Fåglarna har morgonmöte i björkdungen. De tjattrar,
flyger från gren till gren. Positionerar sig. Så flyger de, en och en, ibland i
par, åt olika håll. Svingar sig iväg i loopar i morgonkylan. De har fördelat
dagens uppgifter. Avtalat revir. Eller bara haft behov för en morgonsamling i
gemenskap.
Kuling.
Grangrenarna i vinden, vingslag i orolig flykt. Upprörda samtal mellan träd som
använder oväder till att få det osagda sagt. Åldriga stammar vaggar lugnt, vet
att vinden kommer att lägga sig.
Sälta från havet, lägger ett vittgrått skikt över fönstren. För att inte kunna se ut, eller in.
En vit bak hoppar uppför berget. Ser bocken, bakom bergskammen, sträcka horn och huvud. Rådjuren går till de ägor, människor tror är deras, och bryter av grönkosten med röda tulpanknoppar. Äter det spädaste, vackraste - landskapets esteter.
Sälta från havet, lägger ett vittgrått skikt över fönstren. För att inte kunna se ut, eller in.
En vit bak hoppar uppför berget. Ser bocken, bakom bergskammen, sträcka horn och huvud. Rådjuren går till de ägor, människor tror är deras, och bryter av grönkosten med röda tulpanknoppar. Äter det spädaste, vackraste - landskapets esteter.
Stjärnklart. Polstjärnan och Karlavagnen. Månsken, dagen
före fullmåne. En gigantisk lampa tänds över ön. Ett ljus -nare än dagsljus.
Nattens psykoanalys. Månen tyder trädens och husens drömmar. Allt ligger
uppenbart, när dagen, om natten, tvingas introvert. Initiation i astrologik och
nattmystik. Så glömmer vi det igen när dagsljuset är tillbaka. När vitulliga
molnen skyndsamt rullar över ljusblå himmel, från land till hav. Men allt är
inte borta. Små frön vilar strax under huden, väntar på de rätta betingelserna.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar