En musik i hjärtat

Sitter i morgonen och har tänt i spisen. Elden flammar. Den är en kontrast till gråheten. Grå himmel, grått berg, gråvåt luft. Lågorna är som ett brinnande hjärta i en blek kropp.

Min bleka kropp har nyss doppats i havet. I gråmörkret i gryningen strosade jag ner till havet. Klädde stilla av mig och gick ner i vattnet. Det är kallare nu, kylan går genom muskler och fett, in till benet. Men det är inte obehagligt kallt, bara vått, omslutande, välkomnande. Jag hade glömt ta med handduken så jag klär på mig blöt och nydöpt. 

Borta från varandra
Känner nu strålvärmen och ser in i de dansande lågorna. Jag har saknar Helge när han varit borta. Först var han två veckor i Tyskland. Så möttes vi i knappt ett dygn och så reste han igen för fyra veckor på hjärtrehabilitering i Feiring. Han hade tre permissionshelger, men två av dem var jag bortrest. En i Stockholm och en nu här på Lyr. Vi har inte varit så mycket ifrån varandra sedan jag flyttade till Norge för 18 år sedan.

Innan jag flyttade sågs vi en gång i månaden. Att mötas och skiljas kändes väldigt kroppsligt. Att öppna kroppen för några dagar och stänga den igen. Det var överväldigande, intensivt starkt och härligt. Och fysiskt ont. Jag kan känna igen det i kroppen nu, det liknar, men mindre dramatiskt. 

Faser i förhållandet
Det är också härligt att längta. Att vara ifrån varandra så saknaden får ta plats. Vi utvecklar andra sätt att kommunicera, skypar, skapar vårt eget språkunivers på sms. Men nu var det väl länge ifrån varandra.

Det har varit flera olika faser i vårt förhållande. De senaste åren har det varit präglat av Helges sjukdommar, av oro, osäkerhet och väntan. Men det har också inneburit utveckling och nya erfarenheter. Helge har flera gånger förvånat mig. Han har gjort eller sagt saker som jag inte förväntat. Han har överraskat och imponerat. 

Vandra i ett landskap
Det är en gåva att få dela livet med sin kärlek (och en god del hårt arbete). Det är en gåva att känna att hjärtana slår i samma takt (och ibland i otakt). Det är en gåva att ha sagt ett fundamentalt ”ja” och hålla fast vid det. Att älska en annan människa är som att vandra i ett landskap. Att uppleva det, utforska det, se årstider växla, upptäcka att det alltid kommer något nytt.

Jag förnimmer att det att bli älskad, av sin själavän, också innebär en möjlighet att se sig själv med andra ögon. Att kunna se okända sidor av sig själv. Jag kan se sidor, som jag inte visste att jag hade, sakta träda fram. 

Hjärtblad
Vet du att alla har en musik i sitt hjärta? Den kan man själv inte höra. Det behövs en lyssnare. Först då öppnar sig hjärtbladen.