mandag 30. desember 2013

Uppvakning – eller att vakna om morgonen

Det är mitt i natten. Det är helt klart ute och en stjärnhimmel med så starkt lysande stjärnor att jag blir bländad och överväldigad av litenheten i storheten. Jag är i tystnaden, en liten prick på jorden. Min del av universum lika klar som himmelen. Jag sover några timmar och gästas av djur i mina drömmar. Stora hundar av okända raser, kattliknande varma mjuka varelser och hjortar som lyfter sina kronor mot himmelen. När jag försiktigt smyger upp ur sängen, för att inte väcka Helge, är det fortfarande mörkt. Jag går från vila, från kroppens dvala, från drömmarnas värld och tillstånd ut ur sovrummet. Det är stilla. Ett varande. Inga tankar har ännu börjat spinna. Jag är öppen och fri. Närvarande och ännu inte påverkad av de tankar som begränsar mig och gör mig inskränkt och dum. 

Ett spirituellt väsen
Innan tänkandet kidnappar min hjärna är jag i kontakt med en större intelligens och kunskap, en självklar del av en pulserande energi. På natten och tidigt om morgonen är jag naturligt uppvaknad. Helt av sig självt är jag ett spirituellt väsen fyllt av kärlek, fred och glädje. Sedan vaknar jag mer och mer, samtidigt som jag blir själsligt alltmer sömnig. Då behöver jag bidra själv om jag vill behålla ett uppvaknat tillstånd, meditera, vara närvarande, fysikt känna min del i Alltet. Men så faller jag ur. Igen och igen.    

Ett sug
Jag fascineras av skillnaden mellan tillstånden. När jag har fallit ur och åter närmar mig, känns det som en upplyftande kraft. När jag rör mig mellan ”o-kontakten” med mig själv och Alltet å ena sidan, och det närvarande” i-kontakt” å den andra sidan, upplever jag något som jag närmast kan beskriva som ett sug. Jag kan uppleva det när jag läser dikt. Att gå från att öppna en bok och läsa, till att bli en del av ett diktunivers, ett kollektivt medvetande som bara finns i det överskridande, i tomheten mellan orden. Jag kan uppleva det i naturen. Att gå från att lägga märke till detaljer och betrakta naturen, till att bli en organisk del av den. Jag kan uppleva det i inre sinnestillstånd. Att gå från en yttre tankestyrd funktionalitet och till en inre levande tomhet och klarhet.  

Att stiga och att falla
Fascinationen av skillnaderna ligger i att medvetet uppleva såväl suget ”uppåt” som kraschlandningarna. Det kan vara en brutal upplevelse att falla från ett personligt behagligt upphöjt mystiskt tillstånd till att se andra sidor av livet; med olyckor, fattigdom. Eller dimridåer som skingras och naturen ses exploaterad, nersmutsad, ful. Min upplevelse av verkligheten är alltid min egen konstruktion. Min ändring i perception kan gå från det ena till det andra, stiga uppåt eller falla med ett magplask neråt. Men jag kan ofta märka när det sker. Jag är inte fången i det. Jag kan le åt det mänskliga i det lilla. I det stora. 

Vaken eller sovande vaken?
Jag har Tomas Tranströmers samlade dikter liggande här i huset. Jag läser en dikt emellanåt, slår upp på måfå och läser där min blick fäster sig. Mina ögon fastnade nu på de sista raderna av en dikt:

Det liknar dropparna av svart djupsinne
Som ibland fångas upp av själen,

Som ger en välgörande stöt. Gå!
Inspiration att öppna ögonen.

Denna morgon talar orden direkt till mig. Jag sluter ögonen och tar de till mig, tar orden djupt  in i själen. Men det stod visst om inspiration att öppna ögonen?

Så läser jag dikten från början. Vad är det  dikten heter -  Espresso?

Espresso
Det svarta kaffet på uteserveringen
med stolar och bord granna som insekter.

Det är dyrbara uppfångade droppar
fyllda med samma styrka som Ja och Nej.

Det bärs fram ur dunkla kaféer
och ser in i solen utan att blinka.

I dagsljuset en punkt av välgörande svart
som snabbt flyter ut i en blek gäst.

Det liknar dropparna av svart djupsinne
som ibland fångas upp av själen,

som ger en välgörande stöt: Gå!
Inspration att öppna ögonen.

Tar en klunk av mitt goda morgonkaffe. Är jag nu vaken eller sovande vaken? Den sugande känslan är där. Uppvaknande kan väl också vara kul? Buddhister skrattar ofta. Dalai Lama har mycket humor.


Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar