tirsdag 29. oktober 2013

Gott nytt år – varje morgon

ör några år sedan vaknade jag och Helge nyårsdagens morgon och upprepade ”gott nytt år” önskningarna från tolvslaget nyårsafton. Morgonen därefter gjorde vi detsamma. Så fortsatte vi dag efter dag. Det startade som en lek och övergick till att bli ett sätt att förhålla oss till varandra, till oss själva och livet. 

En ny chans 
Genom att starta dagen inte bara som en ny dag, men som ett nytt år, fick det att kännas som att alla möjligheter låg öppna. Dagen idag upplevdes som en viktig dag. En dag värd att ta vara på. Den upplevdes också som en möjlighet att starta på nytt. Hade allt inte varit det bästa dagen före så fanns det nu en chans till något annat. Hade jag inte varit den bästa partnern igår, så var det igår och nu kom en ny chans. Det kändes som att få syndernas förlåtelse och hjärtliga lyckönskningar samtidigt. Detta förde med sig att jag alltmer la märke till hur det sätt jag var på påverkade andra, särskilt Helge. 

Gryningsljus
Denna morgon, när klockan är omställd och mörkret jag senaste tiden gått i, nu blivit gryningsljus igen, tänker jag på hur mitt sätt att vara också påverkar mig själv. Är jag kärleksfull mot mig själv? Behandlar jag mig själv med respekt och omsorg? Förlåter jag mig själv lika lätt som jag förlåter andra? 

Värt att älska
När jag inte är så god mot mina medmännsiskor är det nog mest en reaktion på att jag kommit i kontakt med något hos mig som jag tror inte är värt att älska. Att jag inte är älskvärdig. De upplevelser jag haft som har fått mig att känna att jag inte är älskad för den jag är, har lagrat sig i hjärnan. Tyvärr minns vi lättare det som varit negativt för oss än det som varit positivt. Jag upprepar inom mig allt det negativa andra sagt tidigare i mitt liv och jag fyller på med att ge mig själv negativa budskap. Det har satt spår, och sätter spår. Det påverkar hjärtat. Om mitt inre är fullt av självförebråelser och självkritik, hur ska jag då kunna hålla hjärtat öppet för andra?

Himmelens grå genombryts av eld
Men nu är nu, jag behöver inte bära gårdagen med mig. Jag säger tyst inom mig själv ”gott nytt år” och ler mot cyklisten som kommer farande, ler mot barnet på moderns axlar, mot hunden och hundens husse. Idel leenden möter mig. Himmelens grå genombryts av eld. En ny dag. 

Det var en höstens dag
den ljusa morgon
och vi i morgonlanden
vi gick i solarna in
In i varandras händer

det var en höstens dag
den ljusa morgon
och vi i morgonlanden

det var en höst och morgon.

(Gunnar Björling)

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar