Att inte resa någonstans

Det bästa är att inte resa någonstans, bara sitta stilla. Till min stora överraskelse upptäckte jag att det att inte resa någonstans var minst lika spännande som att resa till Tibet eller Cuba, menar Pico Iyer, berömd globetrotter. Han menar att det är då vi uppnår det många av oss behöver allra mest, en paus.

Det är viktigt att vara försiktig med det vi ber om – för vi kan få det. Efter en intensiv period i höst och över jul, såg jag fram emot ledighet och att en tid få göra ingenting. Jag fick en ofrivilig paus. En kvällspromenad på Lyr i mellandagarna resulterade i en bruten handled. Blev gipsad på Kungälvs sjukhus och satt i soffan med smärtor och begränsad rörlighet. Tillbaka i Norge och en vecka på arbetet. Vid röntgenkontroll visade det sig att armen inte skulle ha gipsats, den skulle opererats. De ville göra det så fort som möjligt på Bærum sjukhus, men det var många som fallit i halkan så det tog ett par dygn innan jag kom först i operationskön. En sen söndagkväll fick jag det nu hopväxta brottet uppbrutet igen och inopererat en metallskena som sitter fästad med skruvar. Sjukskrivning i ett par veckor och sex veckor utan att få belasta handen. 

Ofrivillig paus 
På grund av smärtor har jag inte kunnat använda min paus till det jag skulle önska, läsa, meditera, möta vänner. Jag har haft nog med mig själv och fördrivit tiden med musik i hörlurar och Netflix. Det var inte en sådan paus jag hade längat efter.

Men det har blivit en resa i inre landskap. Det är också spännande, du vet adrig vad du ska möta. Resan är inte bara behaglig. Jag har reflekterat mycket över ensamhet i livet. Hur ensamheten varit med mig så långt tillbaka jag kan minnas. Den har haft olika skepnader och har känslomässigt upplevts på olika sätt. I botten finns en nästintill outhärdlig smärta. Det kan gå kortare och längre perioder när jag inte är så mycket i kontakt med den. När den slår till gör det så ont. Min uppfattning om omvärlden förskjuts och jag blir upptagen av mig själv. 

Smärta och hjärta 
Jag har fallit ut av meditation. Jag behöver komma tillbaka in i att känna min del av helheten, min plats på jorden. Det är både ljus och mörker. I mörkret kan det vara lätt att tro att det inte blir ljust igen. Men det blir det. Det kan vara nära att glömma förbindelsen med alla. Med allt. Att vi hör ihop. Jag kämpar mig tillbaka till att leva helhjärtad. Pain is the condition of a feeling heart; it’s preferred to being a stone. (a  sufi – saying) 

I morse läste jag dikter. Tänk att få vakna på morgonen så här: 

ENGEL OG STJERNE
ein blå dag forkynner si kome
og dagens engel
vinker deg til seg
med begge hendene sine

og du snur deg og ser at ei stierne
lyfter hendene sine
og vinker deg farvel

(Jon Fosse)