Himmelsång

Citronfjäril. Årets första. Gullviva. Många årets första. Första vårdepression. Första sorg. Första extas i syrenhäcken. Flugor vaknar inne, flyger fram från sina hemliga vintergömslen. Humlan törnar in i fönstret. Årets första hjärnskakning.

Fåglarna har morgonmöte i björkdungen. De tjattrar, flyger från gren till gren. Positionerar sig. Så flyger de, en och en, ibland i par, åt olika håll. Svingar sig iväg i loopar i morgonkylan. De har fördelat dagens uppgifter. Avtalat revir. Eller bara haft behov för en morgonsamling i gemenskap. 

Kuling. Grangrenarna i vinden, vingslag i orolig flykt. Upprörda samtal mellan träd som använder oväder till att få det osagda sagt. Åldriga stammar vaggar lugnt, vet att vinden kommer att lägga sig.

Sälta från havet, lägger ett vittgrått skikt över fönstren. För att inte kunna se ut, eller in.

En vit bak hoppar uppför berget. Ser bocken, bakom bergskammen, sträcka horn och huvud. Rådjuren går till de ägor, människor tror är deras, och bryter av grönkosten med röda tulpanknoppar. Äter det spädaste, vackraste - landskapets esteter. 

Stjärnklart. Polstjärnan och Karlavagnen. Månsken, dagen före fullmåne. En gigantisk lampa tänds över ön. Ett ljus -nare än dagsljus. Nattens psykoanalys. Månen tyder trädens och husens drömmar. Allt ligger uppenbart, när dagen, om natten, tvingas introvert. Initiation i astrologik och nattmystik. Så glömmer vi det igen när dagsljuset är tillbaka. När vitulliga molnen skyndsamt rullar över ljusblå himmel, från land till hav. Men allt är inte borta. Små frön vilar strax under huden, väntar på de rätta betingelserna.