Dikt

Bevisa fåglarna för mig, där de flyktar!

Men vem frågar en dikt: Har det verkligen skett?

Irrvägar. Skogsvägar. Träet lever i timmerstockarna.

Men det rör sig så sakta att du inte ser det

när du passerar. Och inte ens

om du vänder dig om.

Fukt samlar sig, hagelkorn knackar insisterande

på mitt huvud: Vem är jag? Varför är jag här?

Himlen speglar sig i sjön. Veckad metallfolie,

som packat in allt under ytan

i ett skyddande hölje; djupen du behöver som färdkost.

Nattfjärilar söker mot ljuset i drömmarna

vecklar ut de besked som under dagen

hastigt dolde sig i de korta tystnaderna.

Fjädrar faller sakta, samlar sig.

En kudde att vila huvudet mot.

  

Bara ljudet av en stilla susning.