Stillhet og oppmerksomhet

Vi er igjen på hytta på Lyr i Bohuslän. Det har vært omtumlende dager etter narkose og biopsi. Jeg har vært veldig sår i halsen etter vevsprøvene. Det må ha vært store jafser han tok. Jeg har hatt smerter og hevelser i halsen, så det har blitt mye grønnsakssuppe og “myk” mat for ikke å rive opp igjen sårene. Og så hender det likevel at jeg spiser eller drikker noe som svir og gjør vondt. 


Ettervirkninger  av biopsien
Med biopsien fulgte penicillin i fem dager for å forebygge betennelser. Det var nok helt nødvendig, men bieffekten er jo at hele mage-tarmsystemet får juling. Jeg måtte derfor hjelpe systemet i gang med probiotika for å få i gang en sunn bakterieflora. Narkosen satte også sine spor. Både hodet og kroppen ble tungt og tregt. Hjertet ble urolig. Det var velkjente ettervirkninger, men det hjalp å gå lange turer og få sirkulasjon i kroppen. Først etter tirsdagen kjente jeg meg noenlunde normal igjen selv om halsen fortsatt var sår. Det virker som det skal lite til for å raspe opp igjen sårene, men tyggegummi hjelper for rense munnhulen. Jeg blir minnet om hevelsene etter operasjonen når jeg snakket for mye. Smertene tiltok og jeg måtte begrense meg. Det ble derfor naturlig å reise på hytta igjen, å være i stillhet uten å snakke, lege halsen og stemmebåndene. 

Venn med mørket og stillheten
Den første natten våknet jeg ved halv tre tiden. Det var mørkt, tett mørke og det var stille. Helt stille. Ikke en lyd hørtes gjennom det åpne vinduet. Jeg hilste mørket og stillheten velkommen som min beste venn. Jeg lot meg fullt og helt omslutte og gikk inn i en meditativ tilstand i et hellighetens rom. Det kjentes som om jeg gikk ut av kroppen, ble ett med mørket, ble ren bevissthet. Mørkets og min, ett en tilstand av dyp glede, kjærlighet og takknemmelighet. Da jeg igjen var i kroppen ble jeg fylt av opplevelsen. Jeg lå stille, helt stille. I mørket kjente jeg at hele meg smilte. 

Livet er her og nå
Det er magisk i havgapet. Den øredøvende stillheten. Bare naturens egne lyder, musikken som alltid er der, som vi kan lengte etter, som minner oss det store perspektivet og viser oss veien hjem til det som ligger hinsides vår tankeverden. Slik kan naturen med sin tilstedeværelse dra oss ut av tankenes abstrakte verden og forbinde oss med det vi har glemt, med kilden, det værende. Den danske filosofen Søren Kierkegaard snakker om “den stille tilblivelse”. Å bli til eller rettere: Væren krever stillhet, krever den stille, årvåkne oppmerksomhet her og nå, i dette øyeblikk. Hvorfor? Fordi det bare er her livet er. Nå, ikke i går og ikke i morgen, men nå. Jeg kjenner meg ydmyk og takknemlig i møtet med naturen, men naturen krever sitt for å slippe meg inn i sitt hellige rom: Stillhet og oppmerksomhet. Da og først da kan naturens hellige rom åpne seg. 

Kontakt med sjelen
Også denne gangen kommer mørket meg i møte når jeg kommer til øya. Tett mørke. Alt ligger til rette for stille kontemplasjon og meditasjon. Jeg kjenner meg invitert til å gå innover i meg selv, kontakten med sjelen og det spirituelle hinsides den hverdagslige virkelighet, hinsides den vanlige tankeverden, egoets verden. I psykologien og samfunnet generelt har det å bygge et sterkt og sunt ego vært ansett som bra. I takt med psykologiens samfunnsmessige rolle ble sjelen og det spirituelle mer eller mindre fortrengt og underkommunisert. Tapet av sjel og åndelighet har fått dramatiske konsekvenser og har skapt en avsjelet og kald verden hvor mange mennesker føler seg ensomme, isolert og deprimert. Det fører til fremmedgjøring og fravær av kjærlighet, en verden full av fiendtlighet, aggresjon, angst og frykt for morgendagen.  

Ego-utvikling
En individuell ego-identitet er naturligvis viktig for å fungere i hverdagen og som del av et globalt fellesskap. Et sunt selv har kvaliteter som evne til refleksjon og selvrefleksjon, realitetstesting og grenser, fleksibilitet og ansvar samt evne til å differensiere og akseptere at mennesker er forskjellig. I tillegg kjennetegnes et sunt selv av empati og medfølelse, for seg selv og andre. Problemet er at vår vestlige kultur med dens konkurransementalitet, grådighet og grenseløshet i stor grad dyrker fram en egoutvikling av usunn karakter som har altfor stor plass i samfunnet og i verden. Alt dette mens millioner av mennesker, voksne og barn, lider i fattigdom og elendighet. 

Sjelens verden
Vi trenger naturligvis en sunn egoutvikling som del av grunnlaget for vårt demokratiske samfunn. Det er ikke en motsetning til sjelen eller sjelens verden. Som jeg ser det er både et sunt ego og sjelens verden viktig for utviklingen av spiritualitet. Det handler altså ikke om å ekskludere ego for en spirituell utvikling. Tvert imot kan en person med et sunt ego bli selvkorrigerende i forhold til risikoen for å falle ut i illusoriske fantasier og en pseudo spiritualitet. Problemet oppstår når ego blir et mål i seg selv, kobles fra det sjelelige og mister kontakten med det spirituelle. Mange av oss som har et velutviklet ego har imidlertid kjent på tomheten, utilfredsheten og lengselen etter sjelen når vi har vært fortapt i egos funksjonalitet. Mens en egoorientert person fortrinnsvis lever sitt liv i den ytre verden, uten kontakt med den indre sjelelige dimensjonen, er evnen til indre liv forbundet med sjelen. Egoverdenen trenger alle sjelens kvaliteter for å gå innover og ha kontakt med livspulsen, den delen av oss som hele tiden vil væren og forbinder oss med kilden. Vi trenger altså både et sunt ego og alle sjelens kvaliteter for å komme til kilden. Sjelen er det som transcenderer egos tankeverden og den fysiske, materielle verden og forbinder oss med det store Selv, med væren. 

Mörker. Månsken. Stjärnor.

Frosten gnistrar utanför. Mörker och månsken måste kännas, lyssnar jag kroppen säga, inte tänkas inne i huvudet. Fötterna vill känna, fysikt känna. Mot huden. Naken träder jag ut i mörker, månsken och kroppen tar in och tar emot. Det är tyst. Helt stilla.

Eld og Eos
Inomhus igen gör jag eld i braskaminen. Där är en pulserande närvaro, i fötterna, under filten, framför lågorna. Sakta börjar ett ljus att komma, synas bakom bergen och enarna. Ett svagt rosa sken. Jag går ut igjen. Månen och morgonstjärnan.Tillbaka inne är det enda ljud som hörs ett knäppande i järnkaminen. Mina ögon följer lågorna från veden och uppåt, det kommer hela tiden nya. Fotsulorna är det som känns mest i kroppen, så pulsen, ekot av hjärtslagen. Hjärtat och andningen. Himlen blir grå. Men nu klarnar himlen, nu är hon här igjen, Eos – morgonrodnadens gudinna. Himlen är besjälad, naturen är besjälad, jag är besjälad. Kroppen är i själen.

                                                                            

Fantasidialog
Liggande i soffan föreställer jag mig vad Helge ska säga när han kommer upp och jag berättar att jag stått naken utomhus i minusgraderna. Helge (strängt): “Men da har du blitt nedkjølt, du kommer til å bli syk!” Jag (bestämt): “Nej, det blir man inte sjuk av. Man blir sjuk av baciller och virus.” Men det har varit värt det, tänker jag. Att ge Helge rätt, alltså.

                                                                               

När Helge kommer upp strålar han “Godmorgon. Se, ett rådjur”. En bock kommer sakta gående mot huset. Äter av gräset. Ser sig omkring. Lugn. Han är vacker, med horn och gyllene päls. Så tar bocken ett skutt närmare två meter upp på berget och strövar makligt vidare. 

- Jag har stått naken ute i frosten och månskenet, berättar jag.
- Så herlig, säger Helge, ønsket du å virkelig føle det? 

Vad var det för en sträng inre röst jag lånade ut till honom i min fantasidialog? Och: Vad finns inne i Helge som jag inte bara tar fel på men som också är något jag inte ännu lärt känna. När jag har varit hemma och Helge på Lyr har jag fått de mest poetiska SMS jag sett. 

Ny biopsi

Onsdag var vi til samtale på Rikshospitalet for å få resultatene av PET skanningen. Vi startet med fire timers ventetid, noe som selvfølgelig var en tålmodighetsprøve. Resultatet viste at det meste var borte, men at det fortsatt var noe som lyste opp der tumoren var. Overlegen var usikker på om det var rester av kreft, eller om det var dødt vev. Den eneste måten å finne ut det på, var å ta en ny biopsi. Jeg fikk tilbud om dette allerede neste dag kl. 11.00. Det var selvfølgelig ikke den beskjeden jeg hadde ønsket å få. Jeg hadde jo håpet at alt var bra. Den gode nyheten var at det ikke var noe i lymfekjertlene i halsen og at nesten alt ved tungeroten var borte. Vi var ganske stille i bilen hjem, forsøkte å ta inn situasjon og ruste oss for videre behandling. 

Narkose
Biopsien skulle tas under narkose, noe som var ensbetydende med faste fra kvelden før. Det ble naturligvis ventetid denne gangen også. Så fulgte forberedelse i form av profylaktisk antibiotika fordi det skulle tas en stor vevsprøve. Først kl. 13.50 ble jeg kjørt inn på operasjonsstuen. Her var det flinke folk som kunne sine saker og før jeg viste ordet av det var det «god natt». «Helge, er du våken?» Da hadde jeg vært borte i en time og ble kjørt videre til oppvåkningen. Her lå jeg også en times tid, til bedøvelsen slapp. Jeg kjente meg veldig sår i halsen. Deretter ble jeg kjørt til ØNH avdelingen og inn på et rom. 

Foreløpig gode resultater
Senere kom overlegen inn og fortalte om operasjonen. Han hadde tatt grundige biopsier og var glad for å kunne si at vevsprøvene så fine ut. Det var blant annet ingen veske i dem, noe som ellers kjennetegner en krefttumor. Han ville bli veldig overrasket om det var mer kreft igjen. Jeg måtte be ham om å gjenta det et par ganger. Dette var naturligvis gode nyheter! Og da Britt kom inn litt senere, delte vi denne gleden. Min tapre og kjærlige Britt! 

Hjem med Britt
Som sagt hadde jeg fastet før operasjonen, så jeg var ganske sulten og tørst. Jeg ble servert en kyllingsuppe. Den smakte forresten lite av kylling, så jeg tror ikke det hadde vært mye kylling i nærheten av den posesuppen. Etterpå drakk jeg ca. en liter vann siden jeg var noe dehydrert. Å tisse en gang var det som skulle til før jeg ble sluppet ut av sykehuset. Så bar det hjem med Britt som sjåfør. Å bli med Britt hjem igjen ga simpelthen en sterk følelse! Vi var vel hjemme ved sekstiden, ganske trøtte og slitne.

Nå er det bare å avvente svarene fra biopsien!

Håll mitt hjärta, håll min själ

Fredag kväll. En vecka närmar sig sitt slut. En vidunderlig vecka, en svackande vecka, en hoppingivande vecka. Jag tänker tillbaka på helgen som var. Stockholm. Möten med fina vänner, kolleger. Tid med min dotter och hennes familj, firade Leos 4-årsdag och Monas  halvårsdag. Flera besök hos mamma på sjukhus, nyopererad. Kändes fint att vara där för henne. Det är inte enkelt att bo så långt bort från flera av sina nära. 

Onsdag var vi på Rikshospitalet för att få besked om resultaten av Helges behandling. Var all cancer borta, eller var det något kvar? Jag hade tagit mig ledigt och vi hade en god stilla morgon med eld i spisen, tända ljus, te och morgontidning. Sakta kom solen upp, rödglödande himmel med grå molnstråk. 

Väntan. Väntan
Klockan elva på plats, tiden gick, timmarna gick. Doktorn opererade och vi väntade. Vi kunde få möta en annan läkare men det ville vi inte. Per Fugellis förslag om fastläkare för cancersjuka ger mening. Det är så sårbart och så ont att höra Helge behöva svara på samma frågor gång på gång, säga allt om igen som står i journalen, bli en person utan personlighet, en patient. Min Helge är inte en cancer, han är Helge. En människa, min käre.

”Röker du?” frågar de. Det är säkert relevant att fråga någon med cancer i munhålan. Men jag är säker på att det står klart och tydligt i journalen att Helge inte röker. Varje gång svarar han: ”jag slutade när jag var sju!”. ”17?” Kommer det osäkert. ”Nej, 7”. Ett lättnadens skratt uppstår. Nästa fråga, varje gång, gång tio, tjugo, femti: ”Har du några allergier?” Ja, svarar Helge. Lite förvirring uppstår för det stämmer inte med journalen. Där står att han inte har allergier. ”Jaså, mot vadå?” ”Mot osanningar”, säger Helge. Jag hör det som att han är ganska trött på frågorna, trött på att behöva lätta på stämningen och att han på sitt speciella vis är snäll och kärleksfull mot de han möter – även om han ibland kan vara utmattad av och irriterad över att bli behandlad, bara, som en cancersjuk.

I mitt inre går tankarna: Varför ska de hålla på med alla de här proverna och uppfölgningarna? Du är ju frisk. Du är levande och fantastisk. Du är en kärleksfull energi och så är de bara upptagna av några celler som löpt amok. 

En närvarande läkare
Så kom läkaren, äntligen. Efter fyra timmars väntande. Direkt från operationerna han stått med sedan tidig morgon. Så närvarande, visade röntgenbilder och förklarade. Alla metastaser på halsen var borta. De på tungrotens båda sidor var mycket, mycket mindre – men det lyste upp. Det behöver inte nödvändigtvis vara cancer, men det kan vara.

Vi hade väl djupast inom oss hoppats på ett besked om att allt var borta. Jag hade i alla fall hoppats på att vi nu kunde lägga planer för den närmaste tiden. Resa till vårt hus i Sverige eller ta en tur till fjälls och fira att det nu i helgen är precis tjugo år sedan vi möttes. Då, när vi möttes kändes det som att det var Helge jag väntat på i alla år. Jag ville planera en liten kortare utlandsresa i december och en längre i januari-februari. Men, nej. Ny osäkerhet. Biopsi i morgon, föreslog läkaren. Narkos. Vi åkte hem. I bilen var vi fåordiga. Jag var besviken, men ändå förberedd. Det kunde varit värre besked. Det kunde varit bättre besked. Hur är det för dig, frågade jag Helge. Han svarade något utan att svara, som jag uppfattade det. Vi satt där, tillsammans, stilla.

Kvällen var planerad sedan länge, innan vi visste att denna dag var en dag för besked. Vi hade ett möte hemma hos oss med Imagoföreningen, med härliga föreläsare, fantastiska deltagare och timmar tillsammans med människor som betyder mycket för oss och som vi också hör, att vi betyder mycket för. Kunskap, insikt, gemenskap, medmänsklighet, kärlek. Det var fint att vara tillsammans med andra denna kväll. 

Ditt huvud i mitt knä
Torsdag narkos och biopsi för Helge. Tung morgon. Regntung väg till jobbet,vått och grått. Framme på kontoret motstånd, min pc lägger av, blir helt svart och vägrar starta igen. På eftermiddagen åker jag till Rikshospitalet och väntar på att Helge ska vakna, komma upp på avdelningen, att jag ska få möta honom, hålla i honom, ta honom med mig hem.

Besked från läkaren, vår läkare som gjort biopsin, är att det ser bra ut. När han sett på cellproverna ser det okej ut, ingen vätska. Wow. Mer säkert resultat kommer i slutet av nästa vecka eller början i den efter. Glädje, lättnad, hopp, ljus. Helge i sjukhussängen, jag bredvid. Vi sitter där tillsammans, stilla. Jag vill bara få honom ut därifrån så fort som möjligt, hem, ta vara på honom. Att han ska lägga sitt huvud i mitt knä hemma i soffan. Att han ska känna att jag vill honom väl, vad det än är. När vi kom hem var Helge trött. Jag var trött. Han stoppade i mig en halv sovtablett. Jag som aldrig tar sådant. Jag sov i elva timmar. 

Ta mina händer och gör mig hel
Fredagen har vi gått ut och in i oss själva, in och ut i varandra. Ordnat saker, fått min pc fixad, varit på Apoteket och köpt antibiotika som Helge behöver för sin perforerade tunga, sett schack på tv – logik och konsten att kunna se långt fram. Kokat grönsaks soppa. Varit tillsammans. Och var för oss. På kvällen ser vi lite tv, sittande gott i våra nyinköpta härliga stolar. Motsvarigheten till Så ska det låta heter i Norge Beat for beat. Där medverkar Sarah Dawn Finer. Hon och Samuel Ljungblad sjunger Håll mitt hjärta, håll min själ. Vi griper omedelbart  varandras händer. Det här är det – det är det här det handlar om. En sång för oss. En sång sjungen som får tv-studion till att fyllas av berördhet. Magiska minuter. De kan nästan inte fortsätta programmet. Stillhet.

Håll mitt hjärta Håll min själ
Lägg mitt huvud I ditt knä
Säg att du menar
Och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ

Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ

Håll mitt hjärta Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta Håll min själ
Håll min själ

Hør sangen på YouTube

PET skanning, nærvær og naturens stillhet

Britt og jeg har fulgt min ekskones strålebehandling for tungerots cancer på nært hold. K introduserte Culevit for meg, noe jeg har skrevet om tidligere. Hun har brukt det i hele behandlingsperioden og etterpå. Resultatet av PET skanningen var svært oppløftende. Alt var vel og alle rundt henne var lettet og glade.

Tilbake på Rikshospitalet
Forrige torsdag var jeg selv tilbake på Rikshospitalet for PET skanning. Å vandre inn på RH var fortsatt en øvelse. Det minnet meg om at jeg ennå er pasient med en alvorlig diagnose. Resultatet av behandlingen er ikke kjent. Øvelse i å være pasient hensatte meg et øyeblikk til spenningen mellom det å ikke ville være pasient, en som feiler noe på den ene side og aksepten og åpenheten for det som skjer  på den annen siden. 

Oppmerksomt nærvær
Stråleenheten D7 på RH ligger nederst i den lange gangen i sykehusets hovedbygning. Vandringen ble en øvelse i oppmerksomt nærvær, indre og ytre. Det var godt å bli møtt i resepsjonen av en smilende, blid og hjelpsom person. Hele seansen tok 3 ½ time, inkludert ventetid. Det var ventetid før injeksjonen av det radioaktive sporstoffet, så en times hviletid hvor stoffet fikk lov til å gå ut i kroppen. Her måtte jeg ligge helt stille for ikke å forstyrre prosessen. Selve skanningen tok ca. 40 minutter. Her måtte jeg også ligge musestille i samme posisjon for at bildene skulle bli gode. Takk og pris for at jeg har meditert i mange år slik at jeg kan ta imot det som skjer til det beste for meg ved å anerkjenne og gjøre nuet til min venn, ikke til min fiende.

Omsluttet av naturen, mørket og stillheten på Lyr
Britt skulle til Stockholm i helgen for å drive veiledning, besøke familien og feire barnebursdag. Jeg valgte å kjøre til hytta på Lyr i Bohuslän. Der ville jeg oppsøke stilheten, kontemplasjonen og meditasjonen. Jeg mediterte gjennom åndedrett på hele turen og ankom Lyr etterat høstmørket hadde senket seg. Ute i havgapet var det mørkt, virkelig mørkt. Ingen gatelys, ingen kunstige lyskilder, bare naturen, himmelen og stjernene. Eller regntunge skyer. Det er noe helt spesielt ved å ankomme øya med ferge. Turen tar tre minutter og fergen går hver halvtime. Transporten markerer en overgang – til en øy uten fastlandsforbindelse. Jeg gleder meg til å være på hytta, la meg omslutte av høstmørket, regnet og vinden som rusket i trærne. Gleder meg til å tenne opp i peisen, gli innover i stilheten, meditere og la øyeblikkets hellighet fylle meg. Jeg elsker også de mørke nettene, hvor stilheten kan høres selv om det blåser eller regnet slår mot huset. Det er en del av stilheten, del av naturen. Også min natur. Når jeg våkner om nettene kan jeg ligge og lytte til stilhetens lyder, lenge. Stilhetens lyder hjelper meg med å stilne tankene. Jeg kjenner livspulsen, nærværet til kilden. 

Fantastiske dager

Jeg står opp tidlig neste morgen, tenner opp i peisen og er allerede i et kontemplativt modus. Jeg skriver en god morgen hilsen til Britt på SMS: Øya velsigner meg med lett regnvær og grå himmel. Peisens flammer synger sin meditative sang imot meg og inviterer meg til reisen innover. Tevannet er satt over og morgenstundens hellige øyeblikk åpner sin favn. Jeg lever. Det ble noen fantastiske dager. Dager hvor alt stemte, du er et med deg selv, livet, livspulsen. Det ble mye meditasjon, lesing og skriving. Utpå dagen sendte jeg nok en SMS til Britt: En regntung himmel slipper sine dråper ned, mykt men bestemt. Det er min himmel, mitt regn. Jeg lar min lengsels tørst sluke hver eneste regndråpe jeg fornemmer. Slik inviteres jeg til å reise innover i meg selv, får himmelens og regnets hjelp til bare å være. Jeg åpner mitt hjerte og takker for den nådegave som åpenbarer seg for meg. Jeg finnes til. Senere var jeg tre timer på havet med vår fine venn, Annika. Hun har hummerteiner ute på sine spesielle steder. 37 hummer har hun fanget i år. Denne gangen var det imidlertid en “nolla”. Men det ble plenty av krabbeklør og mye annet godt. 

I ett med altet

Senere på kvelden skriver jeg i min bok: Kvelden stunder på og mørket har senket seg. Jeg hilser mørket velkommen som en venn og lar meg omfavne av mørkets stille nærvær. Mørket varsler at det er tid for kontemplasjon, tid for å vende oppmerksomheten innover, tid for hjertets oppmerksomhet. I mørket og stilheten kjennes hjertepulsen tydelig og jeg fylles av en dyp takknemmelighet for å være til, for livet, for å være et hjerte blant andre hjerter. Jeg lytter til hjerteslagene. Mine hjerteslag er et ekko av min mors hjerteslag, av alle mødres hjerteslag gjennom evolusjonens historie, den første lyden vi hørte i fostertilstand. Slik er vi gjennom våre hjerteslag ett med alle andre hjerteslag forbundet med hverandre, forbundet med jordens hjerteslag, universets, kildens. Sittende i meditasjonen i mørket kjenner jeg meg ett med altet. Jeg er omsluttet, jeg er.

Hvor har det blitt av sjelen?

I det materialistiske vitenskapelige trossystem har ikke sjelen noen plass. Her fraspaltes sjelen og diagnostiseres som metafysikk. I verste fall som psykopatologi. Dette gjelder i stor grad også innenfor psykologiske disipliner. 

Psykiske lidelser øker
Andrew Weil, en av verdens ledende forkjempere for integrativ medisin, stilte et utfordrende spørsmål på en psykoterapikonferanse for en tid tilbake: "Why, when we have more mental health professionals offerering more mental healthcare services than ever in history, is the state of mental health by all accounts worse than it has ever been?” Ja, hvorfor er det slik? Jeg har ikke svaret, men Weils stiller et grunnleggende spørsmål, ikke bare om psykiske helseprofesjoner i vestlige samfunn, men også om den rasjonelle, materialistiske samfunnsorden som har utviklet seg. Vitenskapssynet, de ulike helseprofesjonene og samfunnsordenen gjenspeiler hverandre. Felles er en endimensjonal mekanisk, rasjonell og funksjonalistisk tenkning om alt som ikke inngår i samfunnsmessig “fornuft”.

Mangler kontakt med sjelen
Sjelen, det spirituelle og mystikken blir fortrengt, fraspaltet. Resultatet er skremmende: Aldri har det vært flere mentalt syke mennesker. Aldri har naturen blitt mere eksploatert og gapet mellom fattige og rike bare øker. Konkurranse og fiendtlighet er normen. Overlevelse og sensuell nytelse har blitt meningen med livet. Å bygge sterke egoer uten kontakt med sjelen, gjør at livet ikke har forbindelse med noe større en det enkelte selv. Livet kan ikke forenes med universets store Selv, det guddommelige Selv. 

Lapper sammen tapet
For meg er det innlysende at det er en sammenheng mellom det store sjelstapet og tapet av kontakten med det store Selv på den ene siden, og trivialiseringen og tapet av mening med livet på den andre siden. Om livet trivialiseres og blir meningsløst, følger uunngåelig en meningsløs død. Er det rart vi blir syke og lider? Er det rart vi frykter livet og døden? Er det rart det er krig i verden og i våre relasjoner? All forandring starter med oss selv og våre nære relasjoner. Det gjør også vår spirituelle reise og heling. De mentale helseprofesjonene kan prøve å demme opp for den samfunnsmessige utviklingen og lappe sammen og kompensere for tapet av den åndelige bevisthetsdimensjonen. 

Transpersonlig psykologi
Å tømme livet for sjel og åndelighet, å avvise en høyere orden - et høyere Selv, er i seg selv nokså patologisk. Med den humanistiske og transpersonlige psykologien begynte det å vokse fram motbevegelser i 1960- og 70-årene. Spesielt den transpersonlige psykologien reflekterer betydningen av Buddhismen da den ble introdusert i Vesten. I følge Ken Wilber har historikere beskrevet dette som et av de største vendepunktene i sivilisasjonen. Innflytelsen fra Buddhismen fikk stor betydning for utviklingen av den transpersonlige psykologi og for utviklingen av en egen genuin kontemplativ spiritualitet i Vesten, ikke begrenset av tradisjonelle religiøse forestillinger. Transpersonlige psykologi ses ikke bare som en utvidelse, men også en overskridelse av psykologiens vanlige domene fordi den omfatter spirituelle opplevelser og ser livet og meningen med livet i en spirituell kontekst. Sjelen er dermed tilbake på arenaen, som uttrykk for livspulsen, en guide som kan lede oss til heling og helhet når vi oppmerksomt nærer den.

Nær-døden-opplevelser

For et par uker siden deltok jeg på en nær-døden-konferanse i Oslo. Her hørte jeg bl.a. Anita Moorjani, forfatteren av boken “Døden ga meg livet”. Andre foredragsholder var P.M.H. Atwater og Audun Myskja. Altwater er den i verden som har forsket mest på nær-døden-opplevelser (NDO). I over 35 år har hun undersøkt mer enn 4 000 tilfeller av NDO. Selv har hun opplevd tre. Den norske legen Audun Myskja hadde også et sterkt innlegg basert på egen NDO og sin lange erfaring med døende. 

Ubetinget kjærlighet
Det viser seg at alle som har hatt en NDO kommer tilbake til livet med en ubetinget kjærlighet til seg selv og andre. De kommer tilbake uten frykt og med opplevelsen av å ha kommet i kontakt med kjærlighetens essens. Liv og død er ikke to motpoler i et kontinuum, men bevissthetsdimensjoner som eksisterer side om side. Den lineære, kronometriske tid som vi vanligvis tenker livet i, er oppløst. Døden som vi i hverdagsbevisstheten ofte forbinder med avslutningen, er bare en annen dimensjon. Det finnes ingen død atskilt fra livet, ingen begynnelse og ingen slutt. 

Frykten er borte
Når vi ikke lenger frykter døden, frykter vi heller ikke livet og blir i stand til å møte og leve livet, omfavne det i sin helhet med åpenhet, kjærlighet og respekt. Vi er ikke lenger redd for manglende anerkjennelse, å bli mislikt, gjøre feil, skuffe og være annerledes. Vi er heller ikke redd for sykdom og for å møte livet i sin helhet. Skammen som kanskje har herjet hele livet er også borte. I kjærlighetens lys får vi en medfølelse og empati med oss selv som gjør at vi elsker oss selv. Vi kan leve livet fullt ut, i kjærlighet til oss selv og andre. Vi er kjærlighet, livspulsens essens. Alt i livet og alle utfordringer blir en gave til slutt. Motsatt, når vi ikke elsker oss selv, depriverer og deprimerer vi hele tiden både oss selv og andre. 

La sjelen skinne igjennom
Budskapet fra de som har opplevd NDO er at vi ikke trenger “å dø” for å vinne denne dype innsikten. Med et indre arbeid kan vi utvikle en bevissthet om både våre ytre og indre omgivelser, forholdet til oss selv. Å respektere våre omgivelser og oss selv som vi er, uten ønske om å endre på noe, er å la sjelen, vår sanne ånd skinne igjennom og se storheten i den måten universet har skapt vår eksistens på. Å kjenne vår egen grunnleggende livspuls og utvikle et dypt kjærlighetsforhold til oss selv, gjør at vi kan være den kjærlighet vi dypest sett er i alle livets forhold. 

Veien til et høyere selv og helbredelse
Å elske seg selv og være kjærlighet utfordrer oss til hele tiden å nære vår sjel, ta vare på oss selv og våre egne behov. Med Anita Moorjanis ord er det veien til et høyere selv og helbredelse. Sykdom kaller på forløsningen av det vi har gjemt bort i våre dypeste rom, det vi har holdt tilbake, det vi har beskyttet oss selv og andre for å høre, det som har vært forbundet med skyld- og skamfølelser, med frykt. Uten frykt kan livspulsen banke fritt og hjertet synge den sangen som ble stengt inne; hjertets sang, livets sang. Sangen er fortsatt i oss, den sangen som vil synges. Skal vi synge nå?