Morgonmöte med rådjur och får
Idag vill Helge
följa mig en bit på vägen till kontoret. När vi kommer ut genom dörren står ett
rådjur på gatan och ser på oss. Det står alldeles stilla och ser oss in i
ögonen. Vi står lika stilla, ser
tillbaka och jag säger godmorgon och småpratar lite med rådjuret. Hon vrider på
huvudet och jag tolkar det som att hon lyssnar. Efter en god stund går den
sakta vidare och försvinner in genom grannens häck.Det är gryning
och 4 grader. Kallt om fingrarna. Denna sommaren har varit så lång och
eftersommaren så varm att det är först nu jag tar in att årstiden höst är här
hellt och fullt.
Ljudet av
fårbjällror. När jag ser in mellan träden bakom stängslet intill gångvägen ser
jag några får skymta mellan träden. De rör sig sakta och makligt. Vi stannar
vid vattnet. Idag är det många änder här. Tidigare har det vanligen varit många
änder här, men den här sommaren har devisst varit någon annanstan. Men nu är de
här. Det står rök ut av våra munnar när vi framsäger Mariabönen, första
morgonen med små moln vid utandning.
Hösten är verkligen här. Helge går med mig
nästen hela vägen. Vi småpratar, tar in intryck och fotograferar.
Behov att rensa ut
Jag har nu för
tiden ett sådant behov för att ordna, göra mig av med ting, rensa ut, kasta, ge
bort. Sista veckan har det varit böcker. På kontoret är det många böcker jag inte
behöver längre. Ett par hundra böcker har hittils sorterats ut. Men jag har
också återfunnit några pärlor. Idag fann jag Martin Bubers Jag och Du, första gången publicerad 1923.
Kärlek er ett tillstånd
Jag blir till i förhållande till Duet; i det jag blir till som Jag säger jag Du. Allt verkligt liv är möte.Jag tänker att mitt förhållande til vad kärlek är har ändrat sig. Tidigare tänkte jag att kärlek var känslor jag kunde ha eller inte ha, som jag kunde uppleva eller inte uppleva. Jag trodde att kärlek var knuten till personer. Nu förstår jag att det är något jag själv kan skapa, medskapa, att jag kan ställa mig öppen till kärleken där den visar sig. Att jag kan uttrycka den där jag har möjlighet. Kärlek är ett tillstånd.Martin Buber skriver om kärleken: Känslor ”ägs”; kärleken äger rum. Känslor bor i människan; men människor bor i sin kärlek. Detta är ingen metafor utan verkligheten: kärleken är inte bunden till Jaget, så att den bara har Duet till ”innehåll”, till föremål; den är ”mellan” Jag och Du. Jag har läst det tidigare och tyckt det var vackert, men jag har nog inte förstått det, inte förstått dimensionen av det hans ord beskriver.
Jag blir till i förhållande till Duet; i det jag blir till som Jag säger jag Du. Allt verkligt liv är möte.Jag tänker att mitt förhållande til vad kärlek är har ändrat sig. Tidigare tänkte jag att kärlek var känslor jag kunde ha eller inte ha, som jag kunde uppleva eller inte uppleva. Jag trodde att kärlek var knuten till personer. Nu förstår jag att det är något jag själv kan skapa, medskapa, att jag kan ställa mig öppen till kärleken där den visar sig. Att jag kan uttrycka den där jag har möjlighet. Kärlek är ett tillstånd.Martin Buber skriver om kärleken: Känslor ”ägs”; kärleken äger rum. Känslor bor i människan; men människor bor i sin kärlek. Detta är ingen metafor utan verkligheten: kärleken är inte bunden till Jaget, så att den bara har Duet till ”innehåll”, till föremål; den är ”mellan” Jag och Du. Jag har läst det tidigare och tyckt det var vackert, men jag har nog inte förstått det, inte förstått dimensionen av det hans ord beskriver.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar