mandag 5. august 2013

Själspartners i hjärtat

Fredag morgon körde jag Helge till Radiumhospitalet. Han skulle läggas in över helgen då han inte klarade att få i sig näring på grund av illamående och att halsen blivit öm och trång efter all strålniing. När Helge gick ut ur bilen och vi kysst varandra farväl gick han några meter, stannade, vände sig om och vinkade. Gick några meter till, stannade, vände sig om. Meter efter meter fortsatte han så till han till slut försvann in genom ingången. Jag satt kvar, ögonen fylldes med tårar som sakta började rinna utmed mina kinder. Varför kändes detta avsked så starkt? Handlade det om mig, var det separationsångest? Handlade det om min medkänsla med Helge och det han skulle gå genom denna dag? Eller rörde det vid något i vår relation?

Sista cellgiftkuren

Vi sms:ade varandra så jag från kontoret kunde följa Helge, i pauser mellan pasienter. I dag var det sista(!) cellgiftkuren. Jag fick veta när han var på plats för cellgift, när han var färdig med cellgiften och gick till strålningen. Så fick han satt in sonden. En slang in genom näsan och ner till magen. Vidare till CT-röntgen för att de skulle se om den satt riktigt. Väntetider. Väntetider. Upp till avdelningen för inläggning. Efter jobbet körde jag tillbaka till Radiumhospitalet och hittade fram till avdelningen han var inlagd på. «Kan jag inte få ta med mig Helge hem»? frågade jag en sjuksköterska som tog vara på Helge. «Röntgenbilden har kommit och läkaren ska se på den», svarade hon och gjorde en handrörelse som fick mig att tro att det inte var helt omöjligt. Så fick vi veta hur sonden fungarade och information om olika näringsprodukter.

Lyckligt gift

Vi väntade, väntade. Helge åt salami med potatissallad, melon, chokladmousse och drack vatten. Han var i gott humör och skojade med alla omkring. I möte med läkaren hade hon när de möttes sagt att hon måste läsa journalen. «nej, du kan snacka med mig. Okej, du får tre minuter. « Hon frågade :» Är du gift?»  «Du ska skriva att jag är lyckligt gift.» «Är du allergisk?» «Ja». « Mot vad?» «Att inte få höra sanningen»! Den fina sjuksköterskan visade oss praktiskt hur sonden fungerade, prövade med maskinen på droppställningen. Vi fick veta hur man rensar sonden och helgens behov av slangar, sprutor, behållare och näringstillskott packades i en stor plastsäck. «Ring om det är något.» «Tack.»

Slangmannen og Rövaren
Det kändes som en vinst att åka hem med Helge. «Du är visst Britt Rövardotter», sa Helge. Men inte är jag dotter till en rövare. Jag är rövaren, herself. Helge hade haft en mycket krävande dagoch var tacksam över att inte behöva dela rum med tre andra sjuka personer över natten. Helge kan inte sova när han ligger på sjukhus. Hemma i garaget hittade han en krok att fästa i takstocken och hängde upp påsen till sonden. Näring, näring. Vi tittade lite på TV.  Jag satte på måfå några filmer på inspelning och vi gick till sängs. Helge, Slangmannen i den svala källaren och Britt Rövaren uppe.


Skrattar och gråter
Lördagen ser vi på TV och jag kopplar upp en film från i går. The Bucket List. Jack Nicholson och Morgan Freeman delar rum på sjukhus och båda har cancer. De skriver en lista på vad de önskar att få uppleva innan de dör. Så startar de med att gå från punkt till punkt. En underbar film. Vi gråter och vi skrattar.

Njuter sinnesintryck
Helge sitter mest  inne denna solrika sommar. Han ska inte vara i solen då strålningen kan missfärga huden. Faktiskt ska han inte exponera hals/kindpartiet för sol det kommande året. Jag sitter i trädgården, i solen, läser, dricker kaffe, äter smörgås med egenodlade tomater, persilja, gräslök och örter från trädgården. Plockar några jordgubbar och smultron på marken bredvid mig. Det smakar otroligt gott, njuter alla sinnesintryck. Tänker på Helge som bara känner metallsmak.


Agape
Min själ är förbunden med Helge. Den kontakt vi har är stark och vacker. Vi är själsvänner, nej mer en det, själspartners. När jag blundar och ser Helge framför mig, ser jag ett mjukt, varmt ljus. Och ett leende. Jag älskar hans kropp. Den förändrar sig, rund, smal, stark, svag, rensad av lifefood och detox, full av gift, i form och ur form. Hans själs ljus är detsamma. Mitt hjärta är öppet. Jag älskar honom och känner mig älskad av honom. Villkorslöst. Där finns inga villkor. Inga frågor.  Kärlek handlar inte så mycket om känslor. Känslor kommer och går. De kan förändras från en dag till en annan. Den kärlek jag upplever, rättare sagt lever, är mer ett tillstånd. Du är i kärlek, jag är i kärlek. Vi möts där. I våra hjärtan. Djupt i själen lever agape. De individuella själarna möter varandra och universums själ i hjärtana. I en annan språkdräkt kan agape beskrivas  som:

It’s an overflowing love which is purely spontaneous, unmotivated, groundless and creative…the love of God operating in the human heart.

Med Martin Luther King Jr.s ord.
 

5 kommentarer:

  1. Det er så vakkert det du skriver Britt, om relasjonen deres og om hvordan dere omfavner det som livet bringer. Jeg kjenner meg privilegert, og veldig ydmyk som får del i det som skjer med dere. Dere er begge to med i våre bønner. Tro tilbyr selskap. Vår Far gir oss sitt selskap når vi ber. vh Dag W.

    SvarSlett
  2. Wow! Du väcker både gråt och skratt i det du så levande och fyllt med vacker kärlek förmedlar, Britt!

    SvarSlett
  3. Og filmen The Bucket List er virkelig en strålende film. vh D

    SvarSlett
  4. Så utrolig vakkert du skriver om kjærligheten, Britt.
    Klem fra Anne R.

    SvarSlett