lørdag 12. april 2014

Övergångar:

Mellan vinter och vår
En vän frågade mig om jag går genom skogen om morgnarna? Ja, och jag ser fram emot det varje morgon. De senaste veckorna har det skett så mycket. Isen på den lilla sjön har gått upp. Det startade i ena kanten. Varje dag lite mer. Men det frös på igen om natten, så där kom ett tunt isskikt, som igen gick upp på dagen. En morgon hade det första andparet anlänt. 


Snön smälter mer och mer, snart är det bara på det mest skuggiga platserna det ligger kvar. Det som göms i snö kommer upp i tö. Det är mycket hundbajs som kommer fram. Ett träd har gått av, stubben visar att det var ruttet inuti. Tussilago i dikeskanter. Blåsipporna blir fler och fler.

 
Mellan tystnad och fågelkvitter
 

Under vintern har det varit stilla och tyst när jag gått tidiga morgnar. Nu kurrar duvorna. Bofinkarna sjunger. De har, liksom vi, regionala dialekter. De låter faktiskt olika beroende på var du hör dem. Jag upplevde det en vår när jag var på ön Ösel i Estland för många år sedan. Där hördes en fågelsång som jag tyckte jag kände så väl igen, men ändå inte. Fågelungarna lär sig sina sånger den första våren de lever genom att härma andra bofinkar. De finns de som tror att ungarna lär sig sina strofer redan när de ligger i ägget, innan de kläcks. Vem vet. Men melodierna de lärt sig som ungar sjunger de sedan resten av livet.

Mellan dröm och vakenhet 
En morgon ligger jag och vilar på gränsen mellan sömn och vakenhet, med en dröm på näthinnan, så tydlig. Det är en dörr i en vägg. Dörren står på glänt. En vit dörr och i springan ser jag grönska. Grönt i grönt i olika nyanser. Jag har just bestämt mig för att åka på en nio dagars retreat i maj. Innan jag somnade bad jag om en dröm om vad en sådan resa kunde komma att betyda för mig. Drömmen behöver väl inte några djupare tolkningsförsök. Men senare på dagen när jag sitter och bläddrar i en bok om symboler dyker drömbilden upp och jag ser efter om där står något. Jag läser: Doors in the walls, openings from everyday conciousness to the transcendent. Glädjer mig till retreaten om några veckor. 

Mellan det kända och det okända 
Hvor mye lever et menneske, tross alt?
Lever han i tusen dager, eller bare en?
I en uke, eller i flere århundrer?
Hvor lang tid bruker et menneske på å dø?
Hva betyr det når man sier ‘for alltid’? 

                                     Pablo Neruda


1 kommentar: