Mörker. Månsken. Stjärnor.

Frosten gnistrar utanför. Mörker och månsken måste kännas, lyssnar jag kroppen säga, inte tänkas inne i huvudet. Fötterna vill känna, fysikt känna. Mot huden. Naken träder jag ut i mörker, månsken och kroppen tar in och tar emot. Det är tyst. Helt stilla.

Eld og Eos
Inomhus igen gör jag eld i braskaminen. Där är en pulserande närvaro, i fötterna, under filten, framför lågorna. Sakta börjar ett ljus att komma, synas bakom bergen och enarna. Ett svagt rosa sken. Jag går ut igjen. Månen och morgonstjärnan.Tillbaka inne är det enda ljud som hörs ett knäppande i järnkaminen. Mina ögon följer lågorna från veden och uppåt, det kommer hela tiden nya. Fotsulorna är det som känns mest i kroppen, så pulsen, ekot av hjärtslagen. Hjärtat och andningen. Himlen blir grå. Men nu klarnar himlen, nu är hon här igjen, Eos – morgonrodnadens gudinna. Himlen är besjälad, naturen är besjälad, jag är besjälad. Kroppen är i själen.

                                                                            

Fantasidialog
Liggande i soffan föreställer jag mig vad Helge ska säga när han kommer upp och jag berättar att jag stått naken utomhus i minusgraderna. Helge (strängt): “Men da har du blitt nedkjølt, du kommer til å bli syk!” Jag (bestämt): “Nej, det blir man inte sjuk av. Man blir sjuk av baciller och virus.” Men det har varit värt det, tänker jag. Att ge Helge rätt, alltså.

                                                                               

När Helge kommer upp strålar han “Godmorgon. Se, ett rådjur”. En bock kommer sakta gående mot huset. Äter av gräset. Ser sig omkring. Lugn. Han är vacker, med horn och gyllene päls. Så tar bocken ett skutt närmare två meter upp på berget och strövar makligt vidare. 

- Jag har stått naken ute i frosten och månskenet, berättar jag.
- Så herlig, säger Helge, ønsket du å virkelig føle det? 

Vad var det för en sträng inre röst jag lånade ut till honom i min fantasidialog? Och: Vad finns inne i Helge som jag inte bara tar fel på men som också är något jag inte ännu lärt känna. När jag har varit hemma och Helge på Lyr har jag fått de mest poetiska SMS jag sett.