Brinnande buske om hösten

Natt till lördag. Ligger i sängen på Lyr, i Bohuslän. Vinden ruskar om i träden utanför, persiennerna slår mot fönsterkarmen i det öppna fönstret. Det er helt svart ute, inte mörkt, svart. I går natt glimrade stjärnorna, men denna natt finner ögonen inget att fästa blicken på. Jag väcks av gardinernas fladdrande, av vinden, regnet, gång på gång. Går in i sömn och drömmar och ut i ljud och tankar. Jag önskar vara här i några månader nu. Gå i ide (i hi) i vårt hus, elda i braskaminen och se in i lågorna.
 
Klara drömmar

De senaste två kvällarna har sömningheten övermannat mig redan vid 8 - 9 tiden på kvällen och jag sover gott och länge. Drömmarna är klara, tydliga, vägledande och humoristiska. Igår när vi kom hit så anade jag bakom vår syrenhäck en röd buske, inne hos grannen. Jag blev helt betagen av färgerna, en brinnande buske i hösten. Stod och såg, tog in, fotograferade. När jag såg på bilderna efteråt på Iphonen var busken rosa. Det starka brännande, nästan smärtsamma röda var transformerat till något gulligt, ofarligt, dekorativt. Vilken besvikelse. 

I mitt hjärta
Nu på morgonen glider jag från dröm till vakenhet med busken på den inre näthinnan. Den växlar färg mellan rosa och rött, rosa och rött. Jag ler åt mig själv. Varför bli upprörd över att ett foto inte kan förmedla det starka känslointryck jag hade? Inbillade jag mig att det skulle gå att fästa på skärmen och stanna där? Så barnslig och naiv jag är. I mitt hjärta känner jag en medkänsla för mig själv. Det är så lätt att komma ur balans, för småsaker. Tack drömmar för att ni i morgontimmar kan hjälpa mig se mig själv, göra mig vänligt stämd mot mig själv och förmedla lite livsvisdom. Jag ser på Helge som ligger och sover bredvid mig. Jag njuter ögonblicket. 

The way is not in the sky. The way is in the heart.
(Buddha)