lørdag 31. august 2013

Vi går vägen tillsammans

Den här veckan har Helge varje morgon gått med mig en bit på vägen till jobbet. Olika långt och i olika tempo beroende på dagsformen. Det verkar som de värsta efterverkningarna har passerat toppen. Smärtan i halsen är mindre och Helge har börjat att äta vanlig mat, om än i mosad form. Rösten tar slut om han pratar, så vi är mycket i tystnad. Det är behagligt, nästan som att vara på retreat. Morgonturerna har varit skiftande i sin karaktär. Några morgnar kyliga, åtta-tio grader. Fingrarna kalla. Andra morgnar har kroppen blivit solvärmd och jackan glidit av. Luften är frisk, höstfrisk. Dofterna i skogen; blåbärsris, fukt, fällda björkträd, hästspillning, jord, mossa.

Skönhet – vemodig men kraftfull

Nu är många blommor överblommade. De som fortfarande är i blomstring är färre. Gullris, kungsljus, nunneört. Blåeld som väcker minnen om Gotland. Praktlysing, gulsporre och renfana. Johannesört. Vitklöver, rödklöver, skogsklöver. När jag räknar efter är det tjugofyra olika arter jag har sällskap med på vägen. Faktiskt upptäcker jag också ett par som blommat ut som jag inte sett när de var i blomstring. Överblommade blommor har en egen skönhet. Vemodig men kraftfull. Väntar på att sprida sina frön. Bär nästa år i sitt inre.

Saknar arbetsgemenskap
De morgnar jag och Helge har tillsammans, vaknar, ligger tätt intill, värmer, känner hjärtana: allt bär jag med mig in i dagen. Men jag saknar att arbeta tillsammans med Helge. Tidigare har vi delat stora delar av arbetsdagen, mött patienter tillsammans, gått ut på lunchen och tagit en kopp kaffe, återvänt hem tillsammans. Vi har under årens lopp lärt känna varandra som yrkespersoner, som terapeuter och undervisare. Vi har bidragit till varandras utveckling och fördjupning. Vi har delat emotionellt berörande stunder med patienter, kursdeltagare, åhörare – tillsammans. Liver har varit en helhet. Vi som par, föräldrar, kolleger. Jag tror vi hjälpt varandra att få fram det bästa i den andre. Jag saknar Helge i den delen av mitt liv nu. 


Dimman ligger tät
En morgon ligger dimman tät. En speciell stämning, gåtfull.  Jag vill gå tidigare och tidigare hemifrån för att kunna vara närvarande på vägen. Stannar, luktar, blundar och lyssnar, fotograferar. En av morgnarna i veckan  undrade jag mig över att jag inte ser många djur.

Uppmärksamhet

Om du har tid och lust just nu: ta en  minut och se dig runt i det rum du sitter i och lägg märke till allt du ser som är rött. Se det, ta det in – i en minut. Vänta med att läsa vidare. Såg du många röda ting? Säkert. Vad såg du som var blått? Vi upplever det vi har vår uppmärksamhet på. Vi kan också välja det vi har uppmärksamhet på. Problem eller kärlek. Sjukdom eller allt det som är friskt. För ett par veckor sedan hörde jag på ett föredrag om cancer av läkaren Johannes Ørbeck-Nilssen. Han sa mycket klokt. En av flera saker jag fäste mig vid var att han inte tyckte om att prata om att förebygga. För tanken om att förebygga, tex cancer, innehåller också tanken att vi ska bli sjuka. Hm, tänkvärt.

Fauna, också

Men djur. Är det djur på vägen till kontoret? Eller är det i huvudsak blommor? Starten på morgonpromenaden var i ljudet av fårbjällror. På markerna till Drengsrud gård betar får. Vi såg ett par vid inhägnaden mot gångstigen. Så kom en hund med en morgontrött husse. Mördarsniglar. Pilfink. Vid vattnet en spindel och flugor. Några änder kom simmande mot oss. Vi såg duvor och en gulsparv. En svart katt och en grå katt. Ljudet av en tupp som gol. En sädesärla hoppade vid sidan av oss ett stycke på vägen. En nyplöjd åker hade besök av ett gäng gråtrutar. Vid en villa hoppade en ekorre mellan träden. Nere vid Askerelven var många änder som åt gräs, i sällskap med både skator och kråkor. En fjäril landade på en tistel och sög nektar. Minst sjutton djur upplevde jag när jag väl såg och lyssnade efter.

Jag njuter

Jag njuter av både flora och fauna. Jag njuter av allt det mitt liv innehåller. Jag är tacksam över varje dag, tacksam över att dela livet med Helge. Alla svåra och krävande stunder (liksom glädjefyllda och lätta, inte att förglömma) innehåller möjligheter att öppna ögonen - öppna hjärtat. 


2 kommentarer:

  1. Så vackert du förmedlar livets intryck käraste Britt. Vill så gärna förmedla lika innerligt att jag tar del av den inlevelse du/ni förmedlar. Men känner mig berörd bortom alla ord... TACK...

    SvarSlett
  2. Jag är så glad att du läser och tar in. Berörd är jag också bortom alla ord.

    SvarSlett