lyset, de ultrafiolette fargene, lydene, skjønnheten i
regnet som faller, vinden som rusker i oss, varmen og kulden, naturens hellige
og ordløse dans. Det er ikke noe vi skal gjøre, ingen vurderinger eller
tolkninger, bare åpne sansene og ta inn det som er og la nuet og øyeblikket
være vår venn. I disse hellige øyeblikkene oppløses tiden og fram stiger en
våken åpenhet, en våken følelse av samklang mellom indre og ytre, av væren i
det som er. Hvilken velsignelse, hvilken gave det er å kunne starte dagen med en
slik morgenstund sammen med sin elskede.</span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpG42xDXgEDbrKI47vk_RvNX5YnVNgOQ6Bm903FYCR2tbWhxTca9gjV_i-_yDqZd9UJB4XqQgejqzkIgVHj5YsW0O8ClZYOQiDBFkz9LTAhXiIODq5PYZIkH44AcZjHTsi4aLFvGEzPIo/s1600/naturb.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpG42xDXgEDbrKI47vk_RvNX5YnVNgOQ6Bm903FYCR2tbWhxTca9gjV_i-_yDqZd9UJB4XqQgejqzkIgVHj5YsW0O8ClZYOQiDBFkz9LTAhXiIODq5PYZIkH44AcZjHTsi4aLFvGEzPIo/s1600/naturb.jpg" height="297" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Naturens stilhet <br />
</b>Naturen inviterer til og tilbyr oss hele tiden å tre inn i, eller minnes
dette bevissthetsrom av våken oppmerksomhet og nærvær, hvor vi kan stille
sinnet. Det er vel en av grunnene til at vi søker naturen, søker stilheten når
vi blir overstimulert av all støyen som preger samfunnet. Gjør vi dette med en
våken bevissthet, blir vi del av naturens storslåtte hellighet. Da kan vi lytte
til og se ut i universets uendelige rom og oppleve stjernehimmelens skjønnhet
og ufattelige storhet. Dette krever ditt bevisste nærvær fullt og helt, krever
den våkne oppmerksomhets stille nærvær, din overgivelse til dimensjonen hinsides
tanker og ord. For noen år siden var Britt og jeg på et foredrag med Dalai
Lama. Han sa at Norge måtte være et av de mest spirituelle land i verden fordi
nordmenn er så glade i naturen.<b><br /><br />Livet vi har, er ikke livet vi er </b><br />
Ord kan være viktige og vi lever i en kultur som skal sette ord på alt og
kommunisere i et sett. Det synes nesten å være noe tvangsmessig over denne
tendensen til å kommunisere med ord. Problemet med ord og tanker er at de lett
skaper en forestillet virkelighet, fjernt fra det som virkelig er. Ord og
tanker skaper forestillinger og kunnskap <i style="mso-bidi-font-style: normal;">om</i>virkeligheten og deg selv. Slik kan egoet bygge opp en forestilling om seg selv
og innholdet i sitt liv, identifisert med tanker og tankeinnhold. Fjernt fra
det indre bevissthetsrom, fjernt fra å være rotfestet i væren, i det livet som
er i øyeblikket og som bare kan være i nuet. Det er viktig å være oppmerksom på
at vi ikke har et liv. Et liv som vi har, er ikke livet vi er. Livet vi har er
alltid knyttet til innhold, som Eckhardt Tolle sier. Da henviser vi gjerne til
arbeid, økonomi, helse, livssituasjon og alt det ytre som vår hverdagsbevissthet
er fylt av. Tolle sier i sin klarhet at den virkelige overflod, og kilden til
all overflod, ikke ligger i det ytre liv. Overfloden er et indre forhold og en
del av den vi er. Ofte mangler vi kontakt med vår egen overflod.</span><b><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><br /><br />"Alt du tror verden holder tilbake fra
deg, holder du tilbake fra verden” <br /></span></b><br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcalpLLc8O16HIa_F5CAfZA-3rLP0XO_-bxr5JKfhhwATVuDcoPywdmDZzsz7IkYn0krM3_zG0I-1USaBFxjy6slr9yTtsXo-73tuv3_Q9Vyjxrg-ftloJuRHV_HwkzTljQKQLhZOyYYI/s1600/Tolle.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcalpLLc8O16HIa_F5CAfZA-3rLP0XO_-bxr5JKfhhwATVuDcoPywdmDZzsz7IkYn0krM3_zG0I-1USaBFxjy6slr9yTtsXo-73tuv3_Q9Vyjxrg-ftloJuRHV_HwkzTljQKQLhZOyYYI/s1600/Tolle.jpg" height="320" title="" width="203" /></a><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Forandringen kommer når vi begynner å observere rikdommen rundt oss: Naturen,
blomstenes skjønnhet, fuglesangen, vinden som smyger over kinnet, solnedgangen,
havets bølger, uendeligheten når du ser inn i babyens øyne, smilet du får fra
mennesker du møter på din vei etc. Når vi lar denne rikdommen strømme gjennom
oss, skjer forandringen og vi går inn i et flow med våre omgivelser, som gjennomstrømmes
av overfloden. Sjelens strenger slår an og vi blir åpne for både å gi og ta
imot av overflodsenergien. Vi kan begynne å gi av denne energien og vi kan
overskride den trengende «lille meg» som bare vil ha, det «lille meg» som har så
mange udekkede behov og som ikke ser rikdommen, som allerede er i livet. Å kjenne
og erkjenne at det gode allerede er i livet, er grunnlaget for all overflod.
Eckhardt Tolle sier: “Dette er et faktum: Alt du tror verden holder tilbake fra
deg, holder du tilbake fra verden”. Når smilte vi sist til vår neste, det
ubetingede smilet som varmer og smelter og som bærer kjærligheten i seg? Når
tok vi sist imot de kjærtegn som blir gitt til oss?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-81323500420688536042014-10-31T21:37:00.001+01:002014-10-31T21:51:43.802+01:00Budskap i djurens tecken<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Under en vecka i ensamhet har jag möjlighet att fördjupa.
Jag mediterar, ber, går turer i skogen, vid havet. Jag är tyst. Jag lyssnar.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Står upp när jag vaknar. Gör eld i braskaminen, tänder
ljus, kokar te. Kryper upp i soffan med en pläd över mig. Startar dagen med att
läsa dikter. Lyssnar till orden och mellan orden. I poesi förmedlas det som
inte kan fångas i vardagsspråket; det gåtfulla, mystiska, det sanna, det
fullkomliga och det ofullkomliga. Så mediterar jag. Läser en text ur en
andaktsbok. Sedan gör jag bara det som intuitionen leder meg till. Nu när jag i
stillheten har lättare för att lyssna till den och är fri att använda tiden.
Jag behöver inte ta hänsyn till något annat än min egen själ.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Balans mellan terapi,
skrivande och annat</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Denna dags meditation, samtal med Alltet, inleder jag med
att be Den Helige Ande om hjälp att be. Så talar jag fritt från hjärtat. Jag
talar om min tacksamhet över att vara en del av Alltet, att jag känner min
förbundenhet med alla, med naturen, med det osynliga. Jag talar om det som är
aktuellt i mitt liv och i min process. Så lyssnar jag. Lägger märke till
förandringar i min kropp och mitt sinne. Idag bad jag om vägledning i hur jag
ska använda mig själv och min tid framöver, balans mellan psykologarbete och
annat. Mitt arbete som terapeut upplever jag väldigt meningsfullt och som ett
bidrag till världen, men ska jag använda mer tid till skrivande? Och jag bad om
att få hjälp att få uppleva förbundenheten i Allt. Jag bad om att bli
uppmärksam, att se budskap i naturen, gärna i form av djur.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Syster Mary</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Jag är så tacksam över att jag under en retreat tidigare
i år hade syster Mary, från ett kloster i Wales, till vägledare – eller
medvandrare som hon kallade sig. Med henne kunde jag tala om hur mina drömmar
berättar viktiga saker, om hur kreativitet leder mig, om hur omgivningarna,
gärna naturen, sätter mig på spåret av det jag balar med. Hon lyssnade. Log och
lyssnade. Lite generat undrade jag om hon tyckte det verkade att tolka väl
långt, att det blev självupptaget, att jag läste in mening i det som egentligen
inte fanns mening i. Hon svarade att vi snarare har en tendens att inte lita på
det Anden visar oss</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">I full tillit till min del i universet och själarnas
samklang begav jag mig ut på en lång tur med alla sinnen vidöppna. Njöt av
skönheten och den klara höstluften. Men jag märkte inget speciellt. Hemkommen
är jag lite besviken. Den inre kritikern hånar mig för att jag är så fånig, att
jag är dum som går omkring och tror att det jag ber om ska manifistera sig och
att jag har förenklade föreställninger om hur saker och ting hänger ihop i
tillvaron.</span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></i></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Den store ande är öerallt. Det är inte
nödvändigt att tala till honom med hög röst. Han hör allt det som finns i vårt
hjärta och sinne.</span></i><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Black Elk, medicinman i Lakotastammen</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRNfrMhDL3btfsgr0tpaURPS-syROubkrG_uNrhm0Vt_xf3_qAVWhaVJ_qxunoCGf2wru09u7mELIH2VYBOwhYrYmLnmNGHUpjhvH6WLH3VPL6Y3KOg0joUkzGkNTClffDJIR-dJfBsks/s1600/elg.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRNfrMhDL3btfsgr0tpaURPS-syROubkrG_uNrhm0Vt_xf3_qAVWhaVJ_qxunoCGf2wru09u7mELIH2VYBOwhYrYmLnmNGHUpjhvH6WLH3VPL6Y3KOg0joUkzGkNTClffDJIR-dJfBsks/s1600/elg.jpg" height="320" width="263" /></a></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">I skymningen en
älg</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br />När skymningen närmar sig Skypar jag med Helge. Han
berättar om sin dag i Feiring och jag om min här. Jag lyfter blicken från
PC-skärmen och ser rätt på en – älg. Den står 7-8 meter ifrån mig. Ursäkta mig
Helge, säger jag, men det är en älg på besök. Älgen går sakta upp för berget
intill. Dörren står öppen och jag ställer mig i dörröppningen och börjar tala
med älgen. Han är på väg bort. Men när jag säger hej och undrar hur han har det
vänder han om, kommer tillbaka och står på krönet och ser på mig. Han har bara
krona på ena sidan av huvudet och jag talar med honom om det och att jag är
glad över att se honom. Tar mobilen och knipsar några bilder. Vi står några
minuter och ser på varandra.</span></span><br />
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Jag berättar för Helge att jag bett om tecken, gärna i
form av ett djur, och min besvikelse när jag inte sett något. Nu skrattar jag. Det
här var kul. Jag hade nog väntat mig en fjäril, trollslända eller kanske fågel.
Men inte en älg. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Ett halv ton djur, är
det tillräckligt för att du ska se, eller?</i></span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Ska jag skriva?</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> <br />Senare på kvällen sitter jag vid PCn och skriver. Det är
kolsvart ute, så svart som det bara är när man är långt från gatlampor och
städers ljus. Det är stjärnklart och månen är nästan halv. En insekt kommer
gående upp på tastaturen, en skalbaggsaktig, femkantig, knappt centimeterstor
insekt. Den liknar en bärfis, men större. Den är mörk, nästan svart, diskret
vacker med ett grönskimrande fält på ryggen. Jag avbryter skrivandet. Den går
tvärsöver tangentbordet till andra sidan, vänder och går tillbaka, försvinner
under bordskanten. Ett mindre djur, men det klev verkligen in i mitt synfält
och fångade min uppmärksamhet där jag satt upptagen med skrivande. Jag ler för
mig själv och tackar för visiten. Skriver vidare. Då kommer den gående upp på
min underarm och fortsätter ut på handen. Där slår den sig till ro. Efter någon
minut öppnar jag altandörren och sätter ut den.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Ännu ett djur</span></b></span></div>
</div>
<div class="MsoNormal">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO-cI-U8hKVs-_g8_csf38mKqrkvfijsj1i5HRlSHz4DA-lpCazs9WN9O0WZFaCjSXEyxxhLqTsr2FGyFcpyJj8mXUhRYZI6-SnPCzqx0nimsYRBfdsM64iz8P9Ksl2ZxoMU6tCSnWXfU/s1600/fugl.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhO-cI-U8hKVs-_g8_csf38mKqrkvfijsj1i5HRlSHz4DA-lpCazs9WN9O0WZFaCjSXEyxxhLqTsr2FGyFcpyJj8mXUhRYZI6-SnPCzqx0nimsYRBfdsM64iz8P9Ksl2ZxoMU6tCSnWXfU/s1600/fugl.jpg" height="320" width="239" /></a></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Morgonen efter, när jag sitter i bön, dyker en bild upp
från dagen före. Jag satt på toaletten och såg ut genom fönstret. I olvonbusken
var en fågel, vacker grå och orange. Och en hona. Paret<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>flög in och ut mellan olvonbusken och
granhäcken. Vad är det för slags fågel? Vad heter den?</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">När jag kommer på det här nu om morgonen tar jag fram
fågelboken som ligger på hyllan under bordet. Vilken fågel är på framsidan av
boken? Den. Slår upp vilken det är: rödhake. Kommer på att jag la märke till
den när jag var på den tidigare nämnda retreaten. Då var det som jag såg den
för första gången. Så vackert designad, tänkte jag. Enkel och grafiskt skön.
Minns att jag då också reflekterade över att jag inte kunde namnet på den. Den
är väl vanlig, eller? Men det var som om jag såg den, verkligen la märke till
den, att den blev en del i mitt landskap. Eller jag en del av landskapet.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Berusad i solen</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Daggdropparna i kaprifolen på berget glittrar så starkt.
Solen gör dropparna till skimrande pärlor. Intrycken är starka, känslorna är
intensiva. Jag känner mig lite yr. Snurrig i huvudet, eller hela kroppen. Går
ut i förmiddagljuset och låter solen värma mitt ansikte. Håller mig i
dörrkarmen och en chant, som Helge och jag lärde när vi var på retreat i
Encinitas i Californien för många år sedan, och som vi ibland sjungit när vi
gått tillsammans genom skogen till jobbet börjar ljuda i mitt inre:<i style="mso-bidi-font-style: normal;">”I will sing Thy name, I will drink Thy name
and get all drunk, oh, with Thy name”. </i>Jag sjunger i solen.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Ett tredje djur</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br />Vem är du, rödhake? Den är väl snarare orange än röd på
bröstet, men namnet Rödbröst kommer upp för mig. Googlar på rödbröst och bland
rödbröstade fåglar kommer rödhaken upp. Jag minns att min skolfröken på
lågstadiet läste en berättelse om Fågel Rödbröst. Den gjorde ett djupt intryck
på mig. Visst var det något med Jesus?</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Söker på rödbröst och Jesus. ”<i style="mso-bidi-font-style: normal;">När Gud skapade fåglarna blev rödhaken grå men fick ändå namnet
Rödbröst.</i> ” Så börjar Legenden om fågel Rödbröst och Jesus på korset. Den
är ur Kristuslegender av Selma Lagerlöf, skriven 1904. Och fortsätter:</span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></i></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Rödhaken frågade
Gud varför. Gud svarade: »Jag har kallat dig Rödbröst, och Rödbröst skall du
heta, men du får själv se till, att du kan förtjäna dina röda bröstfjädrar.»
Och så lyfte Gud upp handen och lät den grå fågeln flyga ut
i världen.<br />
<br />
Tiden går och en dag befinner sig rödhaken i Jerusalem. Det är den första
långfredagen och det är den dagen Jesus korsfästs. Fågeln ser
Jesus uppspikad på korset med en krona av stickande törne.<br />
<br />
Fastän jag är liten och svag, borde jag ändå kunna göra något för denne
arme pinade, tänker fågel rödbröst.<br />
<br />Han lämnar boet och flyger ut i luften, kretsar kring den korsfäste flera
gånger utan att våga närma sig, ty han är en skygg liten fågel, som aldrig
vågat komma nära en människa tidigare. Men så småningom tar han mod till
sig, flyger fram till honom och drar med sin näbb ut en törntagg, som har
trängt in i den korsfästes panna. Men när han har gjort det,
faller en droppe av den korsfästes blod ned på hans bröst. Den
vidgade sig snabbt och flyter ut och färgar alla de små späda bröstfjädrarna.
Den korsfäste öppnar sina läppar och viskar till fågeln. »För din barmhärtighets
skull har du vunnit vad ditt släkte har eftersträvat allt sedan världens
skapelse.»</span></i></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">När fågeln kommmer tillbaka till sitt bo, ropar hans små ungar till honom:
»Ditt bröst är rött, dina bröstfjädrar är rödare än rosor!» »Det är endast en
bloddroppe från den stackars mannens panna. Den försvinner, så snart jag badar
mig i en bäck eller en klar källa.» </span></i></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Men hur än den lilla fågeln badade, försvann inte den röda färgen från
hans bröst, och då hans små ungar sedan blir fullväxta, lyser den
blodröda färgen även på deras bröstfjädrar, liksom den lyser på varje
fågel Rödbrösts strupe och bröst från denna dag.</span></i><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Se och inte se</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">När jag skriver ner mina djurupplevelser blir de klarare
för mig. Som med drömmar, först kan de verka lite ointressanta eller inte så
viktiga. Men när jag skriver ner dem, och senare läser det jag skrivit, så står
budskapen så mycket tydligare för mig.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Tre djur på en dag. Tre svar på frågor. Jag tänker för
mig själv: Men herregud, hur mycket är det jag inte lägger märke till? </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-30859974198910070182014-10-26T15:35:00.002+01:002014-10-26T15:38:09.409+01:00Reisen fortsetter…<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Onsdag 15. oktober var jeg til samtale med onkolog og
sykepleier på Radiumhospitalet. Britt var med meg. Hun er bestandig med, noe
som gjør det mulig å stå i prosessen sammen, dele og kommunisere.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Kontakten med Britt</b><br />
Jeg kjenner meg privilegert og er inderlig takknemlig for å ha Britt som min
nærmeste, så tett på. Opplever det som en stor berikelse, en gave. I de
emosjonelt belastende situasjonene sykdomsreisen byr på, er det utrolig trygt for
meg å ha Britt ved min side. Hun kommer med innspill og tanker jeg ikke selv
har tenkt på, eller har tillagt samme verdi. Vi kan snu perspektivene, se
tingene fra andre vinkler. Sammen og hver for oss kan vi tone inn på følelsene
i situasjonen, løse opp, støtte etc. Utfordringen er hele tiden å stå i
kontakten, uansett hvor emosjonelt belastende det er, komme tilbake i kontakt
når våre individuelle overlevelsesmekanismer slår inn og vi tyr til
tilbaketrekning og glir ut av kontakten. Jeg opplever på ingen måte dette som
noe symbiotisk, hvor jeg og Britt ikke skiller på opplevelsene. Snarere opplever
jeg det som vi er ute på en reise sammen og berikes av hverandres perspektiver
og tilganger. Hvilket privilegium, hvilken (nåde)gave som er blitt meg til del.
I mitt indre er jeg fylt med en dyp takknemlighet.</span><br />
<div class="MsoNormal">
</div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrIntRIp0MBeGFRzaObDNzFjW21yqWF1IXPlAh0IjOGhuuTjInexeg8Qu1hPuL1KDdaWlPnBRH_Vs4jTbDaAIFdn6NgCb6cI5Yn2jJs0fOS_JvlyTSsIRiNqlFiwuCU5VxY_nkBuuZF60/s1600/fluesopp.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrIntRIp0MBeGFRzaObDNzFjW21yqWF1IXPlAh0IjOGhuuTjInexeg8Qu1hPuL1KDdaWlPnBRH_Vs4jTbDaAIFdn6NgCb6cI5Yn2jJs0fOS_JvlyTSsIRiNqlFiwuCU5VxY_nkBuuZF60/s1600/fluesopp.jpg" height="259" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">PSA-verdier<br />
</b>På Radiumhospitalet var det først en innledende samtale med en godt orientert
og vennlig person. Etterpå var det samtale med en onkolog. Bakgrunnen for samtalen
var at mine PSA verdier hadde steget til 0. 98 i august/september. Når man har fjernet
prostata skal grenseverdiene ligge stabilt under 0. 20. PSA (prostata-spesifikt-antistoff)
er et enzym som skal holde sædvæsken flytende og som skilles ut fra både friske
celler og kreftceller. Økning av PSA kan imidlertid skje i forbindelse med
infeksjoner i kroppen, blant annet urinveisinfeksjoner. PSA kan varsle en mulig
kreftaktivitet og det er derfor viktig å følge med på verdiene. Jeg har
tidligere skrevet at legen og forskeren som utviklet PSA- testen siden har
stilt seg meget skeptisk til dagens bruk av PSA. Han mener det har tatt helt overhånd
og at testen er egnet til å skape angst. I USA blir det tatt 53 millioner PSA
prøver hvert år. Noen tar PSA tallene bokstavelig, andre ser dem mer som en indikator
blant flere.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Anbefaler stråling </b><br />Det var fint å bli møtt av en erfaren onkolog denne gangen. Da jeg var til
samtale på sykehuset medio juni, snakket jeg med en legekandidat, som ikke
hadde samme erfaring, men likevel framsto nokså skråsikker. Onkologen orienterte om situasjonen og tok seg
tid til å beskrive behandlingen sykehuset anbefalte. For meg var det ikke noe
nytt i det han sa. Ut fra rådende tenkning anbefalte sykehuset stråling i
prostatasengen, spesielt de områdene som hadde vært berørt av
prostatakjertelen, sårkanter. Han snakket om varig helbredelse.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Bivirkninger</b><br />Han unnlot imidlertid ikke å snakke om mulige bivirkninger av stråling: Lekkasjer,
impotens, stråleskader i form av arrvev, skader på endetarmen i form av arrvev,
blødninger og sårhet. På mitt spørsmål om strålingens treffsikkerhet sa han at
han ikke visste, og evt. måtte gå tilbake til litteraturen. Personlig har jeg lest
meg opp på dette og sannsynligheten for at strålingen vil treffe riktig område
er ca. 60 %. For meg er dette nok så dårlige odds på en så radikal intervensjon.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Tysklandsoppholdet</b><br />Dette viste jeg allerede før jeg tok hypertermisk behandling i Tyskland og det var
en av grunnene til at jeg dro dit. Jeg valgte å ikke fortelle onkologen om mitt
tysklandsopphold. De siste målingene på Radiumhospitalet var på 0, 34 og den
aller siste målingen hos min urolog var på 0, 30. Behandlingen i Tyskland synes
altså å ha hatt effekt. Onkologen kunne ikke riktig forklare denne nedgangen.
Jeg prøvde å si at PSA prøven fra medio august ble tatt i etterkant av min
hjerteoperasjon. I den forbindelse hadde jeg jo kateter til urinblæren, noe som
kan ha forårsaket en irritasjon/mindre infeksjon og dermed økning i PSA.
Onkologen var imidlertid standhaftig i sin anbefaling av “stråling for varig
helbredelse”, også om PSA tallene skulle synke til under 0, 20.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Mye å tenke på </b><br />
Jeg takket for hans tid og omfattende orientering om behandlingstilbudet, og sa
jeg ville tenke over det. Vi avtalte at jeg skulle ringe tilbake til sykepleier
innen to måneder. Britt og jeg satt stille og ettertenksomme i bilen hjem til
Asker. Begge var ganske omtumlet og rystet. Det var mye å ta inn, mye å kjenne
etter og vurdere. Det å være på sykehuset er forbundet med uro og en angst som
griper taket, minner om sårbarheten, alvoret og døden. Radiumhospitalet som bygning
virker svært trist og luften er forferdelig. For meg er det også et møte med
den etablerte eller konvensjonelle medisinen vi på den ene siden trenger, men
som på den andre siden kan bli endimensjonal og ekskludere komplementære
behandlingsformer, som brukes andre steder. Det var godt jeg hadde planlagt å
kjøre til hytta i Sverige etterpå, for å få tid til å kjenne etter og fordøye.
Jeg skulle gjerne hatt med meg Britt, men hun skulle til Stockholm for å
veilede og undervise sine to psykologgrupper. Det regnet og var meldt regn de
neste dagene. For meg var dette optimalt, et vær som inviterte til å gå innover,
samtidig som det er veldig stille og folketomt på øya om høsten. Stillheten og
mørket er for meg en invitasjon til å kjenne innover, kontemplere over livet og
døden og til å være i kontakt med sjelen, med kilden.<br /><br />“Att tänka på döden, att se livet
genom döden<br />är att ge en orgelpunkt åt den
svindlande,<br />osäkra melodi vi lever.”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 50.25pt;">
<br /></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 50.25pt;">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span style="mso-tab-count: 2;"> </span>Gunnar
Ekelöf (svensk poet)</span></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 50.25pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="tab-stops: 50.25pt;">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-25970896414288883332014-10-13T21:10:00.003+02:002014-10-13T21:25:11.382+02:00Hjem fra Feiring - atskillig sprekere! <div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Den første weekenden jeg var hjemme under oppholdet på Feiring,
var Britt i Stockholm for å veilede to psykologgrupper. Jeg var alene fredagen
og brukte kvelden til å lese i noen gode bøker, tenne ild i peisen og riktig
kjenne på at jeg var hjemme i huset<b>.<span style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="EN-CA" style="font-size: 11pt; line-height: 115%;"> </span></span></b></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzf5DQnRy-4uGrCl-nyispzLTGLhToL4pr_CSYn08-7vxqqbZVk_eJ3GMcw4-pM_tjgp_atfDbydO-JQiBI_O-NoB_K03neDGqmtuwA2v99PTmQ65R-fA6z6D4M3W5KWJJwynhyALoug4/s1600/h%C3%B8stvann.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzf5DQnRy-4uGrCl-nyispzLTGLhToL4pr_CSYn08-7vxqqbZVk_eJ3GMcw4-pM_tjgp_atfDbydO-JQiBI_O-NoB_K03neDGqmtuwA2v99PTmQ65R-fA6z6D4M3W5KWJJwynhyALoug4/s1600/h%C3%B8stvann.jpg" height="320" width="303" /></a></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b><span style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="EN-CA" style="font-size: 11pt; line-height: 115%;">The Death of Religion and the Rebirth of Spirit</span></span></b> <br />Jeg leste blant annet i en bok av J. C. Pearce med tittelen “The Death of Religion and the Rebirth of Spirit”. Undertittelen er “A Return to the Intelligence of the Heart”. Dette er en meget interessant bok som tar for seg hvordan vestlig kultur med sine religiøse og politiske maktstrukturer forbød andre spirituelle bevegelser for å predikere og kontrollere menneskemassene. Pearce hevder at vitenskapen slik den siden har utviklet seg, er en forlengelse av det han kaller maktens proteksjonistiske fundamentalisme og har fortsatt der religionen slapp. Et av virkemidlene religionen brukte var å demonisere kroppen på bekostning av sjelen og skape en krigstilstand mellom kropp og sjel. Pearce stiller spørsmål om framskritt og utvikling, noe han ser som uttrykk for et slags tvangsmessig behov for prediksjon og kontroll. Han viser hvordan dette utvikles samtidig som det skapes en samfunnsmessig sosial karakter, som er sin egen verste fiende. Pearce mener at vi på denne måten er fanget i en vond spiral, hvor vi hele tiden skaper vår egen undertrykkelse, gjerne under fanen “framskritt”. Han ser også dette som en del av utviklingen av ego som samfunnsmessig karakterstruktur. I egoutviklingen har vi gått til hodet. Når vi forholder oss til livet fra hodet og ikke fra hjertet, skapes en destruktiv og kaotisk kultur, noe vi ser mange eksempler på i verden. Pearce ser imidlertid muligheter for å løse opp i disse strukturene ved å vende tilbake til hjertets intelligens og la dette guide oss framover. </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Dette var bare en smakebit på Pearce og hans meget interessante bok, og jeg vil helt sikkert komme tilbake til den i senere innlegg.</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Nære relasjoner og gode samtale</b>r <br />Lørdag fikk jeg besøk av min datter og hennes knapt to år gamle sønn. Det var herlig med liv i huset og jeg hadde en nydelig dag sammen med en aktiv og livlig gutt, som bare bobler av liv. Vi spiste god mat og jeg hadde fantastisk fine eksistensielle og spirituelle samtaler med min datter helt til vi oppdaget at klokken hadde passert midnatt. Jeg gikk i seng med en dypt følt takknemlighet over relasjonen og samtalene. </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Undersøkelser og fysisk trening</b><br />De følgende tre ukene på Feiring fortsatte treningen. Fordi jeg hadde så høy puls fikk jeg et apparat og noen elektroder på brystet samt en blodtrykksmåler for registrering i 24 timer. Heldigvis var alt bra. Registreringen ble fulgt opp med en grundig ultralydundersøkelse av hjertet. Alt fungerte fint og hjerteoperasjonen ble beskrevet som vellykket. Det var ingen lekkasje, klaffen slutter helt tett og det var ikke vann rundt hjertet. Jeg var meget glad og lettet etterpå. Med dette var det grønt lys for videre fysiske trening. Det kjentes utrolig godt å få kroppen i gang igjen. Treningen er også er en opptrening av hjertet etterat det ble sydd og satt inn en ring. Det var en lettelse å se at pulsen begynte å gå nedover i takt med treningen. Nå nærmer jeg meg en hvilepuls på 70. Jeg må berømme dyktige idrettspedagoger og sykepleiere som ledet den fysiske treningen. Vi hadde ulike økter med spinning, styrke-, intervall- og kondisjonstrening. En del av aktivitetene foregikk ute i den varme høstluften. Å kjenne at jeg tålte treningsopplegget og at kroppen fungerte, var vidunderlig. Jeg kjente framgangen dag for dag. Den innledende belastningstesten viste at kondisjonsnivået mitt lå i underkant av 80 % av det som er normalt for alderen. Da oppholdet var slutt kjentes det ut som jeg var nærmere normalnivå. I avslutningssamtalen fikk jeg beskjed om at jeg kan trene uten restriksjoner. Feiring anbefaler et opplegg på tre til fire timer fysisk aktivitet/trening i uken.</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Flotte mennesker</b><br />Oppholdet på Feiring varte i fire uker og den siste uken var det godt å vite at det nærmet seg hjemreise. Jeg møtte mange herlige mennesker i min gruppe, alle med fokus på hjertet og den eksistensielt nye situasjon de var i. I slike settinger blir ikke det ytre livet så viktig, heller ikke pengene i banken, flotte biler etc. Alle hadde fokus på sin hjertelidelse og hvordan de skulle leve livet på en meningsfull måte. Takk til alle dere i gruppen og takk til alle flotte medarbeidere på Feiringklinikkens hjerterehabiliteringsavdeling. Dere gjør en fantastisk fin jobb! </span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Hjemreise</b><br />Den siste uken jeg var på Feiring var Britt på hytta i Bohuslän. Tidlig på morgenen fredagen kjørte hun fra øya for å hente meg hjem igjen. Det var på ny en overgangssituasjon: Jeg måtte si farvel til Feiring og alle de fine menneskene - og god dag til Britt. Vi gikk stille og kjærlighetsfullt rundt hverandre </span><br />
<br />
<br />
<br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>NO-BOK</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Vanlig tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-language:EN-US;}
</style>
<![endif]-->Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-82596516213124466282014-10-11T17:37:00.003+02:002014-10-11T17:39:30.805+02:00Höst. Kuling.<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Det blåser upp. Tystnaden bryts av sus i träden, av brus
från havet. På strandkanten ligger skum från vågorna som en sträng mjölkskum i
sanden. I byarna tar vinden fatt i grenar och buskar, löv far upp och virvlar
iväg. Vid de ytterst öarna slår vågorna meterhöga mot klipporna. </span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-hlPlqsup13C7zlkRS_PkD9vESO2_97whWgdA08mDtDQKeGaq784QNxYy3cmGzFKytbzsbsruJ36fIUznCXHJB4hpuyRaguPRZC-hC0Ln7myXQDaE7B3m5FTwHMvx32n5prGLDaCNq8Q/s1600/bakkfin.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-hlPlqsup13C7zlkRS_PkD9vESO2_97whWgdA08mDtDQKeGaq784QNxYy3cmGzFKytbzsbsruJ36fIUznCXHJB4hpuyRaguPRZC-hC0Ln7myXQDaE7B3m5FTwHMvx32n5prGLDaCNq8Q/s1600/bakkfin.jpg" height="320" width="236" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Höst. Kuling. Som något friskt och nytt fast naturen går
mot vila. Fast först ska den visst skaka om. Stormen far fram genom
trädkronorna. Knådar och ruskar, en hårdhänt höstmassage.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Doft av rönnbär och ruttnande vildäpplen. Brevlådelock
står och gapar, eller öppnar och stänger sig i samspråk med vindkasten.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Vindbyarna navigerar mellan björkstammar, som farkoster,
och ekoloden visar alla kryp som rör sig i markdjupen. Klangen från de små
blåklockorna i en tuva, överröstas, och hörs inte alls.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Jag får kämpa mot vinden ner till stranden och får skjuts
hem. En osynlig hand har flyttat runt på saker runt huset. En naturskapt ordning
utan mänsklig inblandning.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Inne dunkar ventilen i köksfläkten till, då och då, som
om någon bankar på. Löv kilar likt möss över terassen.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Nu tredje dagen med kuling - vinden ett sällskap natt och
dag. Den berättar och berättar, stör, med alla ljud den absorberat. Hur långt
har alla dån och klanger färdats? Alla dialekter, hur många år av röster?</span><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"> </span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Västlig vind. Rätt
väst härifrån ligger Skottland. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-19155731333805901202014-10-05T22:15:00.003+02:002014-10-05T22:17:35.922+02:00Opphold på Feiringklinikken<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Det ble et kort opphold hjemme mellom behandlingen i Kassel
i Tyskland og avreise til Feiringklinikken. Etter å ha vært to uker i Tyskland
kunne vi trengt noen dager for å falle til ro og ta hverandre inn igjen.<b style="mso-bidi-font-weight: normal;"> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;">Overgangssituasjoner<br />
</b>Fravær og gjenforening innebærer alltid overgangssituasjoner, hvor vi både
skal si farvel og god dag, fornemme hverandre og ta hverandre inn, også
kroppslig og spirituelt. Det er ikke vanlig å bruke tid på disse overgangene, stoppe
opp og kjenne etter, virkelig kjenne innover i kroppen, kjenne hjertet både i
seg selv og den/de andre. De aller fleste synes ikke å ha bevissthet om
viktigheten av dette. Tvert imot synes det som om vi ikke har lært det. Min
erfaring både som privat- og fagperson er at disse overgangene er meget viktige
og har med inntoning og empatisering i seg selv og andre å gjøre. Å kjenne at
jeg og den andre er til stede og nærværende. Da jeg og Britt ble kjent med
hverandre og bare møttes en gang i måneden, kunne vi bruke flere timer på
overgangssituasjonene. De gangene vi av ulike årsaker hoppet over dette, mistet
vi lett kontakten og var ikke riktig med. Vi opplevde ofte at vi måtte bruke ekstra
krefter i etterkant for å skape kontakt. Det får alltid konsekvenser for kontakten
når vi hopper over overgangssituasjonene.</span><br />
<b><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span></b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1NCoYk0OIi_sINx-Ph59gkZpazRKsS87VgpeS6ndF1aa7dJq90PKbcjWoOPcJa4UchVg1e0_hOknlPQigJPFZw_M6ZY6mvJjN7RwOwFhoV1fEzbzJ6pB4hPmwP8wfZR0O61fPl2j4QhU/s1600/feiring.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi1NCoYk0OIi_sINx-Ph59gkZpazRKsS87VgpeS6ndF1aa7dJq90PKbcjWoOPcJa4UchVg1e0_hOknlPQigJPFZw_M6ZY6mvJjN7RwOwFhoV1fEzbzJ6pB4hPmwP8wfZR0O61fPl2j4QhU/s1600/feiring.jpg" height="210" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Hjerterehabiliteringssenter</b><br />
Med min sykdomshistorie de siste årene er vi trenet til å være ganske fleksible
og utholdende. Det har ikke vært lett å legge planer og vi har blitt ganske
erfarne i å endre planene når situasjonen krever det. Vi fikk under et døgn
sammen mellom hjemkomsten fra Kassel og mitt opphold på Feiringklinikken. Klinikken
ligger nydelig til på sør-vest siden av Mjøsa, et par timers kjøring fra Asker.
Feiring åpnet i 1984, er eid og drevet av LHL og står for stort antall
hjerteoperasjoner. Det er en landsdekkende klinikk, som er kjent som det
fremste hjerterehabiliteringssenteret i Norge. Store deler av året kjører de kurs
for hjertepasienter og pårørende, blant annet det fire ukers kurset jeg <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>deltok på. Feiring gir et unikt tilbud, som
ikke finnes i hverken i Sverige eller Danmark, så vidt jeg vet.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Triste rom</b><br />
Britt kjørte meg og vi kom til klinikken om ettermiddagen. Vi orienterte oss
litt og så hvor jeg skulle bo de neste ukene. Det viste seg at jeg skulle
innkvarteres i en liten boenhet med to andre rehabiliteringspasienter. Jeg må
innrømme at rommet så litt stusselig ut, med bare seng, nattbord og en stol med
tilhørende bord. Ingen skrivepult, ikke Internett og i det hele tatt nokså
spartansk. Med tanke på å skulle være der i fire uker var det ganske trist, men
jeg bestemte meg for å legge bredsiden til og fokusere på selve
treningsopplegget.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Treningsopplegg for ulike lidelser</b><br />Den første dagen startet med mye venting. Gruppen besto av ca. 20 personer og
alle skulle gjennom en belastningstest på tredemølle med måling av
lungekapasitet, surstoffopptak, EKG, puls, blodtrykk mm. I tillegg kom blodprøver
og samtaler med lege, sykepleier og idrettspedagog. Det opplevdes som et solid
opplegg, hvor den enkeltes helsesituasjon og særlige behov ble fastlagt. For
mitt vedkommende var hvilepulsen på ca. 100 litt bekymringsfull. I tillegg var
det jo bare åtte uker siden hjerteoperasjonen og brystbenet hadde så vidt grodd
sammen. Dette betydde at jeg skulle være forsiktig med visse øvelser under
treningen. Det viste seg at jeg var den eneste hjerteklaff-opererte i gruppen
og også den som sist hadde vært på operasjonsbordet. De andre i gruppen hadde
enten fått operert inn stents, hatt hjerteinfarkt, hjertestopp eller var
by-pass opererte med coronarsykdom. Mange i gruppen slet med overvekt, som
belastet hjerte og indre organer. I min gruppe var det ingen røykere, noe som er
uvanlig i slike grupper. Flere slet også med høyt kolesterol. Min hjertelidelse
var som sagt en mitralklaffprolaps fordi de to bakre seilene var røket og
derfor forårsaket lekkasje. Etter alle disse innledende manøvrene startet den
fysiske treningen sent den andre dagen. Det var herlig å komme i gang, og
utover i uken ble treningen intensivert med forskjellige aktiviteter, stavgang,
styrketrening, hjertetrim, spinning mm.<b> </b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b>Ingen vet hva fremtiden bringer…</b><br />
Jeg fikk permisjon fredagen og dro hjem til Asker for å delta i begravelse til
en gammel venn, som døde bare 62 år gammel. Hun fikk uhelbredelig lungekreft
for et par år siden. Det ble en sorgfull og meget beveget stund i Asker kirke. Vedkommende
var et av de mest inkluderende mennesker jeg noen gang har møtt og hun var elsket
av mange. Ingen av oss vet hva vi skal møte på vår reise gjennom livet. Britt
var i Stockholm for å veilede sin psykologgruppe i parterapi og det ble derfor
en helg hjemme uten henne. Det var litt stusselig og jeg savnet henne sårt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">Fortsettelse følger…</span><br />
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-62406905977525718952014-10-02T21:21:00.003+02:002014-10-02T21:25:07.540+02:00En musik i hjärtat<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Sitter i morgonen
och har tänt i spisen. Elden flammar. Den är en kontrast till gråheten. Grå
himmel, grått berg, gråvåt luft. Lågorna är som ett brinnande hjärta i en blek
kropp.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Min bleka kropp
har nyss doppats i havet. I gråmörkret i gryningen strosade jag ner till havet. Klädde stilla av mig och gick
ner i vattnet. Det är kallare nu, kylan går genom muskler och fett, in till
benet. Men det är inte obehagligt kallt, bara vått, omslutande, välkomnande.
Jag hade glömt ta med handduken så jag klär på mig blöt och nydöpt.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXTUcxIkVNwBczRpn6umG7fsJZV8CqLZVzDsO2gZcE9CoYi5Au4e7jIBIiktLnry2J5idY0AdTji2BhIUBrfoZpos_eNhd5pdDrNjIGCNg0fZ9lKcSsVgRXfqNH_1Co9kQuW9o5seNHik/s1600/l%C3%B8vb.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXTUcxIkVNwBczRpn6umG7fsJZV8CqLZVzDsO2gZcE9CoYi5Au4e7jIBIiktLnry2J5idY0AdTji2BhIUBrfoZpos_eNhd5pdDrNjIGCNg0fZ9lKcSsVgRXfqNH_1Co9kQuW9o5seNHik/s1600/l%C3%B8vb.jpg" height="320" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Borta från varandra</span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br />Känner nu
strålvärmen och ser in i de dansande lågorna. Jag<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>har saknar Helge när han varit borta. Först
var han två veckor i Tyskland. Så möttes vi i knappt ett dygn och så reste han
igen för fyra veckor på hjärtrehabilitering i Feiring. Han hade tre
permissionshelger, men två av dem var jag bortrest. En i Stockholm och en nu här
på Lyr. Vi har inte varit så mycket ifrån varandra sedan jag flyttade till
Norge för 18 år sedan.</span></span><br />
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Innan jag
flyttade sågs vi en gång i månaden. Att mötas och skiljas kändes väldigt
kroppsligt. Att öppna kroppen för några dagar och stänga den igen. Det var
överväldigande, intensivt starkt och härligt. Och fysiskt ont. Jag kan känna
igen det i kroppen nu, det liknar, men mindre dramatiskt.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Faser i förhållandet</span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br />Det är också härligt
att längta. Att vara ifrån varandra så saknaden får ta plats. Vi utvecklar andra
sätt att kommunicera, skypar, skapar vårt eget språkunivers på sms. Men nu var
det väl länge ifrån varandra.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Det har varit flera
olika faser i vårt förhållande. De senaste åren har det varit präglat av Helges
sjukdommar, av oro, osäkerhet<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>och
väntan. Men det har också inneburit utveckling och nya erfarenheter. Helge har
flera gånger förvånat mig. Han har gjort eller sagt saker som jag inte
förväntat. Han har överraskat och imponerat.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Vandra i ett landskap</span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br />Det är en gåva
att få dela livet med sin kärlek (och en god del hårt arbete). Det är en gåva
att känna att hjärtana slår i samma takt (och ibland i otakt). Det är en gåva
att ha sagt ett fundamentalt ”ja” och hålla fast vid det. Att älska en annan
människa är som att vandra i ett landskap. Att uppleva det, utforska det, se
årstider växla, upptäcka att det alltid kommer något nytt.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Jag förnimmer att
det att bli älskad, av sin själavän, också innebär en möjlighet att se sig
själv med andra ögon. Att kunna se okända sidor av sig själv. Jag kan se sidor,
som jag inte visste att jag hade,<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>sakta träda
fram.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;">Hjärtblad</span></b><span lang="SV" style="mso-ansi-language: SV;"><br />Vet du att alla
har en musik i sitt hjärta? Den kan man själv inte höra. Det behövs<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>en lyssnare. Först då öppnar sig hjärtbladen.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;">
</span><br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-4071931521571540432014-09-27T19:28:00.001+02:002014-09-27T20:49:09.200+02:00Dagens dikt<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>NO-BOK</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Vanlig tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-language:EN-US;}
</style>
<![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">När jag är på Lyr, i Sverige, ser jag alltid fram emot
Dagens dikt i radions P1. Klockan tolv precis slår klockan sina slag och
därefter en kort tystnad. Så kommer dikten Programmet har funnits så länge jag
kan minnas (och mycket längre, sedan ett par decennier innan jag föddes
faktiskt). Sex dagar i veckan kan tiden kalibreras. Med poesi.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Först poesi
sedan politik</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br />Denne första dag slår jag förväntansfull på radion några
minuter i tolv. Så hör jag: <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Dagens dikt
utgår idag. En<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>direktsändning med
talmannen och socialdemokraternas partiledare som håller presskonferans om
senaste nytt i regeringsbildningen.</i> Har de inget sinne för vad som är
viktigt i mitt moderland i dag? Först poesi, sedan politik.<br /><br />Resolut går jag och hämtar en diktsamling i bokhyllan.
Högt säger jag: Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång. Dång.
Dång. Så läser med tydlig stämma:</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><b>Bön om barnsligt beskydd</b><br />Inte mer
än människa<br />önskar
jag att någon lite mer människa<br />ville
gripa min hand<br />(så som
en gång skedde)<br />Men
närmar sig en ängel<br />är
krypskyttarna genast där<br />och
vingskjuter den<br /><br />Säkrare
då<br />att
ställa sig under ett barns beskydd<br />Låt dem
bara inte märka det<br />Hos
barnen finns den segrande andningen<br />de
leende nyckelbenen<br />Högre
högre ropar barnen<br />och
lutar sig bakåt i gungorna<br />Med
händerna hårt knutna kring repen<br />tar de
fart<br />och
kastar sig ut i rymden</span></span><br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></span>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin-bottom: .0001pt; margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">De
kommer till världen levande i varje ögonblick<br />Som ett
urtaget hjärta ligger den nyfödda på mitt bröst<br /><br />Tänk om
ett spädbarnsuniversum<br />ville
knoppas av och ympas på den gamla stammen<br />växa och
blomma<br />som hade
jag lagt döden bak mig<br />Vigt i
vajande grenar<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>gömd i gungande
grönskan<br />klättrar
den djärvaste flickan</span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></i></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">”Dagens dikt var
Bön om barnsligt beskydd av Arne Törnqvist ur samlingen Bröstvärn, från 2001. Den
lästes av Britt Eriksson”</span></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4483287582112463902.post-15883389781355215302014-09-27T19:16:00.000+02:002014-09-27T19:26:23.658+02:00Förlåtelse<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">En vecka ensam. Helge är på Feiring klinikken, i Feiring,
i fyra veckor för hjärtrehabilitering efter sommarens hjärtklaffoperation. Jag
har höstlov och har rest till Lyrön.</span><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"> </span></b></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikCiNhEVQDOFm7nGZuXDG2XxeeeErvL9GZAK-oVvj_lF0SS_8dHEPbsccF6yxbAmH6YY3Azhsttf7cVDv7NALy2L-8laaiUoOzz-zpmWGKK9u4dcOHTB1CWlNiPJhozXOohzvlm6P2MmQ/s1600/tutu.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikCiNhEVQDOFm7nGZuXDG2XxeeeErvL9GZAK-oVvj_lF0SS_8dHEPbsccF6yxbAmH6YY3Azhsttf7cVDv7NALy2L-8laaiUoOzz-zpmWGKK9u4dcOHTB1CWlNiPJhozXOohzvlm6P2MmQ/s1600/tutu.jpg" height="320" width="224" /></a></div>
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Förlåtelse</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br />I veckan var jag och lyssnade på Desmond Tutu och hans
dotter Mpho Tutu. De samtalade med Geir Lippestad kring temat förlåtelse.
Desmond och Mpho har skrivit en bok om förlåtelse, på norska Tilgivelse. </span><span style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%;">Fire steg mot fred med deg selv og
fred i verden. </span><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">De talade om förlåtelse i stora och små perspektiv,
förlåtelse av sig själv, mellan människor, i nationer och globalt. Varmt,
humoristiskt och kärleksfullt talade de om, såväl de ohyggliga handlingar vi
människor kan göra mot varandra, som den fantastiska förmåga vi har att
förlåta, gå vidare och skapa fred.</span></span><br />
<div class="MsoNormal">
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Retreat</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br />Denna vecka blir en retreat för meg och jag tänker gå i
process kring förlåtelse i mitt liv. Dagligen, som terapeut, upplever jag hur
mycket energi och livskraft som är fastlåst i upplevelser som aldrig blivit
förlösta. Desmond och Mpho Tutus bok innehåller vägledning i de fyra steg de
menar utmärker alla förlåtelseprocesser. Den första instruktionen är att finna
en sten. Jag tar på mig mina nyköpta grova kängor, som får sin premiärtur, med
en intention om att finna en vacker sten vid havet.</span></span><br />
<br />
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Finn en sten</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br />På vägen tillbaka till huset inser jag att jag totalt
glömt bort att se efter en sten. Jag var upptagen av så mycket annat; blommor,
nypon, slånbär, känslan av små lätta regndroppar mot ansiktet, lukten av hav,
av träd, av nerfallna vildäpplen i förruttnelse. Jag blir irriterad på mig själv för att jag missat
stensökningen. Men så tänker jag, okej, förlåt dig själv för det. Det finns
stenar på grusvägen, kanske det till och med blir mer riktigt, en sten på en
väg, att gå vägen. I nya skor.</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br /></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga747cy3XJdnR0W4XYBcH9PCL_8XNWLUNDnHUQV7j5_JMvLCREzRiUsTUDESAmIl4Pci6EQqFe2HQ4aeq0kKEwTBso1e1dsPRCxqNqn4qwJBqgDS1ncE_iPNvUOIcoYJ_S1ZXIdcH6Jf4/s1600/lysfj%C3%A6r-jpg.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEga747cy3XJdnR0W4XYBcH9PCL_8XNWLUNDnHUQV7j5_JMvLCREzRiUsTUDESAmIl4Pci6EQqFe2HQ4aeq0kKEwTBso1e1dsPRCxqNqn4qwJBqgDS1ncE_iPNvUOIcoYJ_S1ZXIdcH6Jf4/s1600/lysfj%C3%A6r-jpg.jpg" height="320" width="312" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "Trebuchet MS",sans-serif;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;">Fann en fjäder</span></b><span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: SV;"><br />Jag får syn på en vit fjäder vid vägkanten, plockar upp
den. Ska jag ta den istället för en sten? Nej, jag ska ha en sten också. Tar
upp en sten, känner ingenting. Tar upp en till och släpper dem igen. Så faller
min blick på en rosagrå sten. Smutsig och oansenlig. Inte speciell. Men den
väljer jag. Går in och tvättar den ren.Lägger fjädern och stenen bredvid varandra på en
ljusstake jag nyligen fått i födelsedagspresent.Tar upp boken och ser på omslaget. Vad ser jag? Fyra
fjädrar som faller i luften. En för varje steg i förlåtelsesprocessen, antar
jag. Mitt första steg har börjat. </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/13444786715462499420noreply@blogger.com0