Julafton
Sitter och rimmar på julklappar. Det är en tradition vi har i min familj. Det ska vara roligt, svårt att gissa, gärna berätta en historia, kanske utmana personens karaktärsdrag lite. Rimmet blir minst lika viktigt som gåvan, alla lyssnar, gissar, skrattar. Paketet får inte öppnas innan mottagaren har gissat nära nog. Vi leker. Helge är i Norge. Jag saknar honom. Han säger att det är tomt hemma utan mig. Vi är lite sårbara nu, som alltid.
Sitter och rimmar på julklappar. Det är en tradition vi har i min familj. Det ska vara roligt, svårt att gissa, gärna berätta en historia, kanske utmana personens karaktärsdrag lite. Rimmet blir minst lika viktigt som gåvan, alla lyssnar, gissar, skrattar. Paketet får inte öppnas innan mottagaren har gissat nära nog. Vi leker. Helge är i Norge. Jag saknar honom. Han säger att det är tomt hemma utan mig. Vi är lite sårbara nu, som alltid.
Minnen träder fram
Minnen träder
fram i medvetandet. Min historia blir nära när jag är i Sverige. Det är
språket, det är platser. Mitt förflutna är inte så tillgängligt när jag är i
Norge. Det är ingen där som känt mig länge, vi delar inte skolkamrater,
ungdomsvänner, universiteterfarenheter, olyckliga kärlekar, barnafödslar, inte
heller konstutställningar, musikfestivaler och litteratur i någon större grad. Att inte gå och
släpa runt på allt bagage kan underlätta att leva i nuet. Men det finns också
en saknad efter mina rötter, grunden till att jag har blivit den jag blivit.
Den blir tydlig här. Jag har flyttat mycket.
Jordgloben
Det kommer textrader och det kommer musik strömmande i mitt inre öra. När jag sitter här och slår in böcker har Akademibokhandeln en dikt på årets julklappspapper. Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma... När jag var runt 8 år var jag ofta efter skolan på besök hos farbror Uno. Det var en som varit kamrer på mammas jobb och som pensionerats. Han var också filatelist. Han lärde mig om frimärken och han hade en jordglob. Vi såg på var landet låg på jordklotet, det land som frimärket kom från. Det gick att tända en lampa inuti jordgloben. När det var lite skumt i rummet såg det ut som den svävade i rymden.
Jordgloben
Det kommer textrader och det kommer musik strömmande i mitt inre öra. När jag sitter här och slår in böcker har Akademibokhandeln en dikt på årets julklappspapper. Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma... När jag var runt 8 år var jag ofta efter skolan på besök hos farbror Uno. Det var en som varit kamrer på mammas jobb och som pensionerats. Han var också filatelist. Han lärde mig om frimärken och han hade en jordglob. Vi såg på var landet låg på jordklotet, det land som frimärket kom från. Det gick att tända en lampa inuti jordgloben. När det var lite skumt i rummet såg det ut som den svävade i rymden.
Dikternas värld
Farbror Uno
tyckte det var viktigt att lära sig dikter utantill. Den första han lärde mig
var Viktor Rydbergs ”Tomten”. Den som
nu är på omslagspappret. Han gav mig det som blev min första diktsamling,
Viktor Rydbergs samlade dikter. Den var vackert inbunden och hade guld på
sidornas kant. Har, den står fortfarande i en av mina bokhyllor. Han dog något
år senare. Tack för att lyrikens värld öppnade sig.
Ljudet av hav
Flög tillbaka
till Norge den 27:e och mötte Helge efter en veckas separation. Glädjen var
ömsesidig. Våra kroppar hade saknat varandra och blev extra levande av
igenkännelsen. Jag skyndar mig
att göra undan arbete jag måste ha klart. Utanför huset i Asker övergår regnet
till snöblandat och så till snö. Det lägger sig ett mjukt vitt täcke över allt,
buskarnas grenar, fågelmatsmatarna, grönkålen i trädgården. På kvällen innan vi
går i säng står vi och ser ut över det vita, ser ljusen från Holmenkollen i
fjärran och hör suset från motorvägen.
Det låter som bruset från havet.
Dagen efter kör
vi till Lyr. Nu ska vi ha en vecka tillsammans i Bohuslän. Det regnar. Himlen
är så mörk och när solen går ner blir det svart. Det blir så svart att det gör
ont i ögonen. Jag är glad att Helge
kör. Jag har dåligt mörkerseende och skulle vara en trafikfara i allt det svarta.
Väl framme och upppackade står vi ute på terassen. Här är det om möjligt ännu svartare. Det regnar och blåser. Vi ser in i mörkret utan att se så mycket. Vi lyssnar, hör havet brusa. Det låter som suset från motorvägen.
Väl framme och upppackade står vi ute på terassen. Här är det om möjligt ännu svartare. Det regnar och blåser. Vi ser in i mörkret utan att se så mycket. Vi lyssnar, hör havet brusa. Det låter som suset från motorvägen.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar