O mörker, mörker, mörker…

I går morse var marken täckt av snö. Annars var det mörkt. Så mörkt, ett varsel om vinternatt. Mörkret skapade en stillhet med sin frånvaro av ljus. Tystnaden hördes mer liksom de få ljud som trängde fram. Fåren har fått ett par vänner, lika på håll, men mycket större. Två lamadjur; ett mörkt och ett ljust. Laman används ibland till att gå bland vildbetande fårflockar för att hålla rovdjur borta. Lurar det vargar i skogen? De gånger jag känt mig rädd i mörkret i skogen har det varit människor jag fruktat.  

Frost och snö
På vägen ner mot Asker övergår snön mer och mer i regn. Ljudet blir annorlunda, drippande, droppande. Marken är täckt av löv, hala av frost och snö. I regnet blir marken i stället hal av våta, förmultnande blad. Över fjorden ligger regndimma och ljusen i Oslo skymtar diffust långt bort. Framme på kontoret väntar jag med att slå på belysningen. Jag ser ut genom fönstret, ser Asker kyrka i dimblått gryningsljus, tornet är inpackat av byggnadsställningar. Gatlyktorna gula, billyktorna på väg mot centrum, vita. I riktning bortåt, röda. 

T.S. Eliot
Min första patient ringer återbud och jag blir sittande. Det känns så gott att vara i mörkret. Några rader av T.S. Eliot kommer fram i mitt medvetande, något om mörker och tanketomhet. Jag tänder ett stearinljus och söker i bokhyllan. Jag finner De fyra kvartetterna. O dark, dark, dark... 

I said to my soul, be still,
and let the dark come upon you…
I said to my soul, be still and wait without hope
For hope would be hope for the wrong thing;
wait without love,
for love would be love of the wrong thing;…
Wait without thought,
for you are not ready for thought:
So the darkness shall be light,
and the stillness the dancing.