lørdag 27. september 2014

Förlåtelse

En vecka ensam. Helge är på Feiring klinikken, i Feiring, i fyra veckor för hjärtrehabilitering efter sommarens hjärtklaffoperation. Jag har höstlov och har rest till Lyrön. 

Förlåtelse
I veckan var jag och lyssnade på Desmond Tutu och hans dotter Mpho Tutu. De samtalade med Geir Lippestad kring temat förlåtelse. Desmond och Mpho har skrivit en bok om förlåtelse, på norska Tilgivelse.
Fire steg mot fred med deg selv og fred i verden. De talade om förlåtelse i stora och små perspektiv, förlåtelse av sig själv, mellan människor, i nationer och globalt. Varmt, humoristiskt och kärleksfullt talade de om, såväl de ohyggliga handlingar vi människor kan göra mot varandra, som den fantastiska förmåga vi har att förlåta, gå vidare och skapa fred.


Retreat
Denna vecka blir en retreat för meg och jag tänker gå i process kring förlåtelse i mitt liv. Dagligen, som terapeut, upplever jag hur mycket energi och livskraft som är fastlåst i upplevelser som aldrig blivit förlösta. Desmond och Mpho Tutus bok innehåller vägledning i de fyra steg de menar utmärker alla förlåtelseprocesser. Den första instruktionen är att finna en sten. Jag tar på mig mina nyköpta grova kängor, som får sin premiärtur, med en intention om att finna en vacker sten vid havet.


Finn en sten
På vägen tillbaka till huset inser jag att jag totalt glömt bort att se efter en sten. Jag var upptagen av så mycket annat; blommor, nypon, slånbär, känslan av små lätta regndroppar mot ansiktet, lukten av hav, av träd, av nerfallna vildäpplen i förruttnelse. Jag blir irriterad på mig själv för att jag missat stensökningen. Men så tänker jag, okej, förlåt dig själv för det. Det finns stenar på grusvägen, kanske det till och med blir mer riktigt, en sten på en väg, att gå vägen. I nya skor.

Fann en fjäder
Jag får syn på en vit fjäder vid vägkanten, plockar upp den. Ska jag ta den istället för en sten? Nej, jag ska ha en sten också. Tar upp en sten, känner ingenting. Tar upp en till och släpper dem igen. Så faller min blick på en rosagrå sten. Smutsig och oansenlig. Inte speciell. Men den väljer jag. Går in och tvättar den ren.Lägger fjädern och stenen bredvid varandra på en ljusstake jag nyligen fått i födelsedagspresent.Tar upp boken och ser på omslaget. Vad ser jag? Fyra fjädrar som faller i luften. En för varje steg i förlåtelsesprocessen, antar jag. Mitt första steg har börjat. 


Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar