lørdag 9. august 2014

Brev till min älskade

När Helge och jag hade mötts, jag bodde i Sverige och han i Norge, skrev vi långa brev till varandra. Nu har jag skrivit ett brev i stunder vi varit åtskiljda det senaste dygnet. När Helge lagt sig före mig. När han legat i sin säng och sovit om morgonen. Vi har inte sovit i samma säng på en månad. Helge har varit på sjukhus, varit rekonvalescent. Efter hjärtoprationen har han sovit oregelbundet, bara fått sova på rygg. Det har varit ensamt att sova i ett annat rum. Det har varit skönt att sova i ett eget rum. Men tomt. 

Morgonmottagning 
Lyr 8 augusti 2014

Kära, älskade Helge.
En morgon i veckan som gick var du uppe före mig. Jag kom ner från sovrummet i övervåningen och på väg nerför trappan får jag se dig stå i köket, i din blå morgonrock, stå med armarna utsträckta helt till sidorna, öppen, väntande på att ta emot mig, helt öppen, ta mig i din famn. Jag blev så berörd, helt yr. Att bli mottagen så om morgonen, det första jag mötte, så mycket kärlek att jag nästan svimmade.

Det blev en så stark upplevelse av kärlek, att bli mottagen som den jag är, en skapelse. Jag var berörd hela dagen och är det fortfarande. Jag kände att något nytt blev skapat i mig och jag erfarde att jag lät (läs: vågade låta) mig skapas.Det var inte första gången du mött mig så, men det var något unikt den här morgonen. Jag vet inte om jag var annorlunda, om du var annorlunda. Kanska har de senaste åren med sjukdom och andra utmaningar hjälpt vår kärlek till att inte förvänta något, inte kräva något, inte analysera – kärleken upplevs som en nådegåva. Vad tänker du?

Din kropp förändras
Din kropp förändras hela tiden. Mina händer kommer ihåg din kropp som den var när vi möttes för 20 år sedan, mina celler minns. Men nu har du en förändrad kropp. Ny och densamma. Du skapas, omskapas, nyskapas inför mina ögon, mina öron, mina händer.

Det är nya ärr att lära känna. Ärret efter hjärtoperationen läker så fint. När jag lägger mitt öra till ditt reparerade hjärta tycker jag att det slår tydligare, lite mer bestämt. En lite annorlunda musik som tonar fram. Ett annat ljud att bli bekant med. Nytt och detsamma. 

Samma. Och annorlunda
Igår kväll, när vi satt och åt krabbor till middag, och jag såg dig in i ögonen la jag igen märke till att dina ögon är klarare. Din blick har påverkats de senaste åren av strålning, cellgifter, ett försvagat hjärta. Dag för dag efter operationen har ögonen blivit klarare och klarare. Vänner på besök har också sett det och kommenterat det. Jag vet inte om du ser det själv? Jag skrev i går kväll, medan jag var medveten om månen, som var nästan full, som ett stort öga över berget, att jag upplevde att din blick var lik som förr. Samma. Och annorlunda. Mer erfaren, ännu mer erfaren.

Revelj
Idag väcktes jag strax efter fem. Det var en kråka som envist upprepade sin revelj utanför fönstret. (Det skulle förvåna mig om inte du också hörde den.) Inte kan jag sova när naturen kallar. Inte kan jag ligga här när själen blir kallad på. 

Jag går upp och ut i tystnaden för att komma närmare stillhet. Här är det ljud som inte stör, de hör till tystnaden – en duva, lövens sus. Naturens ljud förtätar tystnaden och gör den tydligare. Det är vått, vått av dagg. Berget är rosafläckigt av ljung. I björkdungen utanför huset är det speciellt en björk där fåglarna verkar tycka mest om att vara. Nu går jag ut i pyamas och stövlar och ställer mig under trädkronan, lutar mig intill björkstammen och hör, i den lilla vinden som är, svagt, hur löven sjunger sin stilla sång. Jag håller om trädet, lägger örat intill, lägger hjärtat intill, känner trädets puls, eller min, eller Alltets. Alla, är en. En skapelse, ett hjärta. 

Tid betyder att vara på två ställen
Solen stiger över trädtopparna och berget och belyser trädet mer och mer, det gröna på de våta löven blir ännu grönare. Stammen svartvit i varierat mönster. Jag förnimmer det spegelvända trädet under marken, rötterna som sträcker sig meter efter meter ner i underjordsvalvet. 

”Tid betyr å være to steder” skriver Jan Erik Vold i en dikt. Nu är jag bara här.
Så går jag in och skriver brevet färdigt till dig. Du kommer nog snart upp ur sängen och kan gå ner och ta ett morgondopp med mig. (ja, tänk att du redan i så pass form att det med försiktighet är möjligt!). 

Du är
Jag är. Skapelse. Jag glädjer mig till att möta dig. Till att krama dig försiktigt och låta våra hjärtan mötas och stämma av med varandra. Du återskapas i mitt minne. Nyskapas i mitt sinne. Framskapas i din kropp. Du är. 

Din B


Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar