fredag 27. september 2013

Det är verkligen höst nu

Höstdagjämningen har passerat. Det är helt svart ute när jag vaknar vid femtiden. Jag låg och mediterade till klockan ringde kvart i sex. Helge drog mig intill sig. Han förde min hand  till sitt hjärta. Vi låg hopslingrade, länge. Jag går upp. Njuter av mitt morgonte, Kushmi, Earl grey polish blend. Beställd på nätet från Paris.  

Morgonmöte med rådjur och får
Idag vill Helge följa mig en bit på vägen till kontoret. När vi kommer ut genom dörren står ett rådjur på gatan och ser på oss. Det står alldeles stilla och ser oss in i ögonen. Vi  står lika stilla, ser tillbaka och jag säger godmorgon och småpratar lite med rådjuret. Hon vrider på huvudet och jag tolkar det som att hon lyssnar. Efter en god stund går den sakta vidare och försvinner in genom grannens häck.Det är gryning och 4 grader. Kallt om fingrarna. Denna sommaren har varit så lång och eftersommaren så varm att det är först nu jag tar in att årstiden höst är här hellt och fullt.

Ljudet av fårbjällror. När jag ser in mellan träden bakom stängslet intill gångvägen ser jag några får skymta mellan träden. De rör sig sakta och makligt. Vi stannar vid vattnet. Idag är det många änder här. Tidigare har det vanligen varit många änder här, men den här sommaren har devisst varit någon annanstan. Men nu är de här. Det står rök ut av våra munnar när vi framsäger Mariabönen, första morgonen med små moln vid utandning. Hösten är verkligen här. Helge går med mig nästen hela vägen. Vi småpratar, tar in intryck och fotograferar. 

Behov att rensa ut
Jag har nu för tiden ett sådant behov för att ordna, göra mig av med ting, rensa ut, kasta, ge bort. Sista veckan har det varit böcker. På kontoret är det många böcker jag inte behöver längre. Ett par hundra böcker har hittils sorterats ut. Men jag har också återfunnit några pärlor. Idag fann jag Martin Bubers Jag och Du, första gången publicerad 1923. 

Kärlek er ett tillstånd
Jag blir till i förhållande till Duet; i det jag blir till som Jag säger jag Du. Allt verkligt liv är möte.
Jag tänker att mitt förhållande til vad kärlek är har ändrat sig. Tidigare tänkte jag att kärlek var känslor jag kunde ha eller inte ha, som jag kunde uppleva eller inte uppleva. Jag trodde att kärlek var knuten till personer. Nu förstår jag att det är något jag själv kan skapa, medskapa, att jag kan ställa mig öppen till kärleken där den visar sig. Att jag kan uttrycka den där jag har möjlighet. Kärlek är ett tillstånd.Martin Buber skriver om kärleken: Känslor ”ägs”; kärleken äger rum. Känslor bor i människan; men människor bor i sin kärlek. Detta är ingen metafor utan verkligheten: kärleken är inte bunden till Jaget, så att den bara har Duet till ”innehåll”, till föremål; den är ”mellan” Jag och Du. Jag har läst det tidigare och tyckt det var vackert, men jag har nog inte förstått det, inte förstått dimensionen av det hans ord beskriver.

 

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar