Portar som öppnas och portar som stängs

Jag vaknar av fågelsång. Det är första gången i vår. En svag ljusstrimma under gardinen. Klockan är sex, sommartid - sedan igår. Försiktigt smyger jag upp ur sängen. Helges hand trevar efter mig på lakanet när jag rest mig. Jag stannar upp, dödstyst. Väntar lite och smyger ut så stilla jag kan. Önskar så starkt en tid i ensamhet.

I köket möts jag av en doft av tomatsoppa som har glömts kvar på spisen sedan igår kväll. Jag sätter på lock och öppnar terassdörren och sätter ut den. Får lust att höra mer på fåglarna och slår mig ner på trappen. Sakta takdropp efter nattens regn. 

Morgonens Tranströmer 
Läser morgonens Tranströmer som alltid på Lyr. Att han dog för några dagar sedan gör det speciellt att öppna hans samlade dikter. Sorgfyllt. Jag blundar och slår upp på måfå, pekar på en högersida och läser: 

Och havsblåsten går i de torra tallarna längre bort, den har bråtto
över kyrkogårdens sand,
förbi stenarna som lutar, lotsarnas namn.
Det torra suset
Av stora portar som öppnas och stora portar som stängs. 

Vårsol och att känna sig själ
Jag sitter i mörkret och ser ljuset sakta komma. Igår var vårsol. Instinktivt vände jag mig mot solen och lät mitt ansikte lysas upp. Mot läväggen blev det riktigt varmt. Kroppen längtar efter ljus efter vinterns mörker. Själen ropar efter genomlysning av skugga och mörker därinne. Det är en ny vårmöjlighet att öppna sig inåt. ”Känn dig själv” är en återkommande vandring in i mörkret, inn i irrgångarna. Ska det vara nödvändigt, igen? Min egen vandring svarar ja. Min medvandring med människor i terapi svarar ja. Det är i mörkret livfullhet är bunden. Besök i det inre mörkret, obehagligt och skrämmande när det pågår, ger kontakt med den vitalitet som blivit fast därinne. 

Att falla som Alice 
Tomas Tranströmers dikter har varit följeslagare i många år. Dikterna har öppnat sig för mig mer och mer. Djup efter djup har utvecklat sig, invecklat sig. Ljus har strömmat in, mörker har blottats. Stora portar har öppnats och stora portar har stängts. De ändrade upplevelserna berör väl på att jag har mognat. Att jag har sett nytt. Att andra dimensioner i livet öppnat sig för mig.

Jag har läst alla hans publicerade dikter, det vet jag. Alla diktsamlingar från början till slut, flera gånger. Och säkert de flesta dikterna när jag tillfälligt slagit upp och läst. Men ändå, här är några rader jag aldrig sett tidigare, inte förrän i morse, efter gårdagens reflektioner om vårsol och självkännedom: 

Men just som jag fick syn på JAG/ försvann JAG och ett hål uppstod/ och genom det föll jag som Alice. 

Inne i underlandet, inne i innelandet, ruvar stelnade sorger, frusna traumer, förlamande rädsla och pyrande krigsförklaringar. Denna dag, liksom andra dagar, men verkligen inte alla dagar, finns i mig sorgsenhet. 

Sorg och tacksamhet 
Idag läser jag Tranströmers dikter med döden närvarande. Jag hör att Helge börja rumstera i sovrummet. Han är den i världen jag bäst kan vara tyst med. Han är också den i världen jag helst samtalar med. Jag känner en stor tacksamhet över att han lever.Det har inte varit någon självklarhet efter allt han gått igenom de senaste åren. Han kommer upp, kysser mig och vänder tillbaka till sovrummet för att meditera.

Jag slår upp en strof ur Tranströmers När vi återsåg öarna, som jag gissar handlar om Kosteröarna, som inte ligger så långt härifrån Lyrön. 

En alltid ljus förvåning
när ön räcker ut en hand
och drar mig upp ur sorgsenhet. 

Parkurs på Voksenåsen

Helgen 14. – 15. mars holdt vi vårt parkurs med 14 deltakende par på Voksenåsen kultur- og konferansehotell. På grunn av min lange sykdomsreise var dette vårt første kurs på tre år. Mange par hadde henvendt seg til oss og spurt om kurs i løpet av disse årene og det var fint å kunne tilby parkurs igjen.  

Forberedelser og markedsføring
Det var uvant å forberede seg til å holde det 20 timer lange kurset igjen. Det er mye administrativt arbeid for å gjennomføre et kurs med så mange mennesker. Først var det besøk, samtaler og forhandlinger med hotellet. Heldigvis kjenner vi godt til Voksenåsen og personalet der og det var tydelig at de ønsket oss velkommen tilbake. Herlig! Da dato for kurset var fastlagt, startet vi med annonsering og markedsføring via sosiale medier og trykte kursbrosjyrer og flyers, som vi delte ut i eget nettverk, som igjen ga disse videre til mennesker de trodde kunne være interessert. Dette betyr involvering av mange mennesker, som hjelper oss. Bruk av sosiale medier er et kapittel for seg og her fikk vi fantastisk hjelp av våre gode venner og Imago facilitatorer Marit og Espen. Det som er interessant med markedsføring via sosiale medier er at vi kan se hvor mange vi treffer og hvordan mottakeren forholder seg. Hvor mange har likt det de ser, har delt det videre eller klikket seg inn på våre nettsider for å lese mer? Her ser vi at mange er interessert, men nok trenger litt tid før de gjør alvor av å melde seg på kurs. Mange andre har også bidratt til å spre informasjon i sine nettverk. Når  prosessen er i gang, starter arbeidet med å ta imot forespørsler, påmeldinger og innbetalinger samt klargjøring av kursmateriell, manualer osv.

Hjelp til dialogisk arbeid
Kurset er bygget opp rundt en del dialogisk arbeid, som parene gjør på egenhånd. Her har vi god hjelp av assistenter, som guider parene gjennom dialogene og bidrar til å holde rammene. Denne gangen hadde vi med oss fem assistenter. Egentlig skulle vi vært ni, men fire ble syke før kursstart. Også dette krever forarbeid og administrasjon. I tillegg måtte vi forberede innholdet, dels fordi det var lenge siden sist og dels fordi vi har lagt inn endringer og fornyet kurset. Vi var naturligvis spente da vi nærmet oss kursstart, spente på oss selv og spente på å møte en ny gruppe mennesker. 

Fantastisk kurs

Kurset ble meget vellykket. Som sagt er det alltid spennende å møte en ny gruppe mennesker, alle forventningene og bekymringene parene bærer med seg, angsten, uroen, håpet og lengselen etter at kurset skal gi ny eller fornyet kvalitet av kjærlighet og kontakt inn i parforholdet. Sammen med våre fem fantastiske assistenter guidet vi parene gjennom helgen. Både parene og vi kunne samstemt konkludere med at kurset ble fantastisk, ja nesten magisk. Fra parene var den nesten unisone tilbakemeldingen at de hadde lært å kjenne hverandre på en ny måte og virkelig hadde fått kjenne på dype bånd og dyp kjærlighet til hverandre. Til tross for store forventninger til kurset hadde de færreste turt å håpe at to dager med kurs i kjærlighet kunne resultere i en så dypt følt opplevelse av kontakt. 

Fylt av glede og takknemlighet
Som kursholdere har vi gjentatte ganger opplevd nettopp dette. Det er fantastisk å være vitne til den transformasjonen og kontakten som skjer med parene og i gruppen etter hvert som kurset skrider fram. Som kursholdere fylles vi av en dyp følelse av glede og takknemlighet. Alle våre assistenter hadde samme opplevelse. Det kjennes så fantastisk å møte så mange fine, fine par som med strever, men som ønsker å utvikle kontakten og kjærligheten og dermed skape et bevisst parforhold. De fleste parene var nye og ukjente, andre har vi fulgt over tid. Noen var på kurs for annen gang. For alle gjelder det at vi blir en slags livsvitner. Tusen takk til alle dere fine mennesker. 

Deler erfaringer og kunnskap
Britt og jeg har ofte vært i tvil om hvor lenge vi skal fortsette å holde parkurs. Når vi på nytt er vitne til så mange par i prosess med fornyet energi og kontakt, synes det åpenbart at vi skal fortsette å dele av vår kunnskap og erfaring. Vi tenker jo at alle par i bunn og grunn er på samme reise. Den reisen Britt og jeg er ute på er den samme reisen som alle par er på. Den eneste forskjellen er kanskje at vi med alt vi har vært gjennom, både personlig og som psykologer i mange år, er de mest erfarne på reisen. Og vi deler gjerne, både erfaringer og kunnskap. Vi er simpelthen fylt av glede og takknemlighet for å få lov til å dele. Å holde kurs sammen med Britt er for meg et privilegium. Vi går gjennom de samme prosesser som parene som deltar og kjenner at vår kjærlighet blir dypere og dypere. Jeg tenker at vi alle er i samme «felt», et bevissthetsfelt som omslutter oss og gjensidig påvirker oss. Det vi kan gjøre, og som skjer på parkurset, er at vi kan forandre og utvikle en større bevissthet om oss selv og våre parforhold. Vi ser oss selv, partneren og parforholdet i en større sammenheng.

Takk til alle dere fine par og til våre fantastiske assistenter!